Vän... |
Hur kommer det sig att du som jag känt så kort tid kan ta sån stor plats i mitt liv?
Jag saknar dig varje dag,
Hur var det innan du kom?
Hade jag så kul då?
Hur kommer det sig att jag som har så svårt att öppna mig för folk kan öppna mig för dig?
Hur kommer det sig att jag kan prata med dig om allt?
Och det känns inte ens jobbigt,
Jag kan till och med titta på dig när jag berättar om mitt kaosiga liv...
Jag kan lita på dig!
Det har inte hänt på mycket länge att jag kan dela mitt liv med någon.
Nu låter det som om jag är kär eller nått men det är inte så,
Jag känner mig bara så trygg med dig,
Det är som om du aldrig dömmer mig så som andra gör,
Alla andra tänker men gud vad är hon för människa när dom hör om mitt liv men inte du...
Du sa att jag hade livserfarenhet och du sa det på ett positivt sätt...
Du accepterade mig och mitt underliga liv utan några negativa tankar...
Tack för att du finns och tack för att du är min vän.
Du måste vara en ängel!
|
|
|
|
