Så, del tio kommer här. :) Det är en rättså dålig del. Har skrivit om vissa delar tusen gånger känns det som, men det blir aldrig bra. ;s Så ni får ta det såhär helt enkelt.
Nästa del är extra lång! :>
_ _ _ _ _ _ _ _ _
TIO
Edna själv gjorde aldrig några besök, men Elise kom en gång i veckan. Jag kunde aldrig bestämma mig för om jag tyckte om henne eller inte, för hon ändrades så fort. Ena sekunden var hon hur uppmuntrande och glad som helst, andra var allt jag gjorde fel.
Om hennes råd hjälpte eller inte vet jag inte. Hon ville nog gärna tro att de gjorde det, men oftast förstod jag inte ens vad det var hon försökte säga. Jag fick snart klart för mig vad jag inte fick göra i alla fall, och jag antog att det kanske var bra att ha koll på alla möjliga katastrofer som väldigt enkelt kunde ske…
Elises första besök efter händelsen på resturangen var hemskt. Tidigt på morgonen när jag satt vid köksbordet och åt frukost kom hon instörtande. Nikola som hade öppnat dörren åt henne stod förläget bakom henne, och med tanke på Elises högröda ansikte och hur hennes bröst hävdes ut och in förstod jag att något inte stod rätt till.
”Alex”, sa hon. Hon försökte tala lugnt, men andades fortfarande häftigt.
”Hm, ja?” sa jag och hostade till. Jag hade satt en flinga fel i halsen och nu tårades mina ögon. Jag blinkade och försökte titta på Elise trots att ögonen hotade att svämma över av ovälkomna tårar.
När Elise höjde handen såg jag att hon höll i en tidning. Hon tog några bestämda steg mot mig och slängde sedan upp tidningen. Sidan som mötte mig fick mig att flämta till. I alla fall bilden, vad som stod förstod jag inte exakt. I rubriken uppfattade jag ändå Bill och vad bilden föreställde såg jag trots den dåliga kvalitén direkt.
Den var tagen utanför resturangen.
Bill satt på den där muren, bredvid en blond tjej man inte såg ansiktet på. Hon höll handen på hans axel och vred huvudet mot honom, och man kunde skymta att hon skrattade. De satt så nära att låren snuddade vid varandra och blicken Bill gav henne gick lätt att ta för kärleksfull.
”Jaha…” sa Elise.
Jag svalde. ”Jaa… ojdå.”
”Ojdå? Det kan man lugnt säga. Innan du börjar ursäkta dig och komma med dåliga förklaringar kan jag säga att vi inte vet om det är dåligt eller inte att den där bilden publicerades. Det var ju inte alls vad vi väntat oss och hur Bills reaktion blir vet vi ju inte. Det kan hända att han fullkomligt förnekar att han träffat dig.”
”Ojdå”, sa jag igen.
”Gå upp och ta på dig kläder, flicka! Klockan är åtta – alldeles för sent att springa runt i pyjamas. Kom ned sen så får vi prata.”
Elise var stundvis sur, stundvis glad.
”Du säger att han bara ser dig som vän, eller knappt det, men bilden ljuger inte förmodar jag?” Hon höjde på ögonbrynen.
”Neej”, sa jag. ”Men jag minns inte att vi satt så nära…”
Jag studerade bilden i tidningen noga. Om vi hade suttit så tätt ihop förstod jag varför Tom tittat lite konstigt på oss.
Edna bad mig återberätta vad som hänt, fast hon redan fått rapporter via mejl från både mig och Nikola. Hon satt tyst och verkade tänka igenom varenda liten händelse, men hade sedan ändå inget att säga.
”Vi får se framåt helt enkelt. Bara för den bilden lär de ju inte avboka er nästa träff…”
Jag hatade hur hon fick det att låta. Hennes läppar formade ord som egentligen var helt naturliga och ofarliga, men visste man vad som låg bakom dem… Det fick mig att må illa. Lögner, lögner och lögner. Jag skulle nog aldrig vänja mig.
Nikola och Elise började diskutera denna ”Pizza-träff”. De var fast beslutna att förbereda mig bättre den här gången. De funderade ut varenda möjliga samtal Bill och jag kunde ha och kom med idéer om vad jag skulle säga vid ”det” och ”det” tillfället. Det snurrade bara i huvudet, och fast jag försökte hänga med så kunde jag inte. Jag visste hur viktigt det var att jag skulle få ur mig något acceptabelt om Bill tog upp bilden i tidningen. Troligtvis skulle spekulationerna bli stora till att börja med, och kanske skulle frågan tas upp i en intervju. Det kunde hända att den glömdes bort fort, men när jag sa det ryckte Elise bara på axlarna.
”Vi måste vara förberedda. Det förstår du väl?”
Ja, jag förstod.
Tyvärr.
Jag var alltid noga med att hålla mig sysselsatt, men ibland kom tankarna ikapp mig ändå. Något som inte hade slagit mig förut var hur… (jag ville helst inte tänka på det alls)… hur jag skulle ta Bills liv. Skulle det vara som i en film, där jag till sist skulle stå mitt emot honom och peka med en pistol mot hans panna? Jag kunde se det framför mig. Bills vettskrämda ansikte som vädjade mot mig. Jag trodde inte att jag skulle kunna hålla tillbaka tårarna då. Skulle jag ens klara att trycka på avtryckaren?
Men det kanske inte alls var vad som skulle ske. Kanske skulle jag strypa honom medan han sov? Kväva honom med en plastpåse? Kötta honom med en yxa? Eller en högrep? Jag skakade på huvudet åt mina egna tankar. De var orimliga allihop. Jag hade helt klart sett för många filmer. I verkligheten skulle det vara annorlunda. Såklart.
På ett sätt skulle det nog vara befriande att veta denna sista detalj, men jag kunde inte ens föreställa mig att fråga Elise. Jag blev snart säker på det.
Jag ville inte veta.
Dagarna var plågsamt långsamma. Jag gjorde vad som helst för att täcka min fria tid och det märkte jag att Nikola gjorde också. Hon hade en hel del att göra som jag inte hade med att göra, men ibland kunde jag hitta henne i en fåtölj, stirrande framför sig. Jag tyckte fortfarande inte om henne och det visste jag att jag nog aldrig skulle göra. Jag kunde inte tycka om någon inom den här branschen, allra minst mig själv.
Men hon var ändå där för mig. Hon försökte hjälpa mig och kunde sitta i timmar och lyssna på och prata med mig. Oftast lade jag märke till den sura tonen i hennes röst, men inte alltför sällan log hon mot mig och pratade med mig som om jag faktiskt varit hennes kusin på riktigt. Hon avslöjade att hon hade för avsikt att om några år resa till USA och börja ett nytt liv där. Underneath the Sea var något hon ville lägga bakom sig så fort hon fått tillräckligt med pengar för att lätt kunna bosätta sig i New York.
Jag beundrade henne faktiskt för styrkan att gå vidare. Jag var osäker på om jag själv någonsin skulle klara det.
”Har du tråkigt?” undrade Nikola en dag när jag satt i soffan och bläddrade mellan kanalerna på tv.
Jag nickade och suckade.
”Kan vi inte… hitta på något?” sa Nikola.
Jag såg förvånat på henne. ”Du och jag?”
”Ja… vi kan… äh, jag vet inte. Kan vi inte börja göra något… jogga regelbundet eller något. Det är skönt att hålla kroppen i rörelse och jag vet att Edna uppskattar det.”
Jag tvekade inte länge. Motion var inte min favoritsysselsättning precis, men jag förstod att det nog kunde vara bra. Inte bara för att hålla kroppen i trim, utan för att må bättre mentalt också.
Och jag hade rätt. Efter att få slänga sig svettig i duschen somnade jag mycket lättare på kvällen och jag blev till och med glad över att ha träningsverk.
Nikola och jag gav oss ut på en joggingtur varannan kväll och det som hon och Elise döpt till Pizza-träffen närmade sig. Nikola var glad att det skulle hända något, men hos mig var känslorna blandade. Men så påminde jag mig själv om att känslorna inte var välkomna i det här arbetet. Jag satte i proppen helt enkelt och beslutade mig för att nu var det allvar som gällde.
Det var ett spel på liv och död, och jag var lika självisk som många människor skulle ha varit i mitt läge, och valde att satsa på mitt eget liv.
* Kommentera så blir jag Glader ;D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) |
viunderregnmoln - 23 maj 09 - 22:06- Betyg:  |
| iih, tycker om<3<3 |
| RowsahKanin - 5 okt 08 - 11:03- Betyg: |
| Gud vad bra:) <3 |
| woops - 9 sep 08 - 19:24 |
Denna vecka hoppas jag =)
(skickade pm om varför) |
| Lovely__ - 9 sep 08 - 16:02 |
| Någon mer del snart?:) |
| woops - 26 aug 08 - 16:21 |
| Ni är för underbara. <3 |
| sandruskapuska - 24 aug 08 - 17:53- Betyg: |
Skitbra. Mejl när det kommer mer?? (a)
Du e bäst!! grymn helt enkelt |
| Mangasagan - 20 aug 08 - 17:17- Betyg: |
| Jättebra!<3 |
| M-424 - 18 aug 08 - 16:26 |
| MEEEEEER! :'D<3 |
| tjoh - 17 aug 08 - 19:33 |
| jättebra :D |
| LoveMusic - 17 aug 08 - 11:28- Betyg: |
Nej men gud! JAG HAR JU MISSAT EN DEL!!!!!! Varför såg jag inte den innan för?! Då hade jag ju läst denna mycket tidigare och jag skulle ha kommenterat mycket tidigade. Då skulle då fått mer kommentarer och då skulle du kanske börja skriva mycket fortare (förlåt alla som läser)
Men, på sätt och vis är jag glad, jag får ju inte längta lika länge tills nästa del :D men förmodligen lika mycket :/ Du skriver vrkligen bra, och jag tycker att du ska skynda dig med att skriva:D:D:D
du är lätt en av de bsäta författarna när på dikta :D |
| woops - 17 aug 08 - 11:13 |
| Ni är BÄST, mina små makaroner! <3 |
| 950329 - 16 aug 08 - 22:48- Betyg: |
| jag tkr att du skriver triktigt bra och jag gillar verkligen handlingen ^^ Höhö, jag rekommendera denna till min kompis och som man ser på kommentarerna så verkar hon gilla den också ^^ |
| HilfMirFliegen - 16 aug 08 - 22:36- Betyg: |
| Här kommer jag hem, från något väldigt pinsamt :o sen så läser jag det här och jag lugnar ner mig och glömmer bort allt... Iaf :p den här är så bra så jag vet inte vad jag ska ta mig till! När alla delar och allting är klart får du skicka det till mig så ska jag skriva ut det så jag kan läsa det när som helst! :W<333 |
| Justmyfault - 16 aug 08 - 21:07- Betyg: |
| JÄttebra! :D |
| Lovely__ - 16 aug 08 - 20:29- Betyg: |
Jag har verkligen längtat efter den här delen:D
och det finns ingen kritik att ge.
Lägg upp nästa del snart! |
| gwenii - 16 aug 08 - 20:17- Betyg: |
| Riktigt bra! ;D |
| HorseGirl - 16 aug 08 - 19:32- Betyg: |
| skita bra^^^, |
lillolisen - 16 aug 08 - 19:23- Betyg:  |
| den är underbar ser fram emot nästa långa SPÄNNNADE del:P |
| mikaelanystrom - 16 aug 08 - 17:12- Betyg: |
ihi! jag dör lite innuti hanna, den är så bra och jag kan tyvärr inte ge någon kritik för jag kan inte se någon alls fakltiskt.
<3 |
