Överlev om du kan - del 1. |
Överlev om du kan
25 juni
Har du någonsin varit riktigt rädd? Känt hur oron spridit sig i kroppen, för att det är någon som lurar runt hörnet, som finns där men som du inte kan se. Hjärtat pumpar hårt mot bröstet. Du har tre val. Du kan fly. Springa din väg allt vad du orkar, men han kommer springa efter. Vem vet, just du kanske har tur, han kanske ramlar på vägen eller så får du kanske en kick och blir snabbare än honom. Det andra alternativet, stå kvar. Om du står kvar, då är det upp till honom. Han kanske inte hör eller ser dig, eftersom det är mörkt. Det tredje alternativet, gå på honom. För vem vet, du kanske fått chansen att övervinna honom. Han kanske har skadat sig, så att du är starkare. Men du, innan du väljer ett av alternativen så ska du veta att alla “kanske- påståenden” kan gå bort. Nu är valet är ditt. Hälsningar “Jultomten“ jultomten@hotmail.com
Emma satt och tänkte. Hon hade tidigare läst en konstig insändare från dagens tidning. Vad ville personen säga med sin annons och hur kunde den ens bli publicerad? Hon kom slutligen fram till att personen som kallade sig för Jultomten skulle föreställa djävulen. Han själv var döden och alla andra skulle akta sig för honom. Stötte man väl på honom hade man tre val, som han berättade om i texten. Men vad menade han med att alla kanske- påståenden kan gå bort? Emma blev irriterad, vilken sjuk typ som skickat in det till tidningen. Hon la ifrån sig tidningen och gick ut på altanen. Solen brände mot hennes bara kropp. Hon la sig ner på sin handduk och tittade sig omkring. Ingen var ute såhär dags. Medan alla låg och sov skulle hon ligga ute i solen och jobba på sin solbränna. Emma knäppte upp sin bikini överdel. Äntligen skulle hennes vita bröst också få färg. Emma fortsatt och tänka på den där annonsen. Hon kanske kunde skicka ett mejl och fråga exakt vad han menade. Grannens bakdörr öppnades. Emma var så fullt uppe i hennes tankar att hon inte la märkte till det.
- Så här ligger du och solar, sa en röst. Emma blev rädd. Hon öppnade sina ögon och fick syn på en man i bar överkropp. Hon betraktade honom noggrant, han var snygg. Kanske några år äldre än henne. Emma visste inte vad hon skulle säga. Det var ju ingen ide att klä på sig nu när han redan sett allt.
- Hej du. Emma såg nog en aning chockad ut, hon visste inte att någon hade flyttat in i grannhuset.
- Jag heter David, sa han och sträckte fram sin hand. Emma reste på sig och gick fram för att skaka hand med främlingen. Men istället för att han skakade hennes hand så tog han tag i henne och pussade på handen. Emma skrattade. Men David såg inte det minsta oseriös ut.
|
|
|
|
