vi som var oskiljaktiga, <3 |
Det var en gång en flicka. Hon hade en vän som hon älskade över allt annat. Flickorna älskade varandra. De kunde prata om allt men varandra. Om de inte fick se varandra varje dag, så saknade de varandra alldeles för mycket. Förra året, förra sommarn. Så blev de bara bättre och bättre vänner. Ett helt år var de som syskon, gick inte att dela på. Så många minnen. Men sen hände de något som den här flickan inte riktigt hängde med på, allt gick så fort. Flickans vän började bete sig konstigt, undvika flickan. Och samma helg sa alla att flickan inte var omtyckt längre. Alla sa att flickan tog för mycket uppmärksamhet, alla… förutom en pojke. Som hade varit flickans bästa vän sedan ett och ett halvt år tillbaka.
Flickans flickvän hade hittat en annan vän, dom hade roligt tillsammans. Flickan försökte glädjas av deras vänskap. De fungerade ett tag, men tillslut orkade inte flickan mer. Hon stod inte ut se dom tillsammans medan hon själv stod på sidan om medan tårarna rann ner för hennes kind. Vad hade flickan ställt till med, hon förstod inte att hon sårade sin vän. Flickan säger inte Att hon känner sig ledsen för att hennes vän har fått en ny vän för de skulle bara skapa problem. Hon hoppas bara att de ska bli bättre.
Men om inte de händer snart, ger flickan upp. Flickan slutar drömma, flickan slutar se, flickan slutar le, flickan slutar ge, flickan slutar leva, flickan dör.
Vi sa föralltid, eller hur?
|
|
|
|
