Att offra något |
Hon ställde sig framför den avlånga rektangulära spegeln som var längre än henne själv och Mötte sin egen blick med sorgsna ögon som var fyllda med tårar, längs hennes kinder rann den svarta kajalen ned och bildade svarta sträck ända ner till den lilla knubbiga hakan. Hon blickade försiktigt ner på sin såriga arm och suckade djupt innan hon kliade energiskt på ett som höll på att läka, hon drog ned sin svarta ihåliga tröja över magen som hängde ut en bit utanför jeansens slut. Hennes röda hår matchade dem svarta kajal målade ögonen som i sin tur matchade dem blodröda läpparna, Leendet som föll över hennes läppar då och då var enligt många det minsta dem någonsin beskådat. Hon fortsatte att titta på sig själv med mycket kritiska ögon, hon tog tag i sin mage och fick spy känslor så fort hon fick se det dallriga fettet som hängde ut. Hon tänkte på den där lilla äpple biten som hon tog av sin väns äpple i går eftermiddag och det gjorde inte saken mycket bättre, hon viskade tyst för sig själv att ”det är tur att speglar inte kan skratta”, i sådana fall hade nog spegeln spruckit på grund av att den hade skrattat så mycket åt denna feta äckliga missfoster som står framför den.
Blicken mellan flickan och sin spegelbild bryts när klockan visar fem i fem på eftermiddagen, hon sätter sig ned på en köksstol och börjar skaka av rädsla när det bankar högt och ljudligt på dörren in till den lilla lägenheten hon sitter i. Hon sväljer nervös saliven som bildats i hennes torra mun och går med sakta steg bort mot den bruna dörren och trycker ned sitt silvriga handtag och öppnar låset. Springan som bildas mellan henne och mannen som står utanför växer och till slut kan hon beskåda hela mannen, han har långt brunt skägg och ett elakt utseende som inte gör annat än att skrämma folket han möter ute på dem människo fyllda gatorna. I sin vänstra hand bär han en blå system kasse och i den tre spritflaskor fyllda med alkoholen som gör han så förändrad, hon flyttar en sig en bit till höger och mannen springer in med sin packning och hon stänger sedan igen dörren som helt plötsligt inte bara är hennes handtag längre, utan hans. Hon tittar upp mot sin fars ögon men han möter inte hennes utan han öppnar snabbt en av sina spritflaskor och häller i lite apelsin juice och dricker snabbt upp glaset och fyller sedan på ett nytt, Han ser inte att hans dotter står där med sorgsna ögon med rädsla i blick och bara väntar på att han ska somna där i soffan han nu är på väg emot, hon följer efter och sätter sig framför honom och tittar på honom och börjar tänka på hur det skulle kunna ha varit, att hon vid denna stund kanske hade suttit i hans famn och dem hade kanske ätit en glass ihop och tittat på Simpsons. Suttit där och varit älskad av en av dem som gav henne livet, fått kramar och kärlek som alla andra femtonåriga flickor får av sin pappa. Men istället sitter hon där med en full pappa och tittar på en gammal film från 60-talet samtidigt som gammal klassisk jazzmusik spelas ur dem svarta högtalarna, Hon sträcker fram sina darrande händer för att dricka lite ur sitt glas med vatten när hennes pappa vrålar till och häller spriten över hela henne och skriker att hon inte bara kan dricka utan att fråga honom först, nerifrån hörnet där hon nu ligger och gråter hörs ett litet förlåt komma ut ur dem såriga små röda läpparna. Han kastar helt plötsligt en stol mot hennes huvud och hon ber honom att sluta, men alkoholen har tagit över honom helt och hållet. Hon önskar att Mamma Anne aldrig hade dött i den svåra bilolycka som tog hennes liv för fem år sedan, för nu är hon ensam kvar med sin svårt beroende pappa som inte förstår att han skadar henne när han gör henne så här illa.
Hon lyfts upp av honom och han skriker ut till henne att skära sig ännu mer så att han slipper smälla till henne varje kväll för att lära henne hur livet egentligen fungerar, flickan skriker och gråter och lyckas till slut ta sig ur sin fars starka händer och springa ut ner till källaren där hon vet vad som ligger i den sjunde lådan i den vita byrån. Hon älskar honom väldigt mycket, men hon orkar inte leva så här längre, dagar av rakblad och misshandel, att behöva svälta eftersom att hon väger fem kilo för mycket enligt pappan sin. Hon tar fram den lilla pistolen som hon har lagt in där för att skydda sig mot honom, hon hör han komma ned springande för trapporna med en arg röst och hon laddar pistolen och så fort hon ser han komma bakom hörnet siktar hon med den mot honom. Hon tittar länge och väl mot honom medans han står där och skrattar hånfullt mot henne, ”Du älskar mig, det vet jag, så därför kommer du aldrig skjuta mig” han skrattar och ställer sig och tittar på den stackars lilla flickan som med skakande kropp säger ” Javisst pappa jag älskar dig, men livet jag lever älskar jag inte, du har nu sen förrförra året slagit mig, och berättat hur fet och äcklig jag är. Nu ger jag upp och vill fortsätta mitt redan svåra liv själv, men kom ihåg att jag alltid kommer att minnas dig som när mamma levde, den tid du verkligen älskade mig” Hon tar sedan ett steg bakåt och tittar en sista gång in i sin fars kalla oberörda ögon, hon blundar och känner hur en tår rinner ned för hennes varma kinder och trycker av den svarta pistolen och hör hur skottet avfyras.
Hon öppnar sina tårade ögon och tittar ned på sin far där han ligger i en blodpöl med ett skott som träffade rakt i hjärtat, hon brister ut i gråt och böjer sig ned och tar tag i sin fars hand och smeker den med sin lilla kalla. Hon ger han en puss på kinden och går sedan upp från källaren och slår numret till polisen, Hon förklarar med darrande röst vad som har hänt och bara fem minuter senare plingar det på den bruna dörren med silverhandtag, hon öppnar dörren och får se hur gul klädda killar springer in i en bår och ned till källaren. Efter dem kommer fyra poliser in och ber henne förklara varför hon sköt honom, hon berättar att han inte orkade vara människa nå mera... drömmen om ett lyckligt familje liv hade krossats för länge sedan, det visste hon redan när hon var 11 när han började slänga bort hennes teckningar hon målat av dem sittandes i soffan och ta hand om varandra, den dagen han för första gången rörde henne med knytnäven eftersom att han inte ville ha några vänskaps armband från henne. Dagen då hennes tårar rann allt eftersom att högen med teckningar hon målat till honom växte i hörnet där hon ställde dem... därför sköt hon honom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | familjeflickan - 26 aug 06 - 01:18 | | fin men väldigt sorglig!! | | Saga_ - 22 mar 06 - 06:58 | | Fan vad fin :') | TrasigFlikka - 22 mar 06 - 04:11- Betyg:  | fy fan.. *tårar i ögonen*
fan va fin !! |
|
|
|
