Överlev om du kan - del 2. |
Han såg inte ut att vara från Sverige. Han var lång och brun med svartbruna ögon. Emma kunde inte släppa blicken från hans snygga kropp och ville göra det ena och det andra med honom.
- Nu förväntade jag mig faktiskt att du skulle säga ditt namn också, sa David och gav henne ett leende. Emma fnissade igen. Hon tappade koncentrationen bara av att hon titta på honom.
- Ja förlåt, Emma heter jag.
- Jaha, vilket fint namn, ja även du var väldigt fin. Emma rodnade, såhär skulle aldrig killarna i hennes klass uppföra sig. Hon svarade ett lågt tack till svar och gick tillbaka till sin handduk som hon la sig på mage på. Hon kände att han fortfarande tittade på henne, så hon försökte göra sig lite extra snygg genom att släppa ut sitt otroligt långa blonda hår från tofsen. Hennes blick mötte Davids och bara den där blicken fick henne att bli kåt. Jag vill ha dig, tänkte hon.
- Bor du här med din familj, frågade han.
- Ja, mamma, pappa och så min lillasyster. Fast jag har även en storebror, men han är nyss flyttat ut.
- Jo, det är precis som jag och Jocke, vi ville bo själva utan våra familjer så då hamnade vi här.
- Okej, jag skulle också gärna flytta.
- Jag måste dra vidare nu. Men vi kanske kan höras ikväll, ja du skulle ju faktiskt kunna komma över till mig om du inte har något annat för dig ikväll, ta ett glas vin eller något.
- Absolut, jag har inga planer ikväll. David försvann genom dörren och kvar låg hon helt bedövad. Värdens snyggaste kille hade flyttat in i huset bredvid och han hade till och med frågat om hon ville hänga med hem till honom. Det här skulle bli en bra dag tänkte Emma. Hon gick in och åt frukost och ringde med dolt nummer till Sara, hennes bästa kompis.
- Hallå det är Sara.
- Tja Sara, gissa vem det är? Emma försökte låta som en kille i rösten, för att skämta lite.
- öh, ingen aning.
- Jultomten såklart, sa Emma och tänkte på annonsen. Ja, annonsen hade verkligen fastnat i hennes huvud.
- Skit kul.. Vem är det?
- Vet du inte vem tomten är? Nu blir jag fan ledsen. Det blev tyst i luren.
- Är det du Johannes? Då började Emma gapskratta och Sara förstod.
- Har du inget bättre för dig Emma?
- haha, nej faktiskt inte, men du, vem fan är Johannes?
- äh, ingen. Jag bara drev för att jag förstod att det var du. Emma förstod att det var något som Sara inte hade berättat, hade hon en ny kille på gång kanske?
|
|
|
|
