3. För det som är rätt, hpff, Black. |
Del tre är här, läs och kommentera gärna mitt och Evvs äventyr i....
The return of the wands, Kapitel 3
(Evelyn Black)
Evelyn, hennes kusin Felicity och Draco Malfoy satt samlade i Evelyns så kallade hem, på Court Road i London. En brasa dansade i den öppna spisen och gav rummet en rödorange lyster. Draco hade med sin trollstav tänt den; Evelyn hade inte velat befatta sig med sådana mugglargrejer som tändstickor. Nu satt de två kusinerna och, trots att han var äldre än båda två, deras kusinbarn samlade runt ett utslitet vardagsrumsbord i teak. Draco hade tagit plats i en trådsliten röd sammetsfåtölj, Felicity satt med vristerna korsade med klänningen fallande längs benen i en soffa i samma tyg, och Evelyn satt i en annan fåtölj där hon studerade sina naglar en stund, innan hon tittade upp vid Dracos harkling.
”Tack för att jag fick följa med er”, sade han och såg på dem. Evelyn smålog när hon såg Felicitys kinder rodna när Dracos gråa blick mötte hennes. Hon misstänkte att Felicity var hemligt kär i Draco Malfoy, i vilket hon såg ett utmärkt tillfälle till att reta henne. Inte för att Felicity och Draco var släkt, (då Felicity och Evelyn var kusiner med Dracos mamma) det spelade ingen roll nu när renblodiga släkten började bli så få, utan för att hon gillade att klanka ner på sin äldre, ofta överlägsna släkting.
”Du hade väl följt med även fast vi inte ville”, skrattade hon. ”Draco Malfoy har väl aldrig varit en ’lyda–order–pojke’?”
Han log tillbaka och sade: ”I det här fallet skulle jag nog fått lyda, eftersom”– han kastade en blick på Felicity och log roat – ”det är Felicity här som ger order. Det har hon redan klargjort.”
”Ja, min kära kusin tycker om att styra och ställa så det förvånar mig inte”, sade Evelyn och flinade så att bara Felicity kunde se det.
”Självklart, hon är en Black så det förvånar inte mig heller”, log Draco och Evelyn började bli lite smått irriterad.
”Nu när vi kommit fram till det”, ljöd Felicitys stämma, ”ska vi göra upp en plan och agera därefter så snabbt som möjligt.”
”Jag vill ha min trollstav tillbaka”, sade Evelyn snabbt. ”Själv då, kära kusin? Du kanske inte behöver någon, du är ju så trollbunden av Draco, menar jag”, tillade hon på ett sätt hon visste skulle få Felicity att bli röd i ansiktet. Mycket riktigt; en rodnad som fick Felicity att se ut som en rödbeta spred sig upp för kinderna.
”Sluta komma med falska anklagelser, och du kan ju gå ut medan vi som kan tänka gör det, och sen kan du komma in igen”, mumlade hon sammanbitet och Evelyn flinade retsamt, när hon såg att Draco log roat och tittade på Felicity.
”Falska?” utbrast Evelyn låtsasförvånat. ”Och jag kan visst gå ut kära kusin, glöm inte bort att du ska tänka och inte sitta och stirra ögonen ur dig på Draco här.” Hon skakade på huvudet. ”Mitt eget kött och blod, min kusin, säger att jag inte kan tänka…” Hon smackade med tungan och flinade sen igen.
”Något jag inte är stolt över att vara!” brusade Felicity upp och reste sig. ”Du påminner mig väldigt mycket om Nymphadora Tonks! Klumpig, allmänt dum, det lilla halvblodsäcklet!” Felicity knöt nävarna. Evelyn kände hur det nu var hennes tur att bli röd i ansiktet.
”Passa dig, kusin. Du jämför mig med ett litet smutsigt äckel som har en blodsförrädare till mamma och en mugglare till pappa! Tänk på vad du säger!”
”Ehm… Ska vi tänka ut en plan nu?” sade Draco förgäves, för ingen lyssnade på dem.
”Och syster till två ynkliga små förrädare!” fortsatte Felicity. Evelyn stirrade tomt på henne, innan blicken flammade upp till hetsigt raseri.
”Dra inte in Sirius och Regulus i det här! Tror du jag är stolt över det va!?”
”Nej…” Felicity verkade ha lugnat ner sig lite och hon hade satt sig ner igen. Men Evelyn var rasande.
”Tror du jag är stolt över att ha två förrädare till syskon? VET DU INTE VILKEN SKAM DET ÄR? OCH VILKEN PRESS JAG HAR PÅ MIG HELA TIDEN?” Evelyn kände motvilligt hur tårarna trängde sig fram men hon strök ilsket undan dem. ”Pressen att gottgöra mina föräldrars namn! Det är inte så enkelt!”
”Lugna dig, Evelyn…” Dracos tama ord hade ingen verkan.
”DET… ÄR… INGET… JAG… ÄR… STOLT… ÖVER!” skrek hon med tryck på varje ord.
Felicity såg lamslagen ut.
”Lugna ner dig, Evelyn… Jag menade inte…”
”VARFÖR SA DU DET DÅ? Du kan inte bara slänga ur dig en massa saker och sen säga att du inte menar det! Du måste tänka först!”
”Du, det är DU som inte tänker här innan du säger och gör något!” försökte Felicity men Evelyn hörde inte på.
”Hör ni, vi måste hålla ihop nu!” utropade Draco.
”HON JÄMFÖRDE MIG MED DEN DÄR TONKS!” vrålade Evelyn och stampade i golvet.
”Jaa… Det var inte bra…” sade Draco, men Evelyn tyckte att det inte var något vidare att komma med. ”Men du kom ju med” – han harklade sig – ”falska anklagelser…”
”Falska...” började Evelyn men av någon anledning fullföljde hon inte meningen, när hon såg Felicitys bönfallande blick. ”Jag förlåter dig inte riktigt än, kusin, trots att du är äldre har du inte rätt att förolämpa mig på det sättet”, sade hon istället högdraget. ”Men nu ska vi börja utarbeta en plan.”
Draco såg synnerligen lättad ut att lugnet, dock ett spänt lugn, hade lagt sig över rummet igen.
”Utmärkt!” sade han och Felicity nickade lite, med blicken ner i marken. Rätt åt henne om hon skäms, tänkte Evelyn med trutande, tjurig läpp.
”Era trollstavar, alltså”, sade Draco och tjurigheten försvann lite från Evelyn, och ersattes av tanken på hämnd.
Är det inte konstigt, och härligt, tänkte hon när de börja planlägga inbrottet i ministeriet, hur tanken på hämnd kan övervinna alla andra känslor?
(Felicity Black)
Efter grälet, som Felicity skämdes för dels för att ha förolämpat sin egen kusin så grovt, och för att Evelyn hade pratat om att hon var kär i Draco, hade de utarbetat en plan. Redan denna natt skulle de ta sig in i ministeriets byggnad i centrala London.
”Trollstavarna är mycket viktiga”, hade Draco sagt. ”Därför är det bråttom. Ska vi komma nånvart måste ni ha era vapen.”
”Åh, vi har våra vackra leenden, och vårt blonda hår”, hade Evelyn svarat med djup, förförisk röst och kastat med håret, samtidigt som hon fyrat av ett bländande leende. ”Är inte de två sakerna en kvinnas främsta vapen?”
Felicity hade skrattat och varit glad över att Evelyn lett tillbaka, om ett litet leende, men ändå. De hade transfererat sig till Londons centrum och Draco hade tagit dem med in. Själva inbrottet hade varit enkelt, enklare än hon trott, och nu stod de på plan 2: Justitiedepartementet, där också Aurorernas kontor fanns. De misstänkte att deras trollstavar troligtvis fanns i Aurorernas kontor, och de hade bestämt sig för att börja leta där.
Korridoren låg mörk och öde, men de gjorde inte att de kunde slappna av. Vad fanns där bakom mörkret i slutet av korridoren, undrade Felicity. Ett gäng patrullerande Aurorer som skulle kasta dem i Azkaban tillsammans med alla de andra? Utan att hon tänkte på det, tryckte hon Dracos hand. Han tryckte den tillbaka, och hon märkte att hon höll i den. Snabbt drog hon undan den.
”Lumos”, viskade Draco och en ljusstråle bröt sig ut från hans trollstav. De tog sig vaksamt framåt, tysta som stillastående luft. Efter en vandring som verkade ha pågått hela natten, stannade de vid en dörr. Marilyn Bogswarth stod det på dörren.
”Hon är en av de nya mest framstående Aurorena”, viskade Draco. ”Hon bär huvudansvaret för rensningen av, nu citerar jag, ’farliga, tidigare mäktiga renblodiga familjer som utgör ett hot då de tecknar om att vara ovilliga att släppa den gamla ordningen när Ni–vet–vem styrde’.” Evelyn fnös, och Felicity höjde på ögonbrynen.
”Ja, säkert är det den gamla haggan som har dem”, sade hon full av avsmak. ”Är det säkert att gå in?”
”Det finns säkert en massa skyddsförtrollningar”, svarade Draco och fingrade på trollstaven. ”Säkerligen kommer vår ankomst utlösa ett larm…”
”Hur ska vi då göra?” utbrast Evelyn desperat. Draco såg ut att tänka. Pannan var rynkad och ögonen glansiga.
”Ni får helt enkelt leta efter dem som galningar, medan jag håller vakt och försöker mota bort dem som kommer. Om någon gör det.”
”Klarar du det själv?” frågade Felicity tveksamt. ”Du är ju bara en enda…”
”En enda renblodig med släkte ur familjen Black, mot flera förrädare, kan jag ta lätt”, sade han med ett överlägset flin. ”Alohomora.” Dörren gled upp och han viftade in dem. ”Skynda er, de kan redan vara på väg!”
Felicity hade aldrig känt sig så stressad som nu, när hon rotade igenom Marilyn Bogswarths skrivbordslådor och hyllor.
”Herregud, herregud…”hörde hon Evelyn mumla där hon stod på tå och drog ner kartonger från en hög bokhylla.
En mapp med rapporter om något Felicity gav blanka tusan i ramlade ut, men vänta! Något var inte som det skulle med träet den hade legat på i lådan. Felicity rörde vid träet, satte fingrarna längs kanten och drog till. Skivan flög upp och avslöjade flera lådor staplade på varandra med olika etiketter.
”Lyn! Kom!” Evelyn skyndade sig dit med andan i halsen.
”Vad?” Felicity tog upp låda efter låda och ställde dem på skrivbordet. ”Leta efter våra namn!” De båda sökte med blickarna i mörkret.
”Där!” sade Evelyn efter en liten stund och pekade på en avlång låda med en etikett där det stod: Felicity Elladora Black och Evelyn Clarity Black.
”Ta den, sen sticker vi!” ropade Evelyn. Felicity tittade snabbt i lådan för att se att det verkligen var trollstavar, och när hon sett de två efterlängtade föremålen, tog hon den under armen och rusade ut ur rummet efter Evelyn. Draco var inte där! Vart var han? Desperat såg hon sig omkring med jagad blick. Där!
Draco var längre bort i korridoren, duellerande med två figurer.
”Ta din trollstav, kusin, det är dags att använda den!” sade hon och drog fram sin egen ur lådan. Varma stötar gick genom fingrarna och ett fyrverkeri av gnistor bröt fram ur spetsen. Under ett ögonblick såg hon och Evelyn på varandra, innan de rusade bort mot Draco.
”Avada Kedavra!” skrek Evelyn men missade en av dem på millimetern. De två Aurorerna tittade chockat mot de nya motståndarna, och gav Draco ett tillfälle att göra något.
”Avada Kedavra!” En av dem föll död ner på golvet och Felicity skrattade medan hon sprang. Nu var det en mot tre, och ingen risk att förlora.
”Snyggt gjort, Draco!” skrek Evelyn. Den andre Auroren stod med händerna slappt hängande längs sidorna, och gjorde inget försök att försvara sig.
”Du vet att du har förlorat va?” spann Felicity med mjuk röst. Hon fann den välbekanta känslan av rått övertag, kallblodig retsamhet, och den pirrande känslan av att ha makt på liv och död.
”Stackaren vet att han ska dö, inte sant?” fortsatte Evelyn med lika spinnande mjuka röst. ”Han ser ung ut också, visst gör han? Säkert bara en praktikant eller något…”
”Ja, konstigt att de sätter sådana att vakta.” Den unge mannen verkade få luft igen och han stammade: ”D–det f–finns flera o–och de är p–på v–väg!”
Felicity log.
”Men när de kommer är vi borta, och du” – hon gjorde en gest med armen – ”kommer att vara död”, sade hon, omedveten om att den herre hon hade sin lojalitet hos hade sagt nästan exakt samma mening en gång då han kämpat med sin ärkefiende.
”Får jag göra det, får jag!” ropade Evelyn och hoppade upp och ner. Det rann svettdroppar ner för mannens panna och han var likblek i ansiktet.
”Vi gör det samtidigt”, sade Felicity och Evelyn nickade.
”En invigning, kan man säga, för våra återfunna stavar.”
”Skynda er, någon kan komma när som helst!”
Felicity räknade till tre.
”AVADA KEDAVRA!” Två gröna ljusstrålar träffade mannen rakt i bröstet och de två kusinerna log brett mot varandra. Sedan vände alla tre tvärt om och rusade jämsides i den mörka korridoren.
Som sagt,kommentera gärna! :D <33/flis
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mangasagan - 9 aug 08 - 19:15- Betyg:  | Väldigt jättebra! ^_^
Du skriver helt underbart! <33 :D MERA! <3 | | TokioHotel4ever - 8 aug 08 - 22:38 | Dea: taaack :DD <33
Hplover: Hrm, måste bara rätta dig lite där! VI FICK IDÉN TILLSAMMANS! Så, nu var det sagt ;) haha, som en Gud? Jaja, man tackar och bugar :D Tack så mkt för att du skrev vad du tyckte var bra :) Ha det bra du med! <3 :D/flis | | Harrypotterlover - 8 aug 08 - 21:35- Betyg: | Så superduperunderbar!! Som vanligt alltså med dinna noveller <3
Du skriver som en GUD om du vill veta det. Humor får du in
samtidigt som novellen är spännande. Du har flyt och en väldigt
bra story av allt. Får tacka Evelyn för att hon gav dig idèn XD
Tack tack <3 ser fram emot att få läsa fortsättningen, me du får
inte glöma dina tidigare noveller som precis lika bra :D
Ha det bra
HPlover | | hanochhon - 8 aug 08 - 19:56- Betyg: | | HAHA x'D Jätte bra:DDD Den är rolig:D xD Jag ser fram emot nästa del:D<3 | | TokioHotel4ever - 8 aug 08 - 17:59 | Evelyn:HAHAHHAHHAHHA ! Jag kommer bli ännu mer ikväll om jag skriver mer då ! MOHAHHA ! Och i den delen ska det bli MAKTGALNARE ÄN MAKTGALNAST !xD
ska fundera på dem, kära kusin, ska fundera ;) <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3p&k /flis | | Chillaah - 8 aug 08 - 17:18 | | HAHAHAHAH !fyfan fortfarande maktgalen ! och du har rätt ;) döda-är-så-jävla-kul-men-ännu-roligare-är-at t-prat a-med-len-röst-och-vara-allmänt-hånfull-och-tor ter a-den-stackaren-med-vetenskapen-om-att-han-kommer- dö-snart HAHAHAHAHAHHxD det får bli er än det i kapitel 4 tycker jag ;) MOHAHHAHAHAHAHAHAHAH ! ja ska vara snäll kusin (A) om du lovar att tänka mer på planerna än Draco ;) hahahah <3<3<3<3<3<3<<3<3<3& lt;3<3<3<3<3 | | TokioHotel4ever - 8 aug 08 - 16:58 | anna: ja så är det ;p tack :D
Evelyn: MOHAHAHAHAH! DU HAR SÅ RÄTT, SÅ RÄTT! Vi är definitivt ett större hot än Voldy ;) Jag kan se rubrikerna i Most Wanted stuket framför mig: Kusinerna Black slår skoningslöst till igen: en mugglarby kallblodigt massakrerad, och tre barn hållna som gisslan.
MOAHAHHAHAH! Men om DU fick maktgalna tankar när du läste det, skulle du veta vade JAG fick när jag skrev det !xD Typ världens döda-är-så-jävla-kul-men-ännu-roligare-är-at t-prata-med-len-röst-och-vara-allmänt-hånfull-o ch-tortera-den-stackaren-med-vetenskapen-om-att-ha n-kommer-dö-snart.... ^^ såna tankar ;) hahaha xD
LÄNGE LEVE SLÄKTET BLACK! Skriver mer i kväll om du är en snäll flicka ;) <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 3<3PUUUUUUUUUUUSS&KRAAAAAAAAAAAAAM! | | Chillaah - 8 aug 08 - 16:27 | | MOHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHH ! NÄR JAG LÄSTE DÄR JAG SKREK SVADA KEDAVRA var jag fan tvungen att läsa om allting igen för dte vra så jävla bra ÄNTLIGEN HAR VI VÅRA TROLLSTAVAR KUSIN ! fifan vilka maktgalna tankar som for unt i in hjärna då jag lste detta xD det var läskigt:P HAHAH MEN SÅ OTROLIGT SKÖNT ! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH LIZZY DU MÅSTE SKRIV MER ! DENNA NOVELLER ÄR VERKLIGEN KÄRLEK ! och folk sa att voldy var ett hot, vafan är vi då kusin ;) LÄNGE LEVE SLÄKTET BLACK ! PUUUUUUUUUUUUUUSSSSSS&KRAAAAAAAAAAAAAAAAA <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3 | | angel96 - 8 aug 08 - 16:15 | det var jätte bra^^
men jag måste få fråga,är det du som skriver evelyns framträdande också?:P
//Anna |
|
|
|
