Nu undrar ni säkert, hur jag kunnat skriva den här boken – när jag dog. Men just nu sitter jag uppe i himlen och var jag än vänder mig ser jag människor som skrattar, kärlek och evig vänskap. Jämte mig sitter – ni kan inte lista ut – Liam! Och hela tiden kysser han mig på örat och viskar hur mycket han älskar mig. Liam sa en gång då vi fortfarande levde på jorden, då jag var så nära att begå självmord att vi skulle gå tillsammans till en plats där inget kunde göra oss illa, och inte visste jag att det var himlen som han menade.
Och här kommer vi vara i all evighet. En evighet. Kan ni tänka er? Nej, det kan ni säkert inte för det kan inte ens jag. Jag ska leva i all evighet tillsammans med honom jag älskar absolut mest, som jag skulle kunna göra vad som helst för. Han som när jag var som mest deprimerad och självmordsbenägen, dök upp och räddade mitt liv. Han som övertygade mig om att kärleken verkligen existerade och att det alltid fanns någon som brydde sig om en’, även om man kände sig alldeles ensam och övergiven.
Min begravning blev av enklaste slaget. Varken My Chemical Romance eller Tokio Hotel spelade på den eftersom mina föräldrar struntade totalt i vad jag ville. De gav mig en vit kista där ett fotografi, ett fotografi av mig när jag var liten (då jag hade råttfärgat hår!) stod på. Det kom inte så många på begravningen, bara mamma och pappa, tant Ågren (varför, hon hade ju alltid hatat mig ändå?) och hela klassen med Blenda och Paul inklusive plus några till. Alla var ledsna, till och med mina föräldrar. Det som jag blev mest förvånad över är att alla trodde att jag tog mitt liv på grund av mobbingen. Blenda höll ett tal på eftersamlingen där hon berättade om hur jag varit mobbad och att hon bidragit ”lite” till det. Detta fick mig att skratta – det var ju hon som var en av de värsta mobbarna. Ja, kära barn. Till och med Paul grät, han som skulle spegla det manliga idealet genom att vara stor och stark och odödlig, vilket bevisades att han, liksom alla andra, inte är.
På själva begravningen sjöngs bara några enstaka psalmer, samt hade MrsManson och ImDead förstått att det varit jag som begått självmord så de var också med på begravningen och sjöng ”By your side”, MrsManson på gitarr och ImDead som sjöng. Jag önskar att jag hade kunnat komma ner till jorden igen och tacka dem eftersom det var så vackert – jag blev rysligt rörd, sentimental som jag är. Jag minns att en gång, då MrsManson hotat med att ta sitt liv eftersom hennes pappa hade slagit henne gul och blå, då sa jag att jag skulle vara den första som välkomnade henne då hon kom till himlen – och det tänker jag också vara.
Sedan läste MrsManson och ImDead upp flera dikter, på eftersamlingen, som jag skrivit och lagt ut på dikt.se. Alla om hur mitt liv var, om rakbladen, tabletterna, ätstörningarna och cigaretterna. Folk blev förvånade över att mamma och pappa inte märkt något då jag levde men de bara ryckte på axlarna och var lika förvånade de. Mamma började gråta och hade en enorm ånger att hon inte märkt något.
Pappa såg tämligen orörd ut men jag visste att de sörjde. De hade genom hela mitt liv sagt att de älskade mig men ändå behandlat mig som om jag vore en disktrasa. Det hade gjort mig förvirrad, självdestruktiv och tvivlande om kärlek verkligen fanns.
Samtidigt, fast i Gävle hölls Liams begravning. Hans föräldrar var helt förkrossade och ingen förstod varför han tagit bussen ner till Göteborg. Hans föräldrar storgrät och båda två blev sjukt deprimerade efteråt, liksom hans två yngre syskon. Hans begravning var stor och pompös med riktig orgelmusik samt flera instrumentalister som spelade klassisk musik väldigt vackert. Det var mycket folk, kanske på grund av att Liams familj varit aktiv kyrkligt och de hade ett stort kontaktnät. Liam hade inte heller haft några kompisar, liksom jag, och hela skolan var där och sörjde. Rektorn höll ett tal om hur svårt det är när man inte passar in och man blir mobbad. Men hela skolan var ense om en sak: Liam var en modig kille som vågade sticka ut. Hans pappa orkade inte vara med på hela begravningen för han gick ut i entrén och började gråta hysteriskt. Han mindes förmodligen hur han slagit sin egne son.
En månad efter våran död var Liams föräldrar nere i Göteborg – och gissa vilka de träffade? Jo, just det – mina föräldrar. Och de började prata så smått och det slutade med att de förstod att deras barn dött samma dag. Min mamma frågade Liams mamma om det var deras son som dött i bussolyckan och hans föräldrar svarade ja. Mamma fick då ett finurligt leende och sa med kisande ögon: ”Jemma fick ett ovanligt uttryck i ansiktet då vi hörde om olyckan”.
Vem vet, hon kanske kom på att jag haft något förhållande till Liam?
Jag hade mitt val: att antingen överleva och fortsätta kämpa mig igenom livet eller att ta mitt liv och komma till den ende jag någonsin älskade. Men hur hade jag kunnat överleva på jorden? Vad hade jag för framtidsutsiker? Jag hade kanske blivit en advokat. Fått tre barn, villa och en volvo och så vidare. Men hur skulle jag kunna leva ett sådant liv då jag förlorat honom som jag älskade?
Det vore inte jag. Nej, jag vet att jag valde rätt. Det säger Liam också. För han sa att han saknade mig redan då vi bara höll kontakt genom telefon och sms.
Aldrig fick någon reda på orsaken varför jag tog mitt liv. Alla trodde, som sagt, att det var mobbingen som fick mig att ta den sista utvägen. Men att det i själva verket var kärlek. Den enda kärlek jag upplevt under hela mitt liv försvann någon annanstans och jag kunde inte tänka mig ett liv utan det. Jag har nu efteråt funderat på om vad som hänt om jag inte begått självmord – jag hade säkert varit ännu mer deprimerad och tagit mitt liv en annan dag. Jag fick ett smakprov av kärleken, det jag alltid saknat och så blåste den lika snabbt iväg. Jag tog mitt liv för min egen skull och för Liams skull.
Jag dog med hopp i hjärtat – jag hade lovat att aldrig lämna honom och att jag alltid skulle vara vid hans sida. Nu skulle jag få vara med honom förevigt och vi skulle leva i en evighet av kärlek och välmenande, en värld jag aldrig trodde fanns.
När det väl är din tur att avsluta ditt liv på jorden kommer du se mig sitta tillsammans med Liam i paradiset. Du har säkert också ett speciellt levnadsöde liksom jag, som jag precis redogjort. Vi må alla ha olika livsöden men vi är ändå alla lika mycket värda. Vi har helt enkelt bara olika gåvor, talanger, rikedom och viljor. Men vi är ändå människor – skapta av någon som älskar oss mer än allt annat.
Nu ropar Liam på mig – jag måste sluta skriva. Vi ska gå en promenad i månskenet nu och han ska sjunga sin sång för mig som han skrivit. Oh, det är så spännande! En dag kommer du farande i tunneln till ljuset och tills dess: sluta aldrig kämpa för att finna det du inte trodde fanns.
//Jemma Green
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Jakktar - 11 maj 11 - 19:51- Betyg:  |
| Så sjukt sjukt sjukt sjukt sjukt sjukt sjukt sjukt sjukt sjukt sjukt sjukt bra... |
| EmptyHeart - 4 mar 09 - 16:24- Betyg: |
Asså...
Den... Den... Den... Den va jättebra!
Jag är typ mållös :o
Går inte att beskriva med ord hur bra den här novellen är!!
Du skriver jättebra och har verkligen talang!
Sluta inte skriva! :) |
| Papa_Noel - 9 sep 08 - 13:13- Betyg: |
asså det är inte sant vad bra fatta att jag sitter på skolbiblioteket och storlipar å det e typ proppfullt jättemånga tittar konstigt jag älskar den här ett tips skriv ut den och skicka den till ett förlag jag lovar att den kommer att bli tryckt please do that
//Yoyo |
| Phaaail - 31 aug 08 - 15:18- Betyg: |
sitter o gråter nu ^^ sjukt bra alltså! :o
du skriver rakt in i hjärtat.
älskar novellen - från början till slut :D <3 |
| jag___ - 23 aug 08 - 20:48- Betyg: |
fy fan va bra!! vf skulle han dö? fyfan grät som en liten
barnunge när jag läste det! älskade denna novellen hur mkt som helst!!<3 |
| nnnilsson - 23 aug 08 - 13:57- Betyg: |
FYFAN VAD JAG GRÅTER ! det bara rinner, det slutar inte.
den var klockren, gick in rätt i hjärtat. |
| enligt - 23 aug 08 - 10:41- Betyg: |
jättebra novell, älskade den från början till slutet.
tårar i ögonen när liam dog.
men dom blev lyckliga tsm på slutet, och det är det som är
det viktiga ! |
| tjoh - 22 aug 08 - 13:16 |
jätte, jättebra .
tråkigt att hon dog, men bra att hon fick det bra tillslut :)
du är awesome på att skriva <3 :) |
| manx_ - 20 aug 08 - 19:47- Betyg: |
| Jätte bra ! :D <3 |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:43- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:42- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:40- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:40- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:39- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:39- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:39- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:38- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:38- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:37- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:37- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:36- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:36- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:36- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:35- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:34- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:33- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:33- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:32- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:31- Betyg: |
| *Höjer betyg* |
| Snurrsnurr - 20 aug 08 - 17:29- Betyg: |
Gud vad jag gråter älskar den !
tänker höja betyget hela tiden typ 1000 kommentaren ÄLSKAR denna NOVELL!!!!
*Höjer betyg* |
| inmydreams - 20 aug 08 - 17:17- Betyg: |
| Ååå jag får rysningar :D du skriver underbart <3 |
| NeMriA - 20 aug 08 - 14:58- Betyg: |
okej:
extremt bra skriven, en av de bästa jag NÅGONSIN läst!
FÖBANNAT ATT HAN SKULLE DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ *gråt*
men de fick ju varandra tillsist ändå <3
haha kram, fortsätt skriva! <3 |
