Omnia Vincir Amor 4 |
KAPITEL FYRA
First day ignore you, then laugh at you and hate you…
Jean och Lily satt ensamma i det stora uppehållsrummet som hörde till Gryffindor. Klockan var mycket och alla andra hade redan gått och lagt sig. Egentligen ville Lily också göra det men med tanke på hur Jean betett sig hela dagen väntade hon. Efter en kvart av tystnad och stirrande in i den falnande elden gav Lily upp tanken på att Jean självmant skulle berätta och sa med en liten suck ”Okej, vad är det om?”
”Va?” Sa Jean förvirrat, som om hon ryckts ur sina egna tankar, vilket ju också var fallet.
”Hallå, du har nästan inte sagt ett ord på hela dagen sedan frukosten, det är vad det handlar om! Var är den Jean jag pratade med igår kväll, hon som nästan inte kunde stänga munnen för att låta mig prata?”
”Förlåt. Men jag har haft mycket att tänka på, det är allt.”
”Det tror jag inte på… Black är inte heller som han brukar. Det har hänt något mellan er två eller hur?”
Jean tittade på henne ”Kanske, men vad har du med det att göra hursomhelst?!” Hon lät lite vresig på rösten och Lily förstod att hon hade träffat rätt.
”Vad jag har med det har att göra…? Jean – vi är vänner, eller hur? Och vad har man vänner till om inte för att prata med? Kom igen, säg vad det är.. Snälla..?” Hon såg hur Jean sjönk ihop, och sedan ”Okej, jag ska berätta..”
En halvtimme senare hade Jean berättat allt om hennes och Sirius bråk, både före och efter kyssen.. Till en början hade det gått trögt att berätta, hon hade egentligen inte velat. Men sedan, allt eftersom hon berättade mer gick det lättare och tillslut hade orden bara flugit ur henne. Hon hade verkligen saknat någon att prata med, hennes vän Gabrielle på Dumstrang brevväxlade hon givetvis med men det var långt ifrån samma sak. Dessutom märkte hon att det nästan var lättare att prata med Lily än det någonsin varit med Gabrielle, hennes bästa vän från Dumstrang.
Så insåg hon med en chock att då han hade försvarat sig vid hennes påhopp hade han faktiskt nekat till att hon var precis som alla de andra, han hade faktiskt sagt att hon betydde något för honom… Nej det kunde inte stämma... Vad inbillade hon sig egentligen? Sådär sa han till alla, det vara bara en annan del av hans långa repertoar för att förföra de flickor han ville ha.. Hon skakade på huvudet, nu fick det vara nog. Han hade bara lekt med henne, precis som han lekte med alla andra. Varför skulle det vara annorlunda med henne? De hade ju bara känt varandra i några dagar.. Eller, vad han verkligen den Casanova hon inbillat sig att han var..? Tänk om hon fattat allting fel… (A/N: här skulle denna smilegubbe passa :S)
”Stämmer det att han är en sån där riktig Casanova? Jag menar, att han gör av med tjejer på löpande band, utan att bry sig om dras känslor.. ? Jag menar, Katie och allt det där… ?”
Lily nickade, ”Joo.. Han har varit tillsammans med fler flickor än någon kan räkna, jag tror knappt han vet själv hur många de egentligen är…”
”Jaha, okej.. jag trodde väl det.. Men det som gör mig så otroligt förbannad är att han först står och säger att han inte alls är sådan där, att han inte alls charmade mig, precis som alla andra för att få sig ett litet hångel, och sekunden efter så kysser han mig!”
”Jo.. Men du vet, det låter faktiskt inte alls som Black att erkänna en sån där sak, jag hade för mig att han var typen som bara tryckte upp en mot väggen, hånglade lite och sedan gick vidare till nästa. Inte typen som står och pratar känslor och så… Det är mer Remus bit, om du förstår hur jag menar…
”Jo...”
”Men tänker du bli sams med honom?”
”No way! Eller vaddå, tycker du jag ska göra det?”
”Näe, i alla fall inte direkten.. Men det är ju ändå upp till dig att bestämma det i slutändan, eller hur?”
”Jaa, och om han inte gör något väldigt oväntat lär det dröja ett tag… Jag tänker i alla fall inte deppa ihop bara för att jag bråkar med en kille som jag känt en dag, det kan du vara säker på. The usual Jean is back. ”
Lily log och sa ”Bra”.
OoOooOoooOooOoO
Den första lektionen dagen efter var spådomskonst och läraren Madame Trelawney började lektionen med att spå att Jean och hälften av klassen skulle få syn på något som skulle förändra deras liv för alltid inom en snar framtid. Resten av klassen skulle råka ut för hemska olyckor under den närmaste veckan. Sirius skulle se upp för flickor med brunt hår, eftersom de hade mer under ytan än han kunde hantera. Vid det uttalandet tyckte hon att hans blick för ett ögonblick åkte iväg åt hennes håll, men när hon tittade efter tittade han skeptiskt på Madame Trelawney och sa, ”Äsch, jag föredrar blondiner hur som helst!”, Vilket framkallade ett högt fnissande från Jill och Katie. Jean misstänkte att de båda snart skulle komma gåendes genom korridoren med nya hårfärger. Hon tittade på Lily som satt och tittade på James där han satt några bänkar bort och förstulet snurrade en penna mellan fingrarna.
Lektionen fortskred, och de tillbringade tiden med att försöka se in i kristallkulor som de samsades om två och två. En timme senare klättrade de ner för stegen som ledde till Trelawneys klassrum och drog lättade in den friska luften.
Lektionen efter var förvandlingskonst och det hade Jean verkligen sett fram emot. På Dumstrang hade de under lektionerna i det ämnet varit uppdelade i olika grupper baserat på deras begåvning. Jean, som ofta kallats pluggis på grund av sina höga resultat i de flesta ämnen hade tillhört den högsta och mest avancerade gruppen. Under sitt femte år hade de i hennes grupp fått anmäla sig till extralektioner i förvandlingskonst för att få utbilda sig till animagus under sitt sista och sjätte år. Hon hade varit den första att skriva på listan men eftersom hon redan då vetat att hon skulle bli tvungen att flytta hade det varit med nedstämdhet hon gjorde det, trots allt kunde man ju aldrig vara helt säker... Att hon ännu inte lärt sig! När hennes far väl bestämt sig för något ångrade han sig sällan, och eftersom han bestämt sig för att flytta skulle hon inte vara kvar när kursen startade terminen därpå. Dock hade hon inte kunnat få tanken på att kunna förvandla sig till ett djur närhelst hon ville ur skallen och därför hade hon, tillsammans med Gabrielle som också hon var en väldigt duktig häxa genomgått den svåra och farliga proceduren att göra sig själva till animagusar. Efter en hel termins försök hade de slutligen lyckats. Gabrielle förvandlades till en hare, och Jean hade förvånat upptäckt att haren hennes vän förvandlat sig till hade samma ljusa färg på pälsen som Gabrielle egentligen hade på håret. Hon själv däremot hade valt att förvandla sig till en varg, en ljusgrå stor sak med lurvig, mjuk päls. Enligt Gabrielle hade dock hennes ögonfärg förblivit densamma och man kunde fortfarande se den ständiga glöden inuti dem trots att hon var förvandlad. De hade sedan läst sig till att när en häxa eller trollkarl förvandlar sig själv till sin animagus-motsvarighet så fanns det alltid kvar något tecken som visade vem de egentligen var. Att vara en oregistrerad animagus var visserligen olagligt, men hon hade aldrig varit särskilt mycket för regler, och det hade inte Gabrielle heller. Trots att de två var skolans två bästa elever, under sitt femte år hade de fått varsin utmärkelse av skolan för sina betyg efter deras GET-prov, så var de också de elever som hittade på flest rackartyg. Jean kunde inte minnas en enda vecka under hela deras skoltid som de inte varit uppe och sprungit i slottet på nätterna, trots att lärarna med jämna mellanrum patrullerade korridorerna. Inte heller kunde hon erinra sig några elever med en tjockare mapp nere hos vaktmästaren Bertil Klerk. Han hade många gånger varit den som kommit på dem med vad det nu var de gjorde, och varje gång hade han skrivit ner en rapport om deras brott och lagt den i en mapp nere på sitt kontor. Här på Hogwarts tvekade hon på att undervisningen gick till på samma sätt som på Dumstrang och hon bestämde sig för att ligga lågt med sina kunskaper i ämnet som hon egentligen inte borde ha.
Eleverna satte sig på bänkarna runt om henne och hon och Lily satte sig bakom Sirius och James. Till höger om dem satt Remus och Peter och bakom dem kunde hon se Katie och Jill som med jämna mellanrum kastade elaka blickar åt hennes håll. Ingen lärare syntes till men så öppnades en dörr längst framme vid katedern och en katt slank igenom glipan som öppnats. Det verkade inte som om någon annan lagt märke till den och hon tittade på Lily, men hon satt och pratade tittade på James som lågt pratade med Black. Hon kunde knappt urskilja vad de sa, men då hon ansträngde sig så gick det.
”Vad ska vi hitta på för något nästa fullmåne tycker du?” sa Black.
”Hm, jag vet inte.. Vi har ju redan gjort de mesta, och vi kan ju knappast ta med oss Remus in i slottet när han är i det där tillståndet, eller hur?”
Sirius nickade instämmande, ”Nej, jag vet. Och vi har ju redan varit överallt i Hogsmeade. Dessutom finns där inte särskilt mycket att göra på natten.. ”
”Precis.. Men vad säger du om den Förbjudna Skogen då? Det finns inte mycket där som är farligt för en hund, en hjort, en råtta och en varulv..”
”Nej.. Vi bestämmer det, samma tid, vid det piskande pilträdet?”
”Ja, det blir bra, men vi behöver ju inte ta oss dit var för sig egentligen, vi kan använda min osynlighetsmantel vet du..”
Innan Sirius hann svara hördes en skarp röst bortifrån katedern, där katten tidigare suttit.
”Black, kan du svara på vilka punkter man måste gå igenom för att bli en riktigt animagus? Om inte du är för upptagen med att prata med Potter?!”
”Öhm, förlåt professor McGonagall, först måste man anmäla sig till kursen hos ministeriet, sedan bestämma sig för vilket djur man ska förvandla sig till och vilka kännetecken man ska ha, sedan ska man göra de fem besvärjelserna och slutligen ska man registrera sig hos ministeriet.”
”Bra, femton poäng till Gryffindor. Är det någon som känner till hur många registrerade animagusar det finns i Storbritannien idag?”
Jean räckte upp handen och blev inte förvånad när Remus också gjorde det utan det som förvånade henne var att både James och Sirius och gjorde det.
”Ja, miss Rowes?”
”Det är hundrafemtio, professorn men ministeriet tror att det finns många oregistrerade också.”
”Exakt. Tio poäng till Gryffindor. Slå nu upp sidan 50 och läs kapitlet om animagusar, ni får också i läxa att skriva en uppsats om dem tills nästa lektion.”
Jean bläddrade i boken och tänkte samtidigt på samtalet hon hört mellan Black och James. Dom menade väl inte att dom brukade vara tillsammans med Remus under nätterna då han var förvandlad? Det skulle vara livsfarligt, åtminstone för en människa.. Men de hade trots allt varit väldigt kunniga när det gällde animagusar, kunde de vara…? Ja, det var faktiskt möjligt, de hade ju trots allt pratat om, vad var det nu igen, en hjort och en hund? Men skulle inte de vara i fara tillsammans med en varulv, trots att de var djur…? Hon skulle bli tvungen att kolla upp det i biblioteket senare…
Efter lektionens slut strömmade eleverna ut ur klassrummet, och hon gick tillsammans med Remus.
”Typiskt McGonagall att ge oss läxa första lektionen, som om det inte räckte med grupparbetet på trolldryckslektionen”, hörde hon Peter Pettigrew klaga för James och Sirius framför dem.
Grupparbetet med Snape! Det hade hon helt glömt bort. Hon skulle bli tvungen att leta reda på honom under dagen, men vem visste var en Slytherinelev tillbringade sina lediga timmar?
”Jean?” hörde hon Remus säga samtidigt som han saktade in lite så att de hamnade en bit bakom de andra.
”Ja?”
”Har det hänt något mellan dig och Sirius? Ni var båda två långt borta igårkväll, jag vann till och med över honom i trollkarlsschack, och han har inte varit sig själv ända sen efter frukosten igår ..”
”Ehhm... öh.. alltså..Har du prata med honom?”
”Jo, men han ignorerar bara det då jag försöker fråga honom och börjar prata om något annat..”
”Jaha…”
”Vet du något?”
Jean tvekade.. Skulle hon berätta för Remus eller inte? Han var ju Blacks bäste vän, men samtidigt var han hennes gamla barndomsvän och hon litade verkligen på honom. Aldrig hade han svikit ett löfte eller lurat henne. Men så kom hon och tänka på sitt ärende till biblioteket, och sa nekande, ”Nej.. nej jag vet inte.. Men jag måste till biblioteket nu. Hej!” och så skyndade hon iväg, bort från honom.
” Det tror jag minsann så mycket jag vill på Jean, du har aldrig kunnat ljuga för mig..”, tänkte han för sig själv, och sedan ropade han efter henne ”Ey, Jean! Biblioteket ligger åt andra hållet! Du är på väg mot astrologitornet.”
”Åh..” Jean stannade, vände om och gick mot honom. Hon stannade inte, men när hon gick förbi tvingade hon fram ett litet leende.
OoOooOoooOooOoO
När hon kom in i biblioteket letade hon reda på en bok om varulvar och en om animagusar, sedan gick hon in bland bibliotekets alla vindlande gångar. Efter någon minut hittade hon ett tomt hörn med en soffa och ett bord som inte såg ut att ha använts på flera år. Efter att ha kastat en reningsformel över de dammiga möblerna satte hon sig ner och började läsa. En kvart senare hade hon, i ”Varulvar – vän eller fiende?” hittat några rader som faktiskt bevisade att hon hade haft rätt. När Remus väl förvandlats till en varulv skulle han vara livsfarlig för människor, men för några relativt stora djur, som en hund eller hjort, skulle han kunna hållas i skick, även om han fortfarande skulle vara farlig. Eftersom det stått ungefär samma sak i boken ”Att vara animagus – en livsstil” hade hon blivit övertygad om att James, Peter och Sirius också var animagusar, och att de brukade följa med Remus när han förvandlades. Hon bestämde sig för att nästa gång det var fullmåne, skulle hon följa efter dem i sin hundskepnad.
Hon intalade sig själv att det bara var för att ta reda på vad det var de höll på med men en liten röst inom henne sa ”Försök bara – men att lura sig själv funkar sällan, det är för Sirius du gör det, erkänn! ”
OoOooOoooOooOoO
Remus Lupin gick sakta mot stora salen, han tänkte på vad som egentligen kunde ha hänt mellan Jean och Sirius.. Han hade egentligen inte behövt henne att berätta det för honom, han kunde gissa sig till det i alla fall.
Sirius hade använt alla möjliga sätt för att få hennes uppmärksamhet, det skulle nog passera obemärkt för de flesta men inte för Remus. Han kände sin vän alldeles för bra för att han skulle kunna flörta med någon som dessutom var i hans närhet utan att Remus skulle märka det. Han var nog inte ensam heller. Han var säker på att James, Peter och Lily märkt det också.
Så hade Sirius, som så många gånger förut, gett sig på Snape och Jean hade genast gett sig på honom, hindrat honom. Efter det hade de inte kommit ihop sig, men efter lektionen hade de gått tillsammans, en bit efter Remus och de andra, och de hade ju faktiskt inte suttit tillsammans med dem vid lunchen heller.. Han antog att de då hade kommit ihop sig över det som hänt innan, för nästa gång han såg dem verkade den vänskap som under dagarna hade spirat fram mellan dem aldrig ha funnits där. De hade inte sagt ett ord till varandra men båda hade när den andra inte såg tittat i smyg på den andre och det hade visat mer än alla ord i världen kunde ha gjort.
Att Jean var sårad kunde han förstå, men hur hon blivit det visste han inte.. Eftersom det var Sirius det handlade om så kunde hon mycket väl ha kommit på honom i något mörkt hörn tillsammans med någon annan, men en röst inom honom sa att det nog inte var så, inte det här gången.
Han hade länge haft på känn att Sirius turné bland Hogwarts flickor förr eller senare skulle straffa sig, och nu hade dagen kommit. Sirius hade själv fallit, och han hade gjort det riktigt ordentligt. Men att det skulle vara Jean, hans bästa vän från barndomen, som fick Sirius på fall, det hade han aldrig kunnat ana. Faktum var att han nästan hade glömt bort henne, ända tills han fick syn på henne där vid tåget. Då hade minnena långsamt återvänt och nu när dom väl fanns där igen kunde han inte fatta hur han kunnat glömma…
Så ryckte han uppgivet på axlarna, hur det skulle gå mellan Sirius och Jean kunde bara tiden utvisa, han kunde inte göra någonting åt det.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | HIM - 18 aug 08 - 12:13- Betyg:  | | Skitbra!!!!!!!!!!!!Duktigt! | | sockervaddsmoln - 7 aug 08 - 17:54 | | du skriver verkligen sinnessjukt bra | | Xoonie - 2 aug 08 - 21:03- Betyg: | | Jätte bra! MEEERA! :D *överlycklig för delen* NU kommer väl resten av delarna snabbt elr hur? Men att Jean var en animagus! ;P Det kunde ingen gissa sig till ^^ |
|
|
|
