Adrian och jag (kap 2) |
ska inte snacka för mkt... men om någon som redan läst del två och undrar varför den inte stämmer som förut, läs inlägget innan denna o del 1.
Kapitel 2
Jag hoppar till då dörren öppnas och hoppar till igen då dörren stängs. Varför vet jag inte, antagligen för att jag är på helspänd, som en stålfjäder som fått fnatt.
”Jag är tillbaka nu, tror jag fick med allt!”
Jag vänder mig helt, skyndar mig leendes fram till Adrian och tar emot kassarna och den illamående känslan i magen tränger jag bort.
”Vad duktigt gjort av dig, tack.”
Svarade jag retsamt och flinar.
”Det var så lite, hehe, men nu tycker jag att jag förtjänar en liten puss.”
Ler han tillbaka och drar mig tätt intill hans kropp och som vanligt får hans kyssar mig att smälta ner till tårna. Jösses, han måste sluta göra så här mot mig, jag vet inte om jag överlever så länge till annars. Och sedan när jag plockar ur det jag bett honom köpa och ställer in matvarorna i kylskåpet kan jag inte hejda hettan från kinderna att försvinna då Adrian sitter på stolen vid köksbordet och tittar på mig.
”Snälla, sluta med där!”
”Sluta med vadå?”
Han tittar lika oskyldigt som ett litet barn som gjort hyss och vittar med armarna i gest.
”Med att, aah! Med att titta sådär!”
Skrattar jag lätt och med en aning otålighet i rösten. Han dödar ju mig!
”Menar du såhär?”
Misstänksamt borrar jag in min blick på honom efter att ha stängt kylskåpet, men kan inte låta bli att dra på munnen av hans konstiga försök med att flirta. Först blinkar han häftigt med ögonfransarna, sedan berättar hur snygg jag är till att låta som en tiger.
”Haha, det är nog det löjligaste men roligaste jag sett!”
Skrattar jag så att magen gör ont.
”Men, Grrr:”
Fortsätter han och kniper igen ena ögat och rullar med tungan mot gommen så att det måste kittlas i halsen på honom.
”Du är ju för söt!”
Utbrister jag mitt i skrattet och går fram till honom för att ge honom en kyss. Men han bara ler.
”Jag vet, så, ska jag skicka in korten på mig till modell letarna?”
”Modell letarna? Vad snackar du om?”
Upprepar jag, titta skeptiskt på honom samtidigt som jag försöker hålla inne skrattet.
”Ja, du vet det där programmet Top Model.”
Svarar han och drar ner mig så att jag sitter i hans knä och jag slår armarna runt hans hals.
”Tror du inte jag skulle platsa?”
Flinar han men ändå stolt över att han borde bli modell. (Konstigt snubbe)
”Jorå, men då har jag nog större chans än du!”
Skrattar jag lätt, och för att hindra honom för att säga något mer om det ämnet kysser jag honom passionerat på munnen för att sedan ge han några mjuka pussar på halsen. Måste bara säga att jag börjar bli riktigt bra på att kyssas. (Blink) När jag kysser honom ömt kan jag känna hur hans hals vibrerar och jag ler nöjd över att jag kan få honom att göra så.
”Jag älskar dig.” Viskar han upphetsat.
”Jag älskar dig också”
Viskar jag tillbaka, lutar huvudet en aning bakåt och tittar varmt in de blåa ögonen och det så vanliga svarta spretiga håret. Min prins. Tänker jag stolt, det absoluta bästa som hänt och han höll vad han lovade. Han stannade.
”Kom.”
Viskar han hest, lyfter upp mig och jag slår benen om honom så att jag inte kanar ner och låter mig bli buren till sovrummet och mer tänker jag inte avslöja. Men kan säga att han är väldens gulligaste, vår första gång tillsammans var han så försiktig och snäll. Och jag hade några dagar innan berättat om den hemska natten, natten då en viss person skulle ha mött mig men som aldrig kom. Det är tack vare Adrian som jag vågade, han gav mig stryka och mod, visade att med kärlek är det en fantastisk upplevelse mellan två personer. Under tiden försvann tankarna över att berätta om flyggbiljetterna och jag glömde av det ett tag, det har nu gått fyra dagar sen och har fortfarande inte sagt något. Inte ens nämnt något ord om det. Varför vet jag inte, kanske är det så att jag är rädd över hans reaktion. Men något inom mig säger att jag inte borde det, vilket nog är sant för han är inte den personen som skulle göra saker till något stort. Inte i alla fall vad jag förstått rätt.
I mitt liv har det hänt en hel del på knappt tre månader och det vet ju ni som läst om mitt liv, right? Jag tänker inte dra upp det på tal, inte medvetet i alla fall och om jag gör det, ja då är jag inte normal tillstånd. Det få saker Adrian fått höra om är mest att jag är född i Sverige, vart om något som man bara hört andra varit med om och att jag förlorat någon som betydde mycket. Men inget namn nämndes. Inga faktiskt, och så ska det förbli. Att gå tillbaka till den tiden är väldigt svårt och smärtsamt, så det tänker jag inte göra frivilligt. Den saken är i alla klar! Så, nu var det slut på att snacka om sådant som ni mesta redan vet. (Över till något helt annat) Jag var precis på väg hem från jobbet denna trevliga och somriga tisdags eftermiddag, har fått lite bättre tider nu, då jag med min vanliga otur gick rakt in i två människor. Ja ni hörde rätt, två stycken! (Helt otroligt)
”FÖRLÅT!”
Utbrister jag snabbt, hoppar snabbt upp på fötterna och generat sträcker jag fram båda händerna för att hjälpa dem upp.
”Äh, det är ingen fara, vi lever ju.”
Blinkar den ena och nickar ironiskt tacksamt mot himlen, den andre var lika snabb.
”Ja, vi lever ju så det är ingen fara, att gå in i folk händer alla.”
Instämmer den och låtsas att be, som gör att jag inte kan låta bli att börja gap flabba högt och de båda är inte sent ute de heller och skrattar ljudligt.
”Jag heter föresten Justin och detta är min bror Dennis.”
Presenterar sig den ena av dem och det är då jag ser vilka det är. Förbluffat över vilka jag råkat springa in i denna gång får mig att först stå och stirra.
Det är tvillingarna från våningen ovanför oss.
”Maria.”
Får jag till slut fram och skakar hand med dem. Han som kallar sig Justin är ungefär hundra sjuttio lång, av snaggat hår som är riktigt fult om du frågar mig och gråa ögon. Killen bredvid honom är någon centimeter längre och har väldigt slitet svart hår på grund av mycket färgningar och även han gråa ögon. Båda ler snett mot mig och ögon har en glimt av bussighet. (Det syns verkligen att dem är släkt)
”Visst bor ni ovanför mig, i lägenheten i slumområdet?”
Frågar jag och tittar på dem.
”Japp, det är vi om det är du som bor med den skumma snubben under oss?”
Svarar Justin och kollar snabbt på sin bror. Vad snackar han om? Adrian, skum?
”Vadå skum? Visst, han är lite udda men världens gulligaste.”
Säger jag snabbt i försvar.
”Jorå, det är han säkert. Vi säger bara att han är skum”
Fortsätter den dära Justin, jag bara stirrar konstigt på dem.
”Han, hur ska jag förklara… Konstig och håller sig lite undan.”
Jag blir tyst,.
”Vad menar du?”
Rösten är knappt hörbar, och en konstig känsla börjar ta form inom mig. Jag tittar på båda efter ett svar, att de bara skämtar. Att de bara försöker vara roliga och hemlighetsfulla. Men de utbyter snabba blickar till varandra, till slut öppnar Justin munnen.
”Inget, inget…”
Svarar han och ler lite hastigt.
”Vi vill ju inte låta ner tillåtna eller så. Det är ju bara vad VI tycker och vi känner honom inte som du.”
Avslutar Dennis och skakar lätt på axlarna, ler lite som allt de sagt redan var glömt.
”Precis.”
Mumlar jag mest för mig själv, men båda lägger varsin hand på min axel som om vi alla tre vore gamla vänner. Lite läskigt faktiskt. Jag känner dem ju inte.
”Tänk inte på vad vi sa, men vi ska dra nu.”
”Men vill du någonsin prata eller bara hänga är du välkommen till oss, du vet vart vi bor.”
Dennis kollar på mig och de båda släpper taget om mina axlar, börjar gå men stannar till.
”Det skulle vara roligt att lära känna dig, du verkar trevlig.”
Ler Justin glatt och jag kan inte mer än att le tillbaka och svara,
”Ja, det skulle vara roligt att lära känna er också. Vi syns väl.”
Båda ler mot mig och vinkar, sedan vänder de om och fortsätter gå. Jag inte kan sluta titta på dem där de försvinner in i folkmassan på gatan, men jag ägnar inte så mycket på det, utan går vidare till lägenheten men jag kan inte få ur mig deras ord.
Min Adrian? Skum och hålla sig undan?? Vad menar dem? Han är ju underbar...
Om det är någon som är skum, så är dem två. INTE Adrian.
_________________________
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | fluppen94 - 22 okt 08 - 13:24- Betyg:  | | fortsätt :) | | Mangasagan - 4 aug 08 - 22:33- Betyg: | | GAASH! JÄTTEBRA! ^^<33 Fortsätt! | | Knipetimagen - 4 aug 08 - 18:48- Betyg: | | FORTSÄTT <3 |
|
|
|
