"sanningen" |
du lät inte sanningen komma fram
så när du väl
pressade sanningen fram
så var det som det
skavde och blödde
på mina ensama
kalla kinder
hur kunde du?
varför sa du inget tidigare
jaj ville bara
veta vem jag var
men ack nej
jag fick inte
veta vem jag var
för dig
varför?
glädjen av ingentng som jag tycke du skulle
känna på samma sorgsna sätt som jag kände nä sanningen
ödsligt blev just sanningen av ett svart moln
av frågor som snurra i huvet på mig
jag undra fortfrande hur du kunde sätta en kniv i mig
och långsamt dra ut den
nu är det som jag ligger livlös på marken
och rör mig inte en tum alls
sjuk blev mitt land i mina ögon som fylldes med
tung äcklig gråt som bara ville ut
spåren av turvär slut
återkom när du kan beskriva hur spåren såg ut
så vi kan börja leta
nu bliv allt bara en börda som hängde på mina axlar
vilar gör mitt arma skrik i den gyllende skrinet
|
|
|
|
