Dricka te med Döden |
Inte så bra kanske, jag skrev den här för ett år sen.
Lady Smith svepte en stickad kofta om axlarna. Hon skulle hem till en ny vännina som just flyttat till stan.Hon hade bjudit lady Smith på te.
De två gamla damerna var ungefär lika gamla, 82 år. Men vänninan Juliet var oändligt mycket vackrare. Hade illafall varit det. Svarta lockar, blek hy, rosenröda läppar. Men hon hade blivit rynkig och håret hade blivit vitt. Men de så ljust blåa ögonen, kalla och vackra hade hon kvar. Hon hade varit gift 3 gånger men alla hennes män hade dött. "Lika bra det" hade hon sagt. "Alla var idioter. Fast rika idioter."
Lady Smith ringde på dörrklockan som var formad som ett lejonhuvud. Julliet kom och öppnade.
- Kom in kära du, sa hon och log så att hon blottade alla gula, missfärgade tänder. Teet är klart kom och sätt dig här i vardagsrummet.
Juliet ledde sin vänninatill ett stortljust vardagsrum. En diamantkrona hängde i taket. På ett vitt bord stod en silverbricka med den finaste teservis lady Smith någonsin hade sett. Den var gjord av vitt porslin med guldkanter och små rosor på sidan.
-Förtjusande teservis raring, sa hon när Juliet kom in igen. Juliet kunde inte undgå att släppa ifrån sig ett litet fnittrande.
-Tack Minerva, du är så snäll, sa hon.
- Åh nej, inte alls, den är verkligen utsökt. Lady Smith studerade den vita spetsduken. Vacker duk tänkte hon. Juliet hällde upp te åt dem båda.
- Socker? Mjölk? frågade hon.
Lady Smith rodnade lite.
- Nej tack, jag äter så mycket piller och sånt.
Javisst, det gör jag med, bekände hennes vän. Lady Smith slog handen för munnen.
-Åh nej jag glömde tabletterna! Fasiken!
juliet smackade med tungan.
- Så, så, du kan säkert ta dem när du kommit hem.
- Ja, det kanske jag kan, sa Lady Smith tveksamt.
Juliet kom på en sak.
- Men vad äter du får piller? Jag har ju en hel del själv.
Lady Smith såg lättad ut.
- Ja. jag äter ju en hel del piller, men jag tar liksom några slags lyckopiller. Eufori heter det visst. Min syster gick ju nyligen bort.
- Men jag äter också såna. Jag hämtar några åt dig.
Hon gick och hämtade några piller.
- Här, ta det med teet.
Lady Smith log och tackade henne.
När Juliet lämnade asken stoppade hon dem i munnen och smakade på teet.
Tabletterna hade lite underlig smak men det blev väl så om man hade te till. Hon såg sig runt om i rummet. Juliet hade fortfarande inte kommit tillbaka.
Det var tavlor på väggarna, föreställande personer som log in i kameran. Underligt, tänkte hon, Vilka var alla dessa personer? Just då kom Juliet tillbaka.
- De var mina vänner. Men de blev misstänksamma mot mig. Alla är döda nu men jag lever.
Hon såg på bilden rakt bakom lady Smiths axel. Hon vände sig om och fick en kall klump i magen.
En bild på henne själv hängde där. hon såg förfärat på Juliet.
- Men jag trodde att vi var vänner? stötte hon fram.
- Tills du började se ner på mig, väste Juliet. men lady Smith hörde knappt. Rösten lät att vara långt borta och allt var suddigt. Hon såg bara sin vän som i änden på en lång tunnel. Den försvann allt.
|
| Kommentarer | | GRAPEFRUIT - 13 aug 08 - 10:57 | Gillade den här novellen, lite annorlunda än de jag läst här
tidigare och med en intressant vändning. Det enda dåliga är
väl att den kändes lite kort. Annars är det jättebra skrivet
:) |
|
|
|
