Ge aldrig upp [en del] |
Ilskan inom mig vill jag bara skrika ut, jag förstår ingenting längre, jag känner bara känslan om att ligga långt ner under denna mjuk, bruna massan som ska kallas jord. Jag vill bara grävna ner mig, gräva ner mig i min egna grav, höll jag på att bli tokig? Jag förstår ingenting, det enda jag vet är att denna värld är påväg långt under verkligheten, långt, långt bort, hjälper du mig, från mig dödlighet? Jag vill uppfinna att det fanns någonting som kallas odödlighet, går det verkligen? Jag hoppas på det, för det vore någonting vettigt.
Va poetiskt det lät, jag kände mig likadan som den tjejen eller killen som valde att vara anonym i detta inskickade inlägg i tidningen, han eller hon som jag från och med nu lär början kalla den skulle jag vilja ha kontakt med. Skulle det funka? Jag visste inte, jag hoppades på svar. Jag ville verkligen veta. Lyckas jag eller inte? Jag testade ringa numret till den tidning där insändaren valt och skicka in sitt omdöme till. Det gick som jag hade trott, ingen svar eller ingenting som skulle hjälpa mig, det var sektritessbelagt. Jag var helt körd, antog jag. Fast varför skulle jag ha tag på den? Jag visste inte själv, jag visste bara att viljan fanns där och irriterade mig enda ner i stjälen. Jag ringde och ringde, jag visste inte ens varför, jag måste ha en andledning. Jag ville nog bara veta i storhet vad han mennade? Jag kanske såg någonting ingen annan såg, jag tror att han är duktig på att skriva, den kan bli hur stor som helst bara den har viljan att göra det.
Jag är en tjej på 25 år, jag jobbar som poet, jag har släppt ut många olika böcker med mina dikter i, det tyska folket gillade vad jag skrev, mina synpunkter, mitt syfte i det jag höll på med. Jag ville någonting speciellt, jag ville att världen, min omgivning ska förstå att utseéndet är bara en liten minimal bit hos en männsika, jag ville få omgivningen att förstå det jag ser, eller det jag vill få ut. Jag vill med enkla ord bli förstodd. Jag har inte haft det lätt i livet, det var en ren slump att jag började skriva som i nuet är det jag lever på, jag lever på min åsikt. Jag söker någon som kan dela den, det är inte lätt, det har det aldrig varit, det är därför jag vill ha kontakt med min nya kompis den, den verkar ha samma åsikter som mig själv. Jag har inte hittat mitt tvillingsjäl, är jag påväg att hitta den nu? Jag tror det.
En dag satt jag som vanligt innte på mitt kontor och försökte få klart min andra bok full med dikter, det gick inte bra, det kunde jag knappast påstå, jag ville men det gick inte. Jag ville kunna se boken " Nach dir kommt nicht " i bokhyllan på alla bokaffärer i hela Tyskland, i hela världen. Hur jag kom på namnet hade jag ingen aning om, det kom som en slump, efter dig kommer inget, jag hade skrivit många sånna dikter i denna bok, det kan väl vara därför.
" Sjuka människor,
Skrivs in,
Skrivs ut,
Även fast deras behandling behövs
Psykiska sjuka som behöver hjälp,
Skrivs in,
Skrivs ut,
Även fast de själv anser att sig sjuka
Varför är det så?
Drogerna ökar,
Samtidigt som vården börjar svacka
Mer självmord,
Kuratorerna ökar skolan i deras samtal,
Även fast det inte det vi ber om
Varför är det så?
Börjar skolan bli viktigare än våran egen hälsa?
Är det någon som tycker som jag?
Hör av dig!
/ Någon som behöver någon som tycker lika "
Jag skulle testa, då hade jag iallafall försökt, jag hade inte hoppats på någonting, men kanske det finns en liten gnutta sanning att man kan ha tur ibland? Hoppet finns alltid inom mig, den har alltid funnit, enda sedan då jag visste att jag kunde besegra de som mobbade mig, enda sedan jag sa emot en tjej i klassen har alltid hoppet funnits inuti mig, ingenting är omöjligt om man inte gör det omöjligt. Det vill säga, att man ger upp. Det ska man aldrig göra, om det handlar om olycklig kärlek kanske man ska ge upp, för finns det verkligen någonting som är värre än när man känner att man bara vill ha en ointresserad killes närhet? Man ska aldrig tvinga på kärleken, finns den där kommer den automatisk, mister man en vän ska man försöka stå på benen iallafall, för han eller hon vill väl inte att du ska sjunka genom jorden för dens skull? Kanske, kanske inte men gå efter den säkra vägen att gå den rätta vägen, stanna kvar. Jag fick visserligen inget vettigt svar på min inlägg till tidningen, men jag visade mig själv att jag inte gav upp.
En kommentar om hur ni tyckte den skulle varit roligt
Både ris och ros!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 28 nov 08 - 04:12- Betyg:  | | ovanlig, och ruskigt bra. nyfiken på vad som händer med henne sen | | ILoveTAKIDA - 10 aug 08 - 14:44- Betyg: | Gillade den mkt! Den var ovanlig och bra <3
Har ingen kritik att ge :) | | Chillaah - 9 aug 08 - 14:33 | | en blå ros helt klarT :D(bara för att jag älskar blåa rosor mestxD) hah, den var jätte bra :) |
|
|
|
