Vintergäster [ 4 ] |
Det luktade rök i bilen. Han hade säkert precis
fimpat innan hon steg in.
Men det luktade något mer än rök i bilen.
Det luktade Kevin, lite svett och något mer… Någon parfym.
Anna och Kevin satt och småpratade lite i bilen
när dom hade kommit fram till stan så parkerade dom
utanför som stora lägenheterna, .. bara hundra heter bort låg cafét
Det var riktigt skönt och komma innanför dörren tyckte Anna.
Anna tog en kopp med varm choklad och en ostfrall
a, Kevin tog en kopp kaffe och en baguette.
Det var mysigt tyckte Anna, riktigt mysigt.
När Anna försökte bjuda på fikat med hennes pappas pengar,
sa Kevin nej, och att han skulle betala hennes… punkt slut.
Anna blev så häpen att hon inte fick fram något annat än
-Okej då.
-Kom, det finns ett bra bord här borta. Säger Kevin
Anna följde med Kevin bortåt med den varma koppen
och den väldoftande mackan i händerna.
Hon hade inte tänkt på det innan,
men var inte Kevin annorlunda nu? Var han inte för snäll?
Anna skakade bort den känslan med en knyck på nacken.
Dom gick förbi ett par som satt och småkysstes,
och sedan en farbror som läste tidning.
Det var bordet längs med det ena fönstret som han hade menat.
Anna satte sig och tog av sig jackan.
-Vet du?
-Ah, att jag inte har ätit något idag,
frågade jag lite retsamt.
-Haha, har du inte? Eller nä, det var inte det…
jag tänkte bara lite.
-Haha, jo men säg nu!?
-Men asså vi kommer ju bo med varandra nu, eller hur?
-Ja det kommer vi väl … sa Anna fundersamt,
vad skulle han nu säga? Att hon var för jobbig och bo med,
eller ännu värre, att hon var för töntig
-Ah, men vart ska mitt rum va typ då?
-Öm, mitt gamla rum tror jag, det är lite mindre,
men du får nog måla om det… det är i ljusrosa nämligen.
-HAHAHA, åh… ja, det får nog bli någon annan färg!
Anna och Kevin satt och snackade länge,
Anna tyckte det var förvånansvärt vad snäll Kevin var nu,
när ingen såg på. Dom satt och skrattade så länge,
och Anna vispade helt plötsligt ur sig hennes mammas historia.
Och sen vispade hon ut sig vad hon kände för Nelly.
Men Kevin satt bara där och lyssnade och nickade.
Tillslut börjar Anna gråta,
och Kevin tycker det är dags att gå därifrån.
I bilen hem:
– är det bättre nu?
–ja det är bättre nu, jag vet inte varför jag gråter.
–Kan jag hjälpa dig med nått gumman?
–Nä, tyvvär. Anna blev chockad av snällheten och ömheten
i hans fråga.
Dom är framme vid huset, och Anna tackar för allting och går in.
Anna är så glad, så gald att Kevin ska flytta in…
Nåra veckor senare:
-Anna!!!!!! Kom hit och hjälp mig lite!
vrålade pappa Peter så Anna trodde att grannarna som bor
en kilometer bort hörde.
-VAAAAD?
-Kom hit, jag behöver hjälp.
-Anna gjorde en grimas och reste sig från golvet
där hon spenderat natten.
-Men Hennes Pappa kom in i hennes rum innan hon
änns kommit på fötterna
-Va i hela friden gör du nere på golvet?
Hennes Pappa lät förvånad.
-Öh, jag måste ha ramlat ner ur sängen .
svarade Anna lite genant.
-Okej, men skynda dig nu.. du Måste hjälpa mig med en grej.
-Okejdå.
När Anna kommit på fötter följde hon efter sin Pappa till nervåningen.
Där stog det minst tretton olika målarbrurkar,
och minst sexton stora flyttkartonger.
Anna bara gäspade och gäspade medans hon hjälpte sin pappa
upp med allt sånt på vinden…
Det var nämligen allt det vi haft i rummet där Kevin ska bo. Vi har målat om det vitt åt han. Anna och Kevin skulle ha rummen brevid varandra… och I Annas garderob fanns det en lös skiva, som man kunde ta bort och gå till Andra rummet. Det var så Anna kom in hos sin mamma och pappas rum när dem hade låst till sitt sovrum. Anna fattade aldrig varför det var låst när hon var liten. Hon tänkte sig tillbaka till hennes sjunde födelsedag. Det var natt och huset låg i mörker, Anna och hennes mamma hade bråkat. Och hon var nu inlåst på sitt rum. Nu började dem där jobbiga ljuden, när mamma skriker och Pappa stönar. Anna hatade sånna här kvällar, dem kom lite då och då. Och ibland hörde hon skratt också… Anna ville bara få världen att försvinna. Anna pressade sina händer så hårt mot öronen som det gick… men ljuden gick igenom… Som ett tomt eko i hennes huvud ekade stönen och skriken… Anna vaknade ur sin tillbakablick av att Kevin stod och viftade med händerna framför hennes ögon
- Jorden till Anna, Jorden anropar Anna!?
fortsätta?(;<3
|
|
|
|
