9: Hata mig så mycket du vill (TH FF) |
Ojdå, jag är ett kapitel efter här på dikta... hehe. Sorry. Okej, ni fattar inte men... ex Heartbeat som hittade min fic även på THF vet att det här kapitlet redan är utlagt där. Men ska försöka lägga ut på båda ställena samtidigt.
Btw, jag älskar era sjukt underbara kommentarer :*
NIO
Allt var helt kaosartat.
Resturangpersonalen kom springande och började ursäkta sig. Livvakten, eller vad han nu skulle föreställa, försökte tillsammans med Tom och Gustav lugna den upprörda personalen, och sa i mun på varandra att de gärna skulle ta med sig maten hem.
Servitrisen på golvet såg så förfärlig ut. Axlarna skakade och tårarna strömmade nedför hennes kinder. Hon satte händerna för ansiktet och både Georg och Nikola föll på knä framför henne och försökte trösta henne.
Ingen verkade tänka på att Bill rusat ut därifrån och eftersom jag bara kände mig i vägen reste jag mig för att gå ut och leta efter honom. Jag ignorerade gästernas genomträngande blickar och gick med blicken nedborrad i den röda mattan genom resturangen som om de inte fanns.
Kaoset verkade släppa så fort som dörren stängts efter mig.
Jag var glad att stället låg så avsides Hamburg, men antagligen var det därför Tokio Hotel beslutat sig för att åka dit. Uppståndelsen skulle inte bli lika stor. Fast nu såg det ut att vara ganska stor kalabalik i alla fall…
Bill satt på den lilla muren som löpte runt rabatterna. Hans axlar slokade, blicken verkade inte vara fäst på någonting alls, och han såg bara allmänt uppgiven ut. Jag tvekade lite om jag skulle gå fram till honom eller inte, men slog fast vid att det skulle vara värt ett försök.
Han såg inte upp när jag kom, men hans kinder antog en lite rosalätt nyans. Jag satte mig ned bredvid honom utan att säga något.
Bill suckade.
”Nu gjorde jag verkligen bort mig, eller hur?” sa han tyst och lutade huvudet i händerna.
”Du skulle se servitrisen… hon ligger på golvet och gråter. Det var nog hon som gjorde bort sig mest.”
”Jag blev bara så chockad! Plötsligt häver hon en jävla pizza i knäet på mig och när hon ska torka upp det börjar hon tafsa!”
Jag kunde inte låta bli att fnissa lite, men tystnade direkt när jag fick en iskall blick kastad mot mig.
”Det var inte kul.”
Men jag såg att hans ansikte mjuknade lite och kunde inte hålla inne skrattet längre. Bill försökte hålla minen, men han klarade det inte och snart skrattade vi tillsammans. För att hålla balansen på den lilla muren måste jag sträcka mig fram och gripa tag i hans axel. Tårar smög fram ur ögonvrån och jag vred mig av skratt.
”Det såg så sjukt kul ut”, kved jag och Bill skrattade högre.
”Åh, du skulle ha sett din min”, garvade jag och fick ett lätt slag av Bill i sidan.
”Skratta inte”, sa han och försökte titta allvarligt på mig.
Hans ögon… så vackra. Jag slutade faktiskt skratta och bara fastnade där, med hans ögon i mina. De var så fina att man kunde drunkna. Hans leende försvann också, men hans ögon log i stället. Plötsligt kom situationen att kännas väldigt fel och jag bröt ögonkontakten med honom.
”Känns det… bra?” sa jag försiktigt.
Han nickade. ”Vad… hur reagerade de andra?”
”Jag vet inte riktigt”, sa jag ärligt. ”Det blev ett himla liv faktiskt.”
”Jag förstörde verkligen hela middagen va?”
”Äh, skönt att slippa det bara”, sa jag.
När jag insåg att jag sagt för mycket, tittade jag generat bort. Det var ju meningen att jag skulle uppskatta Bills sällskap! Allt jag gjorde blev bara fel, hur jag än försökte.
”Så du hade inte heller superkul?” mumlade Bill och log blekt.
Jag grimaserade mot honom och ett kort och avslappnad skratt lämnade hans strupe.
”På grund av mig?”
Jag tittade förvånat upp på honom. ”Nej, va? Självklart inte.”
Han suckade. ”Försök inte, jag vet hur jobbigt du tycker det är att vara i min närhet. Och jag förstår dig! Jag lyckas göra bort mig precis hela tiden. Det är ju helt sjukt.”
”Så jag skulle inte vilja vara med dig bara för att du gör bort dig?” sa jag och förstod inte det realistiska i det.
”Precis. Varje gång jag träffat dig har jag skämt ut mig totalt. Se här.” Han vred sig lite mot mig och såg ut att förbereda sig att lägga ut en lång föreläsning. ”Första gången var på stan. Jag hade bråttom och sprang in dig… jag nästan välte omkull dig faktiskt och du tappade väskan. Bara att göra något så klumpigt inför en snygg tjej är väl något av en skandal.” Tur att han pratade så fort att han inte märkte den mörkare färgen som spred sig i mitt ansikte. ”Och andra gången var ännu värre. Jag mådde dåligt och var förvirrad, lite full också måste jag väl erkänna, och jag började snacka med dig fast det tydligt märktes att du bara tyckte att jag var irriterande. Sen, som om det inte var nog, satte jag mig bredvid dig på bänken – och började spy! Snyggt, eller hur? Så äckligt och motbjudande så det är inte sant.”
”Men så illa var det inte”, avbröt jag.
Han tystade mig med att sätta ett finger framför sina läppar.
”Vänta, låt mig fortsätta.”
Jag nickade.
”Vi lämnade det där med spyorna, båda vet att det var hemskt. Jag skickade ett larvigt brev där jag bad om ursäkt och tackade, och fick sedan höra av min tvillingbror att det var det löjligaste brevet han hade sett. Och sen hade jag inte alls väntat mig att möta dig så snart… eller ens någonsin. Men så kom ni nu av en ren tillfällighet, och Tom valde att vi skulle dela bord. Du förstår att jag verkligen tyckte att det var grymt pinsamt, va? Det märktes så väl hur mycket du ogillade idén, men när du skulle sätta dig ned… så hade jag satt mig i vägen, jävla klumpeduns.” Här började jag rodna ännu mer och måste bita mig i läppen. ”Känslig och ömklig som jag är fick jag jätteont av ett litet slag. Medan vi väntade på maten började de andra snacka och du och jag lämnades kvar, och båda ville därifrån… Och så trodde jag, korkade idiotiska jag, att jag kunde rädda situationen och började prata om det enda jag kunde komma på – det idiotiska brevet. Och ja, du vet hur stämningen var. Men det värsta av allt var helt klart när den klumpiga servitrisen tappade den helvetes pizzan på mig! För att inte tala om min reaktion när hon… hrm, började torka av mig. Där.”
Han strök bort håret från ansiktet med ena handen och såg bedjande på mig.
”Snälla, förlåt mig för mitt beteende.”
Jag frustade till. Det var ju så ironiskt alltihop. Bill kände att HAN hade gjort bort sig medan jag var helt övertygad om att det var JAG som betett mig helt korkat. När jag förklarade det för honom tittade han på som om han verkligen inte trodde mig.
”Men herregud, det var ju jag som satt och skämdes som en idiot”, sa jag och hörde själv hur desperationen bröt igenom rösten.
Bill skakade på huvudet och vägrade tro mig. Jag suckade bara och bestämde mig för att låta det vara. Han var så envis att han inte skulle ge sig utan någon närmare eftertanke.
”Jag borde inte besvära dig mer”, sa han. ”Du kan gå in om du vill.”
”Om du vill bli av med mig”, sa jag och kunde inte låta bli att känna mig lite sårad.
”Nej, inte alls. Jag menade tvärtom.”
Han talade sanning, det syntes. Jag log stelt.
”Jag har inget emot att vara med dig, bara så du vet.”
En fnysning från Bills sida. Jag började bli lite irriterad. Ville han att jag skulle tycka illa om honom, eller vägrade han bara förstå att så inte vara fallet? Jag frågade och han skakade på huvudet.
”Det känns bara som om… jag vet inte. Det känns inte som om du är ärlig.”
Han höjde sitt tidigare nedböjda ansikte och såg på mig. Nej, han såg rakt igenom mig, in i mig. Han såg den där lögnen som låg där, blandat med tvivlet, förvirringen och ärligheten. Jag vek inte undan med blicken, utan mötte hans mörka ögon.
”När jag säger att jag inte alls har något emot dig, Bill, då är jag verkligen ärlig.”
Det allra värsta var att det var fullkomligt sant.
Bill verkade plötsligt tagen och det såg inte ut som om han visste vart han skulle ta vägen. Ändå satt han stilla och ett leende spred sig över hans perfekta läppar. Jag skämdes över att det givetvis skulle hetta till i ansiktet, och försökte andas lugnt för att inte den redan röda färgen i mitt ansikte skulle bli djupare.
”Bill!”
Vi båda hoppade till av Toms röst.
”Bill?”
Tom stannade några meter ifrån oss och rynkade pannan. Jag blev medveten om hur nära jag och Bill satt och flyttade mig snabbt några centimeter åt sidan. Tom såg genast nöjdare ut och viftade med ena handen i en vinkning mot resturangen.
”De börjar lugna ned sig där inne”, sa han, på engelska för min skull. ”Saki har koll på allt, och har fått tillbaka kockarna in till sig i alla fall. Vi tänkte ta hem maten i stället. De borde komma snart…”
Precis då öppnades resturangdörren och Georg, Gustav och Nikola kom ut, och efter dem mannen som jag antog kallades Saki.
Han grymtade något till Bill som log och nickade. Nikola skyndade också fram till Bills ena sida och sa något snabbt på tyska till honom. Han skrattade till, lite generat kanske, och nickade nu med.
”Alltså…det blev ju så himla fel det här”, sa Tom och fnissade lite med blicken riktad mot sin bror. ”Tack vare den klantiga Bill…” Bill hoppade förskräckt upp från där han satt och måttade ett slag mot Tom, som skrattande vek undan. ”Så vi…” Tom pekade på Georg, Gustav, sig själv och Bill. ”… tänkte gottgöra er…” Nu pekade han på Nikola och mig. ”…genom att bjuda er på pizza!” Han log stolt. ”…nån annan kväll.”
Alla skrattade, även jag. Tom var verkligen bedårande när han log sådär. Han räckte retsamt ut tungan mot Bill som förorättad satte händerna i sidorna.
”Det var faktiskt INTE mitt fel”, sa han, fast han nyss sagt till mig att det var hans klumpighet som orsakat det som hänt.
”Nej, nej”, sa Georg. ”Självklart inte.”
”Det VAR ju inte det!” utropade han och alla skrattade igen.
Deras engelska var inte perfekt, men det märktes att de hade fått använda den en del utomlands på sista tiden, och de pratade på utan större bekymmer. Det var något jag var väldigt tacksam för, för mina tyskalektioner hade inte hjälpt mycket än så länge. Jag uppfattade några ord de sa då och då, men de pratade alla så snabbt att jag inte alls förstod sammanhanget.
Innan killarna hoppade in i sin bil, bestämde Tom och Nikola en tid och en plats nästa vecka där vi skulle ses för att ta denna pizza som Tom lovat. Nikolas ansikte pryddes av ett stort leende när de åkte iväg.
”Det blev inte alls som jag hade tänkt mig”, sa hon. ”Allt som var planerat…” Hon stönade. ”Lönlöst egentligen. Men men, vi ska inte deppa ihop. Det började helt katastrofalt men det gick ju ganska bra till slut.”
Jag nickade.
”Och jag har redan idéer om hur vi får pizza-träffen perfekt.”
Jag ville verkligen inte veta vad hon menade och bestämde mig för att inte fråga. Hon talade inte om vad hon tänkte på heller, men det självbelåtna leendet avslöjade att det nog skulle gå vägen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | EMORAiNBOW - 26 jul 09 - 19:30 | | Okej, förlåt för att jag kommenterat så dåligt men jag har varit för upptagen med att sträckläsa delarna som den nörd jag är x''D DEN ÄR SJUKT BRA!!! DU ÄR SJUKT BRA!!! Nu ska jag kasta mig över nästa del som en utsvulten varg! | viunderregnmoln - 23 maj 09 - 21:58- Betyg:  | | hahahah underbart xD | | RowsahKanin - 5 okt 08 - 10:59- Betyg: | | Jag asgarvade jag med xD Åhh vad bra den är<3 Jag vill inte att den någonsin ska ta slut ;____; <3 | | sandruskapuska - 24 aug 08 - 17:30- Betyg: | | Hahha. asgarvad hela tiden- Så grym!!! | | mikaelanystrom - 16 aug 08 - 17:01- Betyg: | hahahaha, jag satt typ och as garvade när Bill berättade när han gjort bort sig. Hahaha, så kul!
underbart, gillar att du skriver så man kan skratta lite också:D | | HilfMirFliegen - 14 aug 08 - 17:44- Betyg: | | HOHOHAHAHA xD Alltså, jag vet inte vad jag skriva för att kunna förklara hur bra den här är, så blir lite frustrerad... Iaf, den här ÄR bäst<3 | | tjoh - 12 aug 08 - 12:48 | superbra ! :)
skicka gärna ett meddelande när nästa del kommer vet ja :D | | HorseGirl - 11 aug 08 - 19:35- Betyg: | | jätte bra skrivet^^, | | Lovely__ - 11 aug 08 - 18:11- Betyg: | | Mycket bra skrivet!:) | | M-424 - 11 aug 08 - 16:54 | | Brabra! <3 | | lillolisen - 11 aug 08 - 15:27- Betyg: | | :) | | Ifos95 - 11 aug 08 - 11:31- Betyg: | Åhh, så otroligt bra. Du är så himla duktig på att skriva.
Längtar oerhört mycket till nästa :D | | Mangasagan - 10 aug 08 - 21:58- Betyg: | | Den här är verkligen bra! <3 ;) Fortsättning snart? ^^ <3 | | LoveMusic - 10 aug 08 - 21:20- Betyg: | Åhh, vad bra denna är! Älskar den, verkligen.
Längtar tills nästa del |
|
|
|
