Låt den starke vara svag |
Hans kropp må vara ärrad,
och anletsdragen likt en manns.
Men det lever någon inspärrad,
i den boning som är hanns.
Grova må hanns händer vara,
och det må finnas hätska i hanns röst.
Men tårarna är alltjämt klara,
och ropet efter tröst.
Hanns axlar må vara omfångsrika
och oket på dem tyngre.
Men innuti vill någon skrika,
”jag är så mycket yngre!”
Oh värld, stanna upp ett slag,
lös honom hur dina klor.
Låt den starke vara svag,
ty den store han är inte alltid stor.
Oh värld, låt honom gå,
låt honom blunda fast han ser.
Låt hanns armar vara små,
tills de ej mäktar mer.
Då slutet så tycks honom nära,
och smärtan uti honom skär.
Låtom då hans axlar bära,
låt hanns armar bliva vad de är.
Oh värld, slå skall den timma,
då han åter bli en man.
Och den styrka han då förnimma,
den skall vara verkligt sann.
Amina 2oo8
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Madvis - 23 aug 08 - 16:22- Betyg:  | Så vacker, verkligen ofattbart bra rimmat!
Men det stavas "mans" och "hans".
Annars är den perfekt, helt underbar. | | ILoveTAKIDA - 21 aug 08 - 20:00 | | Bra skrivet :) |
|
|
|
