Små rosa elefanter, del 1 |
Jag kände hur rodnaden spred sig hela mitt ansikte, det var som om jag blev en hel tomat. Alla i klassen stirrade på mig och Agneta, precis alla. Jag log prövande mot min lärare innan jag snabbt tittade ner på bänkens bordsskiva och började rita något kladd med blyertspennan som låg bredvid antecknings blocket på bänken.
Jag har kanske glömt att berätta att jag går på en internat skola för bara flickor och stränga lärare som är minst ett halvt århundrade gamla, minst.
Vi måste egentligen kalla våra lärare för fru eller herr, och de måste kalla oss för fröken eftersom att ingen av oss är gifta ännu. Men när Agneta (eller ja Fru Hansson) blir arg på en använder hon alltid våra förnamn.
Vi går på den här skolan för att vi ska lära os hur man blir en riktigt fin dam och trogen hustru till våra framtida makar. Men både jag och de flesta i min klass tycker att det hela är urlöjlgt. Eller vad tycker ni?
Vi måste också vara prydligt klädda, i knälånga rutiga och väckade kjolar, en blus (men som dock vara respektabelt knäppt), svarta små skor och knästrumpor. Ja knästrumporna får vi ha i vilken färg som helst egentligen, eller ja det måste ju vara respektabla färger. Men det följer jag inte så ofta.
Det är så kul att reta upp lärarna ibland att jag bara inte kan låta bli att göra det
|
|
|
|
