1. Nach Dir Kommt Nichts [ff] |
Kapitel ett dårå folket :) Puss på Linnea (LoveMusic) som står ut med mig på msn och peppar på xD öhm... jaa.. har inget mer att säga... var bara snälla och kommentera (a) *blinkblink*
Kapitel ett
One of these days maybe your magic won’t affect me
Hon tryckte hårt och ivrigt på den rektangulära lilla dosan som satt till höger om dörren. Den gälla och ringande signalen den gav ifrån sig var förmodligen extremt jobbig för lägenhetens invånare, eftersom hon inte kunde låta bli att trycka på ringklockan ytterligare fem gånger.
Det hördes fotsteg där inifrån, och hon hörde att det var exakt dem fotstegen som hon hade väntat på.
Dörren öppnades några ögonblick senare, och ansiktet som stacks ut var lika förväntansfullt som hon själv kände sig.
”Gott nytt år”, sa Julia med ett brett leende som fyllde upp hela hennes ansikte. Systern i dörröppningen log lika stort tillbaka som svar.
”Är det den?” frågade hon och nickade menande mot påsen som Julia höll i sin högra hand. Julia nickade överlyckligt och kunde inte låta bli att krama plasthandtagen ännu hårdare.
”Åh herregud! Kom in nu innan jag spricker av nyfikenhet!”
Den äldre systerns röst var ljus av upphetsning och hon backade snabbt undan för att släppa förbi Julia, som tacksamt skyndade in över tröskeln och borstade av den värsta snön från sin kappa. Hon räckte över påsen till sin syster, som kikade ner i den medan hon skyndade sig in i köket.
”Kolla inte på den än, Helena”, ropade Julia till systern samtidigt som hon tog av sig skorna och hängde av sig sin kakifärgade kappa och hängde upp den på en av krokarna på väggen.
”Nejdå, jag lovar!”
Julia lämnade hallen och gick istället efter Helena ini det svagt upplysta köket. I fönstret lyste en adventsljusstake upp rummet med sitt mjuka ljus. Det fanns inte mycket mer julpynt i det hemtrevliga köket i Helenas lägenhet. Den hon delade med sin pojkvän, Jonathan. Det var en charmig trea som låg på Södermalm i Stockholm. Hela lägenheten hade högt i tak och stora fönster. Väggarna var målade i mjuka färger, och golvet i hela lägenheten var av knarrande trä. Allt tillsammans gjorde lägenheten extremt vacker, och Julia älskade verkligen att tillbringa tid där.
”Vill du ha vin?” frågade Helena, trots att hon redan var i färd med att öppna en flaska.
”Ja tack.”
Julia gick fram till ett av köksskåpen och plockade fram två vinglas som hon ställde bredvid flaskan Helena hade öppnat. Hon tog flaskan i ena handen och de två glasen i den andra, efter vilket hon tecknade åt Julia att följa med ut i vardagsrummet. De slog sig ner i varsin ände av den beiga soffan, och Julia slog på stereon med hjälp av fjärrkontrollen som låg på soffbordet. Helena fyllde glasen till hälften med det röda vinet innan hon otåligt ställde ifrån sig flaskan.
”Får jag se nu då?” bad hon efter att ha gett Julia ett av de två glasen.
Julia svarade genom att ge henne påsen . Helenas ögon var stora som klot när hon långsamt stack ner handen i den och drog upp innehållet. Hon synade det noga. Vred och vände och inspekterade allting som gick att inspektera. Tillslut höll hon den still framför sig och läste högt vad som stod på framsidan.
”Med dina ögon, av Julia Bergvall.” Hon gjorde en kort paus för att möta Julias nöjda och en aning förlägna blick. ”Gud, jag kan knappt tro att det är sant. Min lillasyster har gett ut en alldeles egen bok! Det är otroligt!”
Julia tummade på vinglaset hon höll i högerhanden, medan hon roat betraktade sin systers lyriska reaktion över boken hon höll i. Helena förde läpparna till glasets kant för att dricka av vinet medan hennes ögon fortfarande var fästa på boken.
Julia drog upp benen i soffan och satte sig bekvämt i skräddarsits, med glasets fot vilandes på sitt ena knä.
”Det är första exemplaret. Jag fick den från förlaget i morse.” Hon nickade mot boken i Helenas händer. ”Jag sa ju att du skulle få en lite försenad Julklapp.”
Helena såg på henne som om hon inte trodde sina öron, men Julia nickade bekräftande. Hon hade inte övervägt det särskilt länge, men var bombsäker på det så fort hon känt boken i sina händer.
Att ge det första exemplaret av sin allra första, egna bok till Helena, hennes älskade storasyster, var solklart och inte bara på grund av att hon var en fenomenal storasyster, utan också för att Julia hade ockuperat hennes och Jonathans gästrum i nästan sex månader.
”Jag vet att det är ett extremt litet tack, speciellt efter allt ni har gjort för mig”, sa hon och kunde inte låta bli att skämmas lite.
”Julia, du är alltid välkommen hit vet du. Det finns alltid en extra sovplats här för dig”, försäkrade Helena henne.
”Men jag betalade inte ens hyran! Och dessutom tror jag att Jonathan började tröttna rejält på mig…”
Helena skrattade.
”Nej, och det var ju förödande för oss att inte få pengar av dig. Du var ju så ofantligt dyr i drift och vi som har ju verkligen ekonomiska problem.”
Systerns röst dröp av ironi, och hennes gråblå ögon lyste av uppriktig glädje.
Julia log svagt tillbaka mot henne, men kunde inte få fram den där riktiga känslan. Leendet nådde inte riktigt så högt som det skulle för att kännas äkta.
Helena märkte det och lutade sig fram och tog hennes hand i sin. Den kroppsliga, systerliga värmen spred sig som ringar på vattenytan.
”Har du några planer inför kvällen? Jonathan jobbar, och jag har ingen lust att sitta ensam här. Om du vill kan vi beställa kinamat, och bara snacka skit hela natten. Det är ju ändå nyårsafton”, föreslog Helena som tydligen ansåg att det var dags att byta samtalsämne.
Julia såg besvärat på sin syster. Om hon bara visste hur lockande erbjudandet kändes, och hur mycket Julia kände att hon behövde det… Hon slickade sig nervöst om läpparna, och förbannade sig själv för att hon alltid skulle ha så svårt för att säga nej. Inte ens nu, när hon inte hade något annat val, kunde hon säga det obesvärat.
Det var som att någonting tryckte ner hennes tunga och tvingade tillbaka orden. De var nästintill omöjliga att uttala, och hon fick samla allt mod hon hade för att ens kunna förbereda sig. Men Helena räddade henne, antagligen omedveten om den inre kamp Julia var mitt inne i, när hon läste av sin systers uttryck på mindre än ett ögonblick.
”Du har planer”, fastslog Helena en aning besviket och la ner boken i sitt knä. Julia såg urskuldande på henne, och önskade att hon för en gångs skull att hon inte hade haft något för sig den här kvällen.
Att sitta i soffan med musik, vin och kinamat tillsammans med Helena var precis vad hon var upplagd för. Det var ett tag sen det bara hade varit hon och Helena nu. Länge sen sist då de haft en riktig tjejkväll.
”Jag önskar att kunde”, sa Julia uppriktigt.
Helena ryckte på axlarna och sopade bort alla spår av besvikelse på mindre än en sekund. Hon log uppmuntrande och smuttade på sitt vin igen.
”Det är lugnt. Jag får roa mig på egen hand”, försäkrade hon och fortsatte le sitt vänliga leende. ”Så, vem är det som har dig för sig själv ikväll?”
En lätt rodnad spred sig hastigt över Julias kinder och hon slog genast ner blicken för att betrakta sina egna knän.
Det här var ett kapitel som hon med vilje hade undanhållit för sin syster. Nog för att hon litade till fullo på Helena, men att berätta om sina nyårsplaner hade av någon anledning känts… fel. Hon visste att Helena verkligen tyckte att hon borde hitta någon annan, istället för att sitta hemma och älta det förgångna. Hon var väl medveten om vad Helena ansåg om hennes tysktalande heartbreaker. Det var just därför hon inte hade velat tala om för henne vad hon hade planerat in inför kvällen. Hennes äldre syster skulle bara bli alldeles för uppspelt och tycka det vore underbart, och trots att hon själv kände kärleksblandad avsky mot honom, så gjorde det ont i henne att se hur illa Helena tyckte om honom.
Helena läste förstås av hennes generade ansiktsuttryck på mindre än ett ögonblick, och hon fick genast ett förvånat och nöjt leende att spridas över hela ansiktet.
”Det är bara en fest…” mumlade Julia förläget och fortsatte stirra ner på sina ben.
”Vem är det du ska träffa?” frågade Helena nyfiket. Julia kunde inte låta bli att sucka på grund av sin systers envisa skvallerbeteende. Hon älskade att höra detaljer ur Julias kärleksliv, även om det under det närmsta halvåret hade varit rätt klent. Faktum var att det inte hade existerat något kärleksliv över huvud taget för hennes del, om man inte räknade med hennes brustna hjärta.
Hon svalde tillbaka en grimas som hotat att ta plats på hennes ansikte, och tvingade sen upp sin blick för att möta sin systers.
”Martin”, sa hon sakligt och kände ett litet leende ta plats på sina läppar.
Hon visste precis hur hennes syster skulle reagera. Hon skulle spärra upp ögonen, öppna munnen med ett leende och direkt börja ställa frågor om vem Martin var och varför hon inte hade berättat någonting tidigare. Men eftersom Julia kände sig sådär pigg på att berätta just den anledningen för sin syster, så fortsatte hon prata innan hennes syster hann ställa första frågan.
”Han är bara en nära vän, ingenting annat. Han ska ha nyårsfest, och det kommer vara många andra där. Du behöver inte oroa dig för att jag undanhåller romantisk information, eftersom det varken finns eller kommer att finnas någon sådan. Var lugn, andas och fråga istället vad min bok handlar om.”
Hon betraktade Helena som med låtsad irritation snörpte på munnen och gav henne en granskande blick. Hon kände hur systerns ögon noggrant beskådade hennes ansikte efter spår på lögnaktighet. Det skulle vara typiskt Helena att tro att hon ljög eller skojade om någonting sånt här. Lika typiskt som att hon förr eller senare, om än inte idag, skulle fråga ut henne om varenda liten detalj av festen.
Hon ryckte likgiltigt på axlarna tillslut, när hon tydligen inte fann några skämtsamma spår, och log oskyldigt mot sin syster och än en gång förde vinglaset mot sina läppstiftsprydda läppar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | viunderregnmoln - 27 feb 09 - 23:36- Betyg:  | | ditt språk är faktiskt helt underbart jag tror jag har fastnat<3 | | Ciissii - 17 dec 08 - 02:04 | | Verkligen jätte bra :) Du skriver helt kung! | | sandruskapuska - 3 dec 08 - 17:29- Betyg: | Syrror^^
Älskar denna redan<3<34 | | Konnichiwa - 8 okt 08 - 10:22- Betyg: | | O MY GOD, finns det bättre? Jag som skulle göra läxorna, nu kommer jag ju bara att sitta och läsa alla följande delar i denna XD <3 | | RowsahKanin - 6 okt 08 - 16:50- Betyg: | | Bra<33 | | Mp3 - 14 aug 08 - 00:09 | Underbart underbart massa kärlek till Stich ins glück . Jag älskade den novellen totalt mycket. Har inte kunnat kommentarat tidigare då inloggning via mobiltelefon gör så att det inte går att kommentera... Men i alla fall .MASSA KÄRLEKT till den.
Och denna, jag kan knappt vänta till jag läster nästakapitel oc det sker nu! | | xzandra - 10 aug 08 - 21:59- Betyg: | | underbart!;)<3 | | prickigthallon - 10 aug 08 - 21:50- Betyg: | | SÅ SJUUKT BRAA!!! <33 | | mikaelanystrom - 10 aug 08 - 20:27- Betyg: | | wunderbart! <3 | | chulia - 10 aug 08 - 19:30 | heartbeat: dankdanke sötis :)<3 tihi
LoveMusic: hahha flumm på't. Men tack ska du ha. tack för allt <3 | | LoveMusic - 10 aug 08 - 18:41- Betyg: | Tysktalande heartbreaker xD
Och sen det här: "Du var ju så ofantligt dyr i drift" Dyr i drift?! Det brukar man väl saga om BILAR!! xDxDxD haha *jippie* Julia goes a ford XDXDXD (och ja, jag behöver skratta lite, så man tar första bästa tillfälle)
Men nu (efter att ha fyllt på med mammas kringlor) ska jag försöka vara lite allvarlig... Denna novellen är verkligen JÄTTEBRA, du kan ju skriva om kärlek och sorg, det vet vi redan. Men du har alldrig skrivit om det här, typ... "jag vill vara lycklig, men det ä jag inte och jag försöker att spela inför min syster att jag är lycklig, eftersom att hon får mig på så bra humör" Eller, ja det kanske inte skulle funkat i den andra novellen, men i alla fall. Det jag menar är att du har känsla i det du skriver.
(oj... så allvarligt det blev [NOT])
Och vet du vad... när jag satt därnere i mina egna tankar upptäckte jag att DET ÄR BARA NIO DAGAR TILLS SKOLAN BÖRJAR! 9 DAGAR!!! livet slutar strax *dö* |
|
|
|
