Kaulitz's trillingsyster [th-ff twincest] (del 1) |
Hejhoppigen! :D
Detta är den första delen, men sen finns det en prolog till också:P
Hoppas att ni gillar det jag skriver och att ni vill ha en fortsättning
Kommentera :DD
Del 1
(Molly)
Än en gång öppnade hon dagboken och tog vant bort pennan som satt fast i pärmen. Hon förde den till munnen, började så smått att tugga och fann att pennan smakade lika beskt som den brukade göra, om inte beskare.
Hur skulle hon börja skriva så att hon senare i livet skulle förstå vad som hade hänt? Det var så lustigt och så ologiskt, att orden som skulle skrivas ner på pappret skulle underdriva alltihop. Det här var sånt som bara händer i böcker, kanske då och då i en film, men inte i verkligheten.
Molly hade den verklighet som hon ville ha. Hon var inte den sortens person som skulle ut i ett actiondrama, bara för att hitta den mystiska personen som bara genom sin existens hade vänt uppochner på hennes hjärna.
Han var ju identisk med henne, vartenda litet ansiktsdrag och varje litet hårstrå var precis likadant som på henne. Hon hade alltid trott att hon var ensam med den stilen hon hade, men tydligen hade någon identisk rockstjärna gått samma väg som henne. Det enda som skilde dem åt var att han var kille och hon var tjej.
Hon suckade ljudligt samtidigt som hon började skriva.
”Kära dagbok!
Idag har jag hittat en kopia av mig själv, hans namn är Bill Kaulitz. Han är en väldigt berömd sångare ifrån något land i Europa, Tyskland om jag inte minns fel, och sjunger i ett band som heter Tokio Hotel.
Låter helt och fullständigt galet - jag vet, men han är kopia av mig. När jag såg honom på den där bilden i tidningen, var det som jag hade tittat mig i spegeln. Hans fylliga läppar var precis lika fylliga som mina och hans markanta kindben var lika bekanta för mig som hans lilla näsa. HAN SÅG VERKLIGEN UT SOM MIG, jag skojar inte.
Och det är inte bara det grundliga utseendet som är sådär läskigt likt, han har klippt sitt hår precis likadant som jag har gjort och han låter också det stå rakt ut. Hans ögon (måste jag säga att de har PRECIS samma färg som mina?) är inramade av svart smink på samma sätt som mina och liksom mina naglar är svart- och vit-målade, är också hans naglar pyntade med samma lack. Kläderna är det faktiskt lite skillnad på, jag har inte sett en blid på honom med kjol, men det är samma stuk på dem i alla fall.
Det är faktiskt läskigt, tänk att han ser EXAKT likadan ut som mig. Så fort jag hade sett bilden i tidningen blev jag helt… förskräckt. Där fanns jag - i maskulin form, tillsammans med tre killar som jag inte ens hade träffat och skulle tydligen resa till hit till Australien på turné.
Såhär i efterhand är jag väldigt glad att jag inte befann mig på en mer allmän plats än köket när jag såg bilden, mitt - väldigt tjejiga, skrik är kanske inte att skryta med.
Jag la mig på sängen och läste artikeln om och om igen. Jag förstod inte hur det kunde bli såhär. Det stod att det var den första gången de skulle hit på turné, och att de hoppades att deras musik skulle bli omtyckt. Hur hade jag ens kunnat missa dem? Svar: Jag är inte skvallertidningarnas största läsare. Hur har min resten av folket jag känner missat dem? Svar: okänt.
Det tog ett tag innan jag funderade ut att internet är ett väldigt bra ställe att leta information på, men när jag väl hade kommit på det var jag inte långsam med att ta mig till dumburken (jag ska personligen attackera mamma med rutten banan för att hon lärde mig använda dumburk istället för dator).
Jag skrev in ”Tokio Hotel” i googles sökruta, och fick fram 27 200 000 träffar. De var verkligen kända, och det var lätt att hitta information om dem.
I artikeln hade det inte stått vilken som var vem i bandet, men internet berättade, att min kopia hette Bill Kaulitz och var sångaren i bandet. Jag såg också att killen med de alldeles för stora kläderna hette Tom, och var Bills tio minuter äldre tvillingbror. Han var också lik mig, men inte lika identisk som mig och Bill (sen när började jag känna honom så väl att jag kunde använda hans förnamn?).
Jag vet inte hur jag ska ta det här? Snälla dagbok, hjälp mig, jag vet inte hur jag ska reagera eller vad jag ska göra. Alltig är bara en stor röra i mitt huvud, och tusen frågor vill bli besvarade. ”Vem är Bill Kaulitz?” är den i särklass mest upprepade frågan, men hur många gånger jag än har tänkt orden, finner jag inget svar.
Det finns inget rimligt svar, och det gör det ännu mer omöjligt. Han kan ju inte vara min tvillingbror, jag är det enda barnet i familjen. Mamma hittade pappa, mamma födde mig, pappa dog, punkt slut. Och hur vanligt är det egentligen men kosmiska tvillingar? Det händer bara i böcker och filmer och INTE i verkligheten.
Det kunde varit så att pappa var otrogen med Kaulitz-tvillingarnas mamma, men hallå? Rätt om mamma säger att jag är lik pappa, så kan inte Bill OCKSÅ vara så lik.
Jag vet inte vilket alternativ som är mest troligt. Bill och Tom är födda den första september 1989, gissa min födelsedag. Gissade du den första september 1989, har du rätt.
Hon rev förtvivlat ut sidorna som hon hade skrivit i dagboken. Spåren som pennan hade lämnat, var bara… fel. Orden kunde inte förklara hur lika hon och Bill var, även om hennes beskrivning var väldigt noggrann. Men rätt om utseendet och stilen var obeskrivlig, var hennes förvirrande frågeställning inte ens i närheten till rättvisa. Hon var så förvirrad, alla känslor förde tredje världskriget inom henne.
Hon var både arg, förvånad, chockad, rädd och som studsmattan på månen, var hon glad. För sen hon var liten hade hon velat ha en tvillingbror. Det hade alltid känts som att hon aldrig hade varit hel, och att hon alltid var ensam, hur många som var i rummet. Hon behövde en tvillingbror som skulle förstå henne.
Även om han inte var hennes tvillingbror (vilket knappt existerade i hennes tankar), var han hennes trillingbror (vilket var näst intillomöjligt), hennes kosmiska tvillingbror (vilken tror på sånt?) eller hennes bror (vilket också var omöjligt, eftersom att hon var lik sin döde pappa och hennes mamma hade fött henne).
Allt det här som hon hade sett på internet och i tidningen, skrämde henne. Hon var vättskrämd, tänk om Bill var en alien som tänkte ta över universum med hans musik, och valde just hennes skepnad. Tänk om han upptäckte att hon sett honom och att han skulle förgöra henne bara för att hon inte skulle sprida ut det till resten av världen. Okej, detta var kanske inte troligt, men det var inte de andra alternativen heller.
Hon reste sig sakta upp ifrån sängen och gick fram till skrivbordet. Hon hade skrivit ut den bilden som han var mest lik henne på, hon tog upp bilden och bara tittade på den. Han såg egentligen väldigt bra ut, även om han liknade Molly – som var en tjej. Han hade ett lite tjejigt ansikte, det kunde hon inte säga annat, och hennes ansikte var lite maskulint. De var båda så, att de skulle kunna vara både kille och tjej.
Hon tog fram hennes sminkväska och sminkade sig sedan på samma sätt som Bill hade gjort när fotot hade tagits. Hennes händer la smidigt på den svarta kajalen och lät sedan ögonskuggan falla på plats. Hon gjorde sitt bästa för att det skulle se ut som Bills och när mascaran tittade hon både länge och väl på det lyckade resultatet.
Tid och rum glömdes bort, men när verkligen kom ifatt henne skakade hon skrämt på huvudet. ’Jag är bara naiv’ tänkte hon övertygande. ’Jag inbillar mig bara.’
Hon tog på sig samma leende som Bill hade använt på bilden hon hade skrivit ut, och startade kameran som innan hade legat på skrivbordet. Hon tog kortet lite uppifrån och tittade sedan chockat på resultatet. De var verkligen identiska, det var inte inbillning.
Hon suckade. De utrivna dagbokssidorna låg slängda på sängen och efter att ha tittat på dem uppgivet, ersatte hon dem med de två – nästan identiska, korten. De två bilderna så nära varandra, gjorde att man såg alla likheter ännu tydligare.
Det sista hon gjorde innan hon gick och la sig, var att rita ett stort frågetecken över bilderna på henne och på Bill Kaulitz.
Värd en kommentar?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | RowsahKanin - 14 nov 08 - 10:59- Betyg:  | Verkligen bra skrivet, du skriver med humor, glädje och samtidigt med ilska förvåning och oförståelse. Detta gör texten otroligt bra.
Det var mycket, mycket kul att läsa något så här bra, det hoppas jag att du förstår. Hoppas verkligen att du tänker fortsätta med den, så fortsätter jag med att läsa de nästa delarna här ovanför ^^ Men men, otroligt bra skrivet vart det i alla fall! Puss och kram <3 | | EnJulia - 15 aug 08 - 19:15- Betyg: | jag gillar inte th (please don't kill me) men det här är SKIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIT bra , och de är bra handling och allt .. ska definitivt läsa dom andra delarna..
och den är värd 10000000000000000000000000000000000 x massa mer kommentarer xD <3
ich liebe dich xD | | Fanny_love_95 - 5 aug 08 - 00:02- Betyg: | | Bra, mejla mig när nästa del kommer snälla?! | | Mangasagan - 4 aug 08 - 08:58- Betyg: | | Jättebra!<3 Fortsätt! | | Chillaah - 3 aug 08 - 19:31 | | åååååååh . jätte bra!:D skicka mail när nästa kommer :D<3 | | kaitox - 3 aug 08 - 19:04- Betyg: | | Jättejättejättebra ^^ | | Ifos95 - 3 aug 08 - 18:39- Betyg: | Åhh.
Värd tusen kommentarer! Så otroligt duktig du är på att
skriva. Åhh, jag ryser.
OCH JAG VILL HA MER, MER, MER!!
Skicka ett medd när nästa kommer? (: | | hanniz - 3 aug 08 - 18:35 | | Jättebra=) Skriv när nästa del kommer | | _NotAnAngel_ - 3 aug 08 - 16:49 | Mein gott!Oo tänk om detta händer JUST NU!Oo Tänk om det finns en identisk Kaulitz-trillingsyster JUST NU!Oo GAAAAAAHOox"D
Bra, jag vill se mer(a) | | eddra - 3 aug 08 - 15:43- Betyg: | Jätte bra :)
Vill ha mer NUUUU!! :D
Kan du skicka ett mail när nästa del är ute? :) | | Siandra - 3 aug 08 - 15:09 | | Jag gillar den, det kan dock vara för att jag älskar TOkio hotel, jag också tänka mig att folk är ganska trött på allt som har med Th att göra , hur man nu kan bli det :P Men som sagt jag gillar den ,keep on girl ;) |
|
|
|
