Du är hemma och sitter vid datorn och skriver.
Du mår helt okej, och är helt frisk.
Och allt är som det ska.
Jag vet allting om dig, för
Vi kan varandra utan till.
Vi ska alltid finns för varandra, för
Vi har nått som inga andra har.
Så lät det då.
Så här låter det nu.
Var finns du idag?
Vart håller du hus?
Hur mår du ?
Är allt bra?
Jag vet ingenting längre,
Jag vet inte vem du är.
Jag blir osäkrare och osäkrare.
Och du är inte den du var.
Ja, så här lät det nu.
Och jag är rädd att det
Kommer fortsätta låta så.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| InDieNacht - 28 okt 08 - 17:57 |
| Bra! |
| emmaa-e - 24 sep 08 - 17:52 |
| tack så mkt, det värmer att höra:) |
| danniflickan - 21 sep 08 - 08:35 |
Känner igen mig.
Men du skriver fint. Man känner oron i dikten, och
man känner känslorna, och framförallt besvikelsen.
/dnz |
| emmaa-e - 9 aug 08 - 14:56 |
| tack så super mkt, blir sjukt glad<3 |
xmaiax - 6 aug 08 - 08:11- Betyg:  |
| Fin och jättebra dikt , men sorglig . <3 |
| Lizan - 5 aug 08 - 23:38- Betyg: |
| fin..vacker..vilsen |
