syster. I love you until the end |
Någonstans i höstas, gick allting så fort, (för fort.)
Jag tror att jag förträngt att vissa dagar ropade jag
på dig , men fick inget svar
och kunde jag låsa
upp toalett dörren från utsidan
och sedan se dig ligga där,
och i det ögonblicket var du inte med
mig, oss eller någon!
Ditt huvud befann sig någon annanstans.
Och du kunde vakna, efter att jag pratat
med dig ett långt tag. Hela tiden hoppades jag att
du snart skulle titta upp, och höra det jag hade att säga.
Jag satt där med ditt huvud i mitt knä. och sa till dig
att det var dags att vakna igen.
Jag visste att du inte lyssnade, hörde inte!
Men jag visste att du snart skulle vakna ,
och att jag skulle få möta den där skräcken i dina ögon,igen!
De få sekundet du låg där, kändes som en evighet.
Vissa dagar kunde jag gråta över tanken att du ofta vaknar
upp rädd och ledsen, helt ensam!
Fanns ingen där. Ingen som mötte rädslan i dina ögon när du
vaknade och ingen som sa att allting kommer bli bra igen.
Jag ångrar att jag inte fanns med dig dom där kalla nätterna,
När du verkligen hatade allt.
Efter ett tag blev allting så fel,
när plötsligt vi inte delade av varandra längre.
Vi satt aldrig längre på ditt rum,
och snackade om alla de där patetiska människor som finns.
(utan iställer satt vi på varsitt håll och snackade om varandra)
Vi kunde aldrig längre börja skratta bara med hjälp av blickar.
(utan istället kunde vi gråta oss till söms)
Jag minns hur glad jag var över att du hade kommit hem igen,
du skulle vara hemma en kväll bara,
men det räckte.
Det tog inte många minutrar förs du tappade balansen
och svimmade. igen!
och ännu en natt till skulle min kudde bli blöt.
Men kära syster, det är inte ditt fel.
Det är inte ditt fel att ditt huvud inte hade orken att hålla dig på benen,
så du föll ihop.
nu i efterhand, nästan ett år sen de hela började.
så är du frisk. du skrattar. du går. du kan nästan springa helt stabilt.
men jag tror att både du, jag och många andra
gråter inombords. för syster du var inte levande i vintras.
av någon dum anledning missade du några månader av ditt liv.
För inte kan man väl säga att du levde när du såg vi andra springa omkring,
inte kan man väl säga att du levde när du såg alla blickar!
inte kan man väl säga att du levde när du låg på sjukhuset i umeå.
utan alla dina nära.
Jag minns speciellt en gång, kan vara den första gången jag hörde det..
det var när vi var på dollar, och en liten flicka pekade på dig och sa.
- titta! och mamman som tyckte det var ganska pinsamt sa : ja, titta flickan
sitter i rullstol. Det gjorde ont att höra det. Jag vet inte hur många gånger
jag ville skriva en lapp och sätta på din rullstol där det stod att du bara satt där tillfälligt.
för jag tänkte, inte skulle du väl sitta där så länge till! Men ett tag tvivlade jag.
då gick tankarna åt ett annat håll. du hade ju inte stått på en snowboard på hela vintern.
och du hade inte följt med mig ut med mira en ända gång.
Jag minns att jag skulle skriva en sak i skolan, då drogs tankarna till dig.
"snart är det påsk, och jag håller tummarna att frida ska kunna springa med mig upp på fjället
och sedan åka hela vägen ner igen,
det är sorligt att inte minnas hur sín egen syster ser ut när hon går"
Det var en av alla saker jag skrev, och blev det som jag ville? nej, det blev det inte.
Du satt där under ett tjockt lager filtar. och tittade på oss andra.
några gånger kröp du en bit. och några gånger skjutsade pappa dig med skotern.
Nu lever du, du skrattar. nu hoppas jag att dagarna förblir ljusa.
när du kom hem från umeå, den där varma dagen,
jag minns den, minns tillåme vilken klänning jag hade på mig.
jag hade färgat håret och skulle fara och se på balen.
då kom du, du stog upp. höll ett löst grepp om väggen, och släppte.
tog ett steg fram emot mig.
Ska jag berätta en sak för dig ?
Det är något utav det finaste jag någonsin upplevt.
|
| Kommentarer | | Airya - 4 jan 09 - 11:19 | åh, fick tårar i ögon och gåshus över hela armarna när jag läste, så vackert och fint,
"då kom du, du stog upp. höll ett löst grepp om väggen, och släppte.
tog ett steg fram emot mig.
Ska jag berätta en sak för dig ?
Det är något utav det finaste jag någonsin upplevt."
den var... <3 hela var så undebar, känslorna och allt... <3 | | glasbubblan - 21 okt 08 - 19:07 | herregud.
mina tårar bara rinner ner nu.
det här var så mycket kännsla,
det var så otroligt fantastiskt sorgligt.
!!
wow |
|
|
|
