Men din vintersorg gräver sig in i mitt hjärta. |
Du sitter fortfarande fast
I din kalla vintersorg
Med frusna tårar
Längs med kinderna
Och snart kommer hösten
Då faller vi till marken
Likt de färgglada löven
(men vi är inte färgglada
vi är svartvita
vi är sorgliga)
Och du drar dina naglar
Mot griffeltavlan
Det får mina trumhinnor
Att krevera (explodera)
Likt ett kristallglas
Som faller mot golvet
Snart kommer hösten
Men vi kommer inte falla
Likt de färgglada löven
(vi kommer falla så
mycket tyngre
vi kommer falla så
mycket hårdare
vi kommer falla så
mycket längre)
Och vi sa ju att när vi
Hade blivit tillräckligt lätta
Så skulle vi vandra hand i hand
På de vita molnen
Men vi blev för ivriga
Vi var lite för tunga
Vi vägde lite mer än ingenting
Så nu faller vi
Innan hösten ens börjat
Jag låter dig landa ovanpå mig så att du landar mjukt
.
|
|
|
|
