*namnlöst projekt för tillfället * fortsättning |
Jacki kommer hem lagom för att mötas av matosen när hennes mamma heller av vattnet från nudlarna.
-hej mamma säger hon och går närmre. Hennes mamma ser på henne,
- säg inte mamma, jag känner mig så gammal då, säg Lucia för det är det jag heter.
- okej Lucia, haft en bra dag?
- ja, jag har målat av sjön igen,kolla.Hon pekar på duken som fortfarande står kvar på staflit. Jacki granskar bilden noga, det är jätte likt sjön, men den lever mer eftersom Lucia lagt in skuggor här och var, Jacki själv satsar inte på att bli konstnär, hon vill hellre bli designer, kläd designer, då skulle hon få Jimmis kläder att inte se så skräckinjagande ut, nej stoppar Jacki sig själv det var taskigt tänkt, Jimmi är snäll, snygg och dessutom smart, helt klart den rätta, men endå vill hon inte, hon vet inte varför, det känns bara fel, hon kanske inte är redo, fast Jacki tror endå att det beror på Jimmi, han verkar inte så glad, Jacki vill att han verkligen ska vilja själv innan dom gör något, hon vill vänta till det där magiska och lyckliga ögonblicket, fast det är inte Jimmis fel, det är hans föräldrar, dom gnäller alltid på Lucia, men själv är dom inte ens hemma och uppfostrar sitt barn, dom lämnar honom ensam med någon hemhjälp, hur kul kan det vara? Jacki och Lucia äter tillsammans, det är alltid lika mysigt hon och hennes mamma sitter där i det brun- vita köket och pratar och skrattar. Eftersom deras livsutrymme består av en vindsvåning ser man i stort sätt hela lägenheten som Lucia kallar det från köket. Det är inte många rum, ett litet kök ,en toalett, ett vardagsrum som också är Lucias sovrum och ett rum som är Jackis. Dit in går Jacki när dom ätit klart, rummet är målat i ljusa toner och möblerna är färgglada i stället, hon lutar sig över byrån och drar fram telefonen som hon lyckats tjata till sig att åtminstone få behålla när Lucia slängde ut allt tekniskt som var möjligt, Hon ringer Tina, Tinas röst är hes och man hör att hon är förkyld.
- hur är det ? undrar Jacki.
- lite bättre, men jag kommer inte i morgon.
-okej synd, men det är nog bara bra vi har matteprov.
- usch..
- ja, Rebecka sa att du ville någonting?
- ja just det ja, jag ville ha nummret till han Oskar, du vet het Oskar, han från fotbollen, jag tänkte bjuda honom på min fest typ i helgen. Jacki suckar, typiskt Tina bara tänka på sig själv, som om Oskar bara är en ikon, en maktstämpel utan känslor. Hon ger henne nummret, det här får Oskar klara sig ur själv sen. Hon säger hejdå och sätter sig med matteboken, det går inte alls bra, hon kommer inte i håg någonting och siffrorna bara snurrar runt i hennes huvud, Lucia kommer in,
-ska vi göra något roligare i stället. Jag kan spå dig.
- Ja visst. Vad som helst är bättre än matte. Dom sätter sig på golvet mitt i vardagsrummet, där har Lucia lagt en matta och ställt rökelse runtomkring, Lucia sätter sig i mitten av mattan och börjar slå i golvet med en pinne av något slag, Jacki tycker synd om den stackars tanten som bor där nedanför, tur att hon är halvdöv. Allt annat är tyst, bara dom dova slagen från Lucias trummande hörs, tillsist stannar hon upp och ser på Jacki. Jacki ler genom dom små rökmolnen som bildats, Lucia ler tillbaka.
- så säger hon, ska vi se vad framtiden har att erbjuda? Jacki nickar, det här är inte första gången hon blir spådd, men det känns ändå spännande. Allt som Lucia sagt tidigare har inträffat förr eller senare. Hon berättar aldrig någonting läskigt om döden, bara sånt som hon tror att Jacki vill veta.
Jacki sitter på bussen till skolan, hon bor längst bort och kliver nästan alltid på först, alltså har hon inga som helst problem att hitta en ledig plats. Hon har krupit upp och sitter med fötterna på stolen bredvid, så sitter hon ofta,, det är hennes favorit plats där näst längst bak, man ser alla, men syns nästan inte själv. Den kvinnliga busschauffören visslar för sig själv, Jacki försöker ignorera ljudet och konsentrera sig på matten, algebra är inte hennes starka sida och hon förstår inte alls varför man ska räkna med bokstäver. Z + Y= 2Y är inte något som får hennes hjärna att jubla direkt, istället tänker hon tillbaka på gårdagen och på vad Lucia sagt, först var det mest ointressanta saker så som att skolan kommer att gå bra och inget regn dom närmsta dagarna, men sedan kom hon in på något helt annat, Jacki kommer ihåg orden exakt: "En av dina närmsta döljer något för dig och omvärlden", Jacki hade försökt få Lucia att säga mer, men hon såg bara på henne med lurig min och log lite mystiskt. " i sinnom tid kommer du få veta" , var allt hon fick till svar. Nu satt Jacki där och tittade ut genom bussfönstret, det regnade inte precis som Lucia lovat, någon av mina närmsta, tänker hon, vem kan det vara ? Och vad för hemlighet? Dom börjar närma sig staden och lyxområdet, hon ser upp på dom stora ståtliga villorna där bara dom allra rikaste bor, den vita villan längst bort med fontänen utanför är Jimmis, där verkar det mörkt, det lyser varken i köket eller på övervåningen och persiennerna är nerdragna. Jacki funderar på om Jimmi är arg på henne, men hon hoppas att det inte är så, han verkade ju okej med att hon gick så tidigt igår. Han kanske har blivit sjuk, tänker hon eller så orkar han bara inte med skolan, han kanske är inne i en av dom där perioderna igen då han inte kommer till skolan på flera dagar, det var inet alls ovanligt i så fall. Jacki har försökt säga till honom flera gånger att inte skolka, men han verkar inte bry sig, självklart önskar hon att han skulle lyssna på henne, men han är ju sådan tar ingen skit och bestämmer om sig själv utan att bry sig om vad andra tycker och det är ju just därför hon älskar honom, för att han vågar vara Jimmi. Eller är det han som döljer något för henne, har det hänt något han inte vill att någon ska veta?
Jimmi vänder sig så att han hamnar på mage istället, han flyttar lite på Marikas ena hand så att han får plats, hon ligger fortfarande där och andas sin varma trygghet på honom. Han ser på henne och skäms lite, fast å andra sidan har inget olagligt skett, han har varit 15 år länge. Och dessutom kom dom aldrig så långt, det hade inte känts rätt mot Jacki, Marika är ju endå vuxen och har nog med problem utan honom. Plötsligt öppnar Marika ögonen och ser på honom,
- förlåt mig, jag trodde att...
- jag sände ut fel signaler Marika, det var mitt fel, vi pratar inte om det, vi kan kramas, men det räcker för tillfället. Marika nickar.
- Ja, säger hon. ska du inte till skolan?
- nej, jag orkar inte, jag tror Jacki är sur på mig. Han vänder sig igen och kliver upp ur sängen, går fram till garderoben och letar fram en ny T-shirt, en svart såklart som alltid. Han bryr sig inte om att dra upp för fönstret utan ställer sig vid spegeln, det grå ansiktet som ser tillbaka på honom, ser ut att tillhöra någon annan, som att det inte alls är han som står där. Han bättrar på kajalen.
- Jag är hungrig, kom så äter vi frukost. Marika följer med honom ner för trappan. Dom sätter sig i det stora köket och plockar fram bröd och juice, Jimmi får inte ner mycket, han tänker på Jacki, undrar om hon inte gillar honom längre, om hon hellre är med den där snygga fotbollsspelaren, Jimmi minns inte ens vad han heter, men han vet att han och Jacki varit kompisar sen dom varit små. Det är inte så att Jacki har sagt något men, vad skulle det annars vara som gör att hon avisar honom , har han gjort något fel, han tror inte det. Men det är klart att Jacki föredrar någon som inte är svart och deppig, han vill inte tänka på det. Telefonen ringer ute i hallen, Marika gör ingen ansatts att svara så han reser på sig och lyfter luren, det är hans mamma. Som vanligt ringer hon inte för att få veta hur hennes son har det, utan hon vill att han ska kolla upp något i en av hennes pärmar. Jimmi suckar men letar endå upp nummret som hans mamma frågar efter, sedan säger hon att hon inte har tid,
- Jag älskar dig, vi hörs. Jimmi lägger på, Marika har gått upp och duschat, han är alldeles själv, han tittar på kniven som ligger framför honom, ska han? Nej, det blev sådant tjaffs med psykologer och terapeuter sist han försökte skada sig, inte ens det faktum att han försökt ta sitt liv fick hans föräldrar att vara hemma mera, kanske om han begick ett brott att han skulle få se sin mamma, i rätten. Hon är ju advokat, kanske skulle hon stå på hans sida av yrkes mässiga skäl.
På andra sidan gatan står deras precis lika snobbiga granne och klipper gräset, svetten lyser i hans panna, Jimmi rynkar på näsan av avsmak. Han orkar inte vara hemma längre, han drar ner på staden, går bara omkring, klockan är inte mer än tjugo i nio, han skulle kunna hinna till skolan om han ville, men han går hellre runt och tänker, tänker på livet, har det ens någon mening. Har han själv någon mening. På en bänk sitter en tjej och tuggar tuggummi, hans blick dras till hennes blonda hår och korta kjol.
- men va fan glor du på jävla emo ? Stick hem och skär dig. Jimmi tar inte åt sig han är van, han går vidare på gågatan och ner mot parken, där sätter han sig under ett träd och tar fram ciggarettpaketet ur fickan, han drar ett efterlängtat bloss, han vet att Jacki inte gillar att han röker, men hon kan ju inte se honom där, han blundar och lyssnar på fåglarna och bilmotorerna som hörs långt bort ifrån, där skulle han kunna sitta hela dagen, ingen Jacki, ingen mamma och pappa, ingen Marika, ingen som tjatar på honom och lägger sig i .
Oskar bär på den tunga idrottsväskan han har fotbollsträning direkt efter skolan. Vid busshållplatsen är det så gott som tomt, bara en tant sitter på bänken i busskuren och huttrar, det regnar inte men är ganska kallt, bussen kommer och Oskar kliver på först, han drar busskortet och hans blick söker efter Jacki, hon sitter på sin vanliga plats näst längst bak och eftersom någon Jimmi inte syns till går han bort till henne. Hon lyfter ner fötterna från sätet så att han kan sätta sig bredvid henne.
- hej säger han. Hon ser upp på honom från matteboken och fångar hans blick,
- hejsan, säger hon, hur är det?
- bra, antar jag, så bra som det kan bli när man ska till skolan menar jag. Du ser trött ut har du sovit dåligt, tänkt på mig? Han väntar inte på svar, jag förstår att drömmar om mig gör att man inte kan sova. Jacki fnissar lite,
- nej jag har matteprov idag, lite orolig antar jag, lögnen bara kommer utan att hon hinner reagera, Oskar märker inget,
- jaha ja, skräm inte upp mig med ett långt tal om hur det är i 9:an bara, då kanske jag inte vågar börja där sen.
- haha jorå, din pluggis, det vågar du nog. Hur går det med din fanklubb?
- jo, jag börjar få pli på brudarna nu, sagt till att dom bara får förfölja mig mellan 10 och 14 och kameror är bara tillåtna efter lunch.
- Jasså, varför just efter lunch?
- jag är som snyggast då. Bussen har hunnit bli nästan fylld och ljudnivån har stigit upp till max, människor runt omkring dom skrattar, pratar och skriker, Oskar hör knappt vad han själv tänker och tycker inte att det känns som någon idé att försöka prata mer med Jacki, i stället försöker han urskilja det senaste skvallret som flickorna bakom knappast håller hemligt. När fordonet rullat in vid skolan och stannat, kliver alla av Oskar har ingen bråska och vill inte trängas därför kommer han ut bland dom sista, inne i korridoren säger han hejdå till Jacki eftersom dom ska åt olika håll, Oskar har samhällskunskap första timmen och han måste hinna hämta böckerna i skåpet innan lektionen börjar. Vid åttornas skåp är det som vanligt tomt på folk, dom flesta kommer innan bussen och har för länge sedan gått bort till sina klassrum. Oskar låser efter sig och går fram till sitt gäng som sitter på bänkarna närmast caffeterian. Dom hälsar på varandra med en vänskaplig knuff innan han slår sig ner, där sitter han en sedan och lyssnar på när Klumpen berättar om sitt senaste ligg, Oskar är inte särskilt intresserad och han vill inte att dom ska fråga honom vad han gjort igår, hur coolt låter ”jag var i stallet med mina systrar” egentligen? Klumpen har kommit fram till delen då han tog av henne BH:n,
- hon har snygga rattar, eller hur Oskar?
- jag vet inte, jag har bara sett henne med kläder på… Han rycker på axlarna.
- ja men dom är snygga med tröja på också ju. Oskar tänker efter, dom ser väl ut som vilka tuttar som helst, vad är det föresten som är så speciellt med tuttar egentligen, det är ju en del av kroppen, precis som tår och fingrar, inget han bryr sig särskilt mycket om tjejer är som tjejer är mest oavsett byst storlek. Han suckar lättat när klockan slår nio och lektionen börjar.
Jimmi vaknar av att någon ropar på honom, han slår upp ögonen och ser att han fortfarande är kvar i parken. Solen lyser, men han har svårt att avgöra hur länge han sovit. Jacki fortsätter att ropa på honom någonstans ifrån och han ställer sig upp för att se henne, han borstar av jeansen och får syn på henne borta vid grusgången. Hon vinkar och ler, hennes långa hennafärgade hår lyser som en gloria runt henne, och dom pösiga byxorna fladdar i vinden. Jimmi ler för sig själv och lyfter handen som en hälsning, hon är så fin, så underbar, hon är hans. När hon kommer fram till honom, ger hon honom en varm kram och en puss på kinden.
-är du okej? Undrar hon, sov du ? Jimmi nickar,
- aa jag måste ha somnat, men allt är bra nu, när du är här. Dom tar varandras händer och fortsätter ner mot staden igen.
- varför var du inte i skolan?
- äsch, jag orkade inte, hur gick det på ditt matteprov? Han viftar undan det som om det inte var något speciellt med att inte gå till skolan.
- jo då, det gick bra hoppas jag, mår du riktigt bra? Jimmi ser på henne, han försöker hålla tillbaka tårarna som tränger fram i ögonvrån, men det går inte han börjar gråta, Jacki tar honom i famnen och han hulkar som ett litet barn, han hoppas att ingen ser honom, han vill vara i sin värld med Jacki, världen där det bara finns dom två, dom två mot alla andra. Han berättar vad som gömmer sig innanför hans huvud, men undviker att nämna Marika, hon känns inte som någon viktig detalj i sammanhanget. När han fått ur sig allt står Jacki tyst bredvid honom och smeker honom på kinden, han gillar det, känslan av att få känna sig svag och ompysslad,
- jag älskar dig Jimmi, du kan berätta allt för mig, jag visste inte om hur du har det. Jimmi rycker på axlarna
- jag har det inte dåligt direkt, mer ensamt.
- nej gubben, jag är här, hon trycker hans hand. Dom går hem till honom, hon hade lovat att komma hem efter skolan och hjälpa Lucia med maten, men det får vänta, hon ringer från Jimmi och lovar att ta halv nio bussen hem senast. Jimmi känner sig bättre, dom sitter i vardagsrummet och tittar på film, en skräckfilm, Jacki gömmer sig bakom en av soffkuddarna och klämmer nästan sönder hans arm, själv tycker han inte alls att det är läskigt. Dom är ensamma hemma inte ens Marika är där, till Jimmis lättnad. När filmen är slut är klockan inte mer än fem, dom går ner till pizzerian på gatan och beställer en Marigona som dom delar på, det är mysigt att sitta där och äta tillsammans, Jimmi äter oftast själv och nu förstår han vad meningen med sällskap är , allt känns liksom lättare när man är flera. Efter pizzan blir det bowling, det var jätte länge sedan han var i bowlinghallen sist, han minns att han varit där med sin pappa någon gång när han var nio, men Jacki verkar ha tränat, han sitter och ser på när hon slår strike efter strike. Hennes lockar gungar över hennes rygg när hon skuttar fram mot banan. Full träff igen, snart är det hans tur.
- jag kan inte. gnäller han.
- jo då. Jacki kommer fram och visar hur han ska hålla det gröna klotet med ena handen och stödja med den andra. Han försöker så gott det går, men lyckas endå bara få ner ett par käglor, nästa gång går det bättre han lyckas träffa i mitten så att sex käglor faller. Jacki hoppar av glädje och kramar om honom.
- se du kan ju, jag sa ju det . Jimmi kramar tillbaka.
- Jag har världens bästa lärare, men nu ska jag lära dig något. Han drar henne till sig och kysser hennes mjuka läppar. Han trivs där tillsammans med henne, han vill inte att bubblan runt om dom ska spricka, det är han och hon, precis som det ska vara.
- hörrni, sluta med det där, det finns andra som vill ha eran bana! Det är en i personalen som skriker åt dom.
- Låt dom ta den, vi ska endå gå. Mannen som ropat ser förvirrat på dom när dom skrattande lämnar hallen.
Jacki hinner precis med halv nio bussen, hon sätter sig med andan i halsen vid ett fönster så att hon kan vinka till Jimmi så länge som möjligt. Hon tänker på honom hela vägen hem, hur underbart gullig han var när han grät och vad roligt dom haft hela kvällen. Nu förstår hon vad Lucia menat med hemlighet, Jimmi hade en hemlighet, som han berättat för henne idag, han berättade att han kände sig ensam och att ingen brydde sig om honom, hon tyckte att det kändes bra att han öppnat sig för henne, deras förhållande blev mer på riktigt då. Ju längre Jacki kom utanför staden blev det allt mörkare, ingen gatubelysning och inga affärer, allt var bara tyst när hon klev av bussen. Hon såg att det lyste på vindsvåningen redan från vägen , Lucia var alltså vaken. Hon tassade tyst upp för trappan för att inte skrämma tanten som satt och sov i sin fotölj på nedervåningen. Lucia välkommnade henne med en kram.
-hej. Sa hon, haft roligt idag?
- ja då, förlåt om jag inte kom hem men Jimmi behövde mig. Lucia nickar.
- jag förstod det, att det var viktigt, annars skulle du inte ha ringt. Jacki ger sin mamma ännu en kram innan hon går in på sitt rum och kryper ner i sängen, hon känner sig trött och vill helst av allt sova direkt och drömma om Jimmi, sin underbara lilla prins, han hade föresten lovat henne att komma till skolan i morgon, hon litade på honom. Hon har precis lagt huvudet på kudden, när mobilen piper, hon böjer sig över sängkanten och rotar fram telefonen ur väskan.
Tjena Jacki gumman, hoppas jag inte störde dig, ville bara fråga om du ska på Tinas fest, hon ringde och frågade mig idag, men jag vet inte, fast vi kan ju prata om det i morgon, sov gott ;) <3
Det var från Oskar. Hon skickar i väg ett snabbt svar och lägger sig sedan till rätta under täcket igen.
” Ja vi kan prata i morgon, sov gott du med <3”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | inmydreams - 4 aug 08 - 13:51- Betyg:  | | Tyckte båda delarna var jätte bra :) |
|
|
|
