Someone special (5 |
- Okej. Nu kommer den. Den enda delen som kommer komma på en vecka. Japp. Men nu är det så, att det är dåligt väder ute - alltså får jag inte skuldkänslor för att jag sitter inne vid datorn, hu hu. Nä, men det betyder att jag är på skrivhumör, hehe. Vilket alltså betyder att jag skriver den sjätte delen och så lägger jag in den så fort jag kommer hem på lördagskvällen. Vad sägs om det hu? :> Så jao, läs, tyck om, kommentera så blir jag happy. :D<3
KAPITEL FEM.
De fick reda på vad de skulle göra i julshowen tre dagar senare. De satt samlade i klassrummet, och Gerd höll i en lapp.
”De som ska ta hand om ljuset är Tobias, Markus och Erik” De tre killarna flinade mot varann. ”Ljudansvarig är Rickard” Hon fortsatte rabbla upp namn och uppgifter på de som inte skulle uppträda på scenen. ”De som ska medverka i teatern är Lisa, Olivia, Simon, Oskar, Petra, Elias, Fredrik och Kalle” Tjejerna började viska upphetsat med varandra. ”De som ska sjunga solo är Klara…” Klara log stolt – kanske hade hon fått sin vilja igenom? ”… och Petter. Den första duetten, Last Christmas, ska Dinah sjunga tillsammans med Adam från 9j, och den andra duetten, You’ll be in my heart, ska Noel och Emma från 9i sjunga. Givetvis är det fler som ska vara med i teatern och sjunga solo från andra klasserna, men ni får fråga dom sen på rasten” avslutade Gerd. ”Ni får sluta lite tidigare, och tänk på att träna ordentligt på låtarna. Repetitionerna börjar imorgon” 9k reste på sej och gick ut från klassrummet. Dinah skulle möta Emil efter skolan, så hon hade bråttom. Han skulle vänta på henne utanför skolan och så skulle de gå hem till honom.
Dinah drog ut Nikebagen som hennes gympakläder låg i och smällde igen skåpet.
”Så synd att vi inte fick sjunga tillsammans” sa Noel bakom hennes rygg. Hon kunde inte avgöra om han var allvarlig eller inte, så hon höjde bara på ögonbrynet.
”Är du seriös eller inte? Det är lite svårt att avgöra, då du är både och mot mej!”
”Ähm, ne, alltså…”
”Hej!” sa någon. Noel vände sej om och fick syn på den där killen som Dinah hade kysst för ett par dagar sen. Killen gick fram och pussade Dinah på kinden, och kastade en skeptisk blick på Noel. ”Och du är…?”
”Eh…” började Noel.
”Ingen speciell” sa Dinah och blängde på Noel. ”Kom så går vi!” Hon tog Emil i handen och drog med honom ut från skolan. Noel stod kvar och kollade efter dom. Han var faktiskt besviken över att de inte hade valt samma duett.
”Hej älskling!” hörde Noel Emma ropa. Han vände sej om och gick henne till mötes.
Emil tog upp nyckeln ur fickan och låste upp dörren.
”Mamma jobbar till fyra” sa han. Dinah klev in i den prydliga hallen och drog av sej sina skor, hängde upp jackan på en av krokarna och la ner bagen på golvet. Emil hade sagt åt henne flera gånger att hon bara kunde slänga ner jackan, men det kändes som om hon stökade till för mycket då, så hon hängde jämt upp den. Emil kom in, drog av sej jackan (och slängde den på golvet) och sparkade av sej skorna. ”Gå in i mitt rum så länge, jag ska bara gå på toa” Dinah gick in i hans rum som låg på nedre våningen, och Emil gick upp för trappan.
Det låg lite kläder på golvet, annars var det lite prydligt som resten av huset. Hon drog fingrarna över de få böcker som fanns i hans bokhylla och gick fram till anslagstavlan. Han hade ett kort på Dinah och han själv där. Dom var nere på stranden. Dinah låg ner med Emil över sej. Hon skrattade, och han hade begravt huvudet i hennes hals. Hon log åt kortet.
”Jag gillar den bilden” mumlade Emil bakom henne, och la sina händer på hennes axlar.
”Mmmm” svarade hon svävande.
”Ska vi se på en film?”
”Visst”
”Vad vill du se?” Emil drog med henne bort mot bokhyllan där alla hans dvd-filmer stod. Dinah ryckte på axlarna och sa åt honom att bestämma. Hon gick bort och satte sej ner i hans säng. Hon kunde inte sluta tänka på Noel.
”Så synd att vi inte fick sjunga tillsammans”
Hade han varit seriös eller inte? På senaste tiden hade han varit så annorlunda. Det var bara när han var med sina kompisar som han var sådär kaxig, men när dom var själva så var han nästan normal…
Hon kom att tänka på när de hade övernattat i Mördarskogen. Han hade hjälpt henne, burit henne… Och hon hade legat i hans famn när hon vaknat.
Hon hade haft lite dåligt samvete över det med tanke på att hon var tillsammans med Emil, och hon hade till och med övervägt att berätta det för honom. Men hon hade kommit fram till att det nog var bäst att hålla tyst.
Det var ungefär fyra veckor sen… Dinah avbröts i sina tankar av att Emil tog hennes hand.
”Vilken film?” frågade hon.
”Phone booth. Har du sett den? För i så fall kan vi byta…”
”Jag har inte sett den” ljög Dinah. Det var bra att hon hade sett den – då kunde hon sitta i sina tankar om Noel, och om Emil frågade henne vad hon tyckte om filmen sen så var det ju bara att säga som det var – att den var helt kass, för hon visste ju trots allt vad den handlade om, om han nu skulle få för sej att fråga något om handlingen.
”Så bra” Emil lade sej tillrätta, fortfarande med Dinahs hand i sin. Dinah lutade sej bakåt mot väggen. Blick var på tv:n, men tankarna var någon helt annanstans.
Tre timmar senare var hon på väg ut genom dörren som ledde in till familjen Daneryds hus. Hon skulle hem och äta.
Dinah log ett sista leende mot Emil och stängde sedan dörren bakom sej. Med bagen över ena axeln gick hon ut genom grinden och svängde höger. Hon riktade blicken ner i marken. Hon kom att tänka på Noel igen, som verkade hända allt för ofta nu för tiden.
Hon fick syn på skorna framför henne för sent. Innan hon ens hade hunnit reagera gick hon in i någon, och hon tappade bagen på marken.
”Se dej för” muttrade hon utan att kolla upp och böjde sej ner för att ta upp bagen, men personen mitt emot henne var snabbare. Innan hin ens hade hunnit ta tag i axelremmen hade personen redan tagit upp väskan åt henne. Hon kollade upp, och mötte Noel blick.
”Förlåt, men du kan ju också vara lite försiktigare” sa han och sträckte över bagen. Dinah tog emot den utan att svara. Noel ryckte på axlarna, gick förbi henne och fortsatte rakt fram. Dinah fortsatte också rakt fram.
När hon kom hem satt redan hennes pappa till bords.
”Du är sen” sa han och stoppade in gaffeln in munnen.
”Ja jag vet” svarade Dinah och slevade upp spaghetti och köttfärssås på tallriken. ”Jag är utsvulten!” Mattias log.
”Men så bra då” Dinah började äta.
”Hur var det i skolan idag då? Fick du sjunga duetten du ville?” Dinah nickade och svalde maten hon hade i munnen. ”Tillsammans med?”
”Adam i 9i eller j eller något”
”Vad heter han i efternamn?”
”Hanson tror jag det var…”
”Jag känner hans pappa”
”Jaså?”
”Ja, du vet, han som jobbar uppe på Ica. Gråhårig, lite halvtjock…”
”Glasögon?” Mattias nickade. Då visste Dinah precis vem det var.
Hon slevade in den sista maten från tallriken i munnen och reste på sej och gick in i sitt rum. Repetitionerna skulle börja direkt på fredagsmorgonen imorgon. De skulle alla samlas i aulan till att börja med. Dinah slog sej ner framför datorn och sökte på låttexten till Last Christmas och skrev ut den. Eftersom att hon ändå inte hade något bättre för sej kunde hon ju lika gärna träna på låten.
”Åh, visst är det spännande!” fnissade Emilia på Dinah högra sida då de satt i aulan.
”Ja, gud ja!” fnissade Melina tillbaka. Dinah suckade.
”Tysta! Han berättar ju vart vi ska va!” Rektorn harklade sej.
”Ni som ska spela teater ska va i matsalen… Och duettparen…” Dinah höjde på huvudet och kollade på Noel som satt två rader framför henne. ”…ska vara i musiksalen. Ni som ska sjunga solo stannar här, ni byter med duettparen efter ett tag så att det blir rättvist”
Rektorn fortsatte prata om var de olika grupperna skulle vara i ytterligare en kvart. Efter det fick de alla gå dit de skulle vara och träna. Dinah reste på sej och gick bort mot musiksalen själv. Adam stod redan där, lutad mot väggen, så hon kom.
”Dinah va?” frågade han och rätade på sej. Hon nickade. ”Adam”
”Jag vet” svarade Dinah med ett leende och mötte hans mörkgröna ögon. Hon hörde steg, och vände sej om och fick syn på Noel och Emma som kom och gick mot dom, hand i hand.
”Så, vad tycker du om låten?” frågade Adam. Dinah vände blicken mot honom.
”Jo, den är väl ganska bra” svarade Dinah och sneglade på Noel och Emma, som fortfarande höll varann i handen. Noel sa något som fick henne att börja skratta.
”Tycker du att…” började Adam men avbröts av att dörren öppnades och deras musiklärare Anja öppnade dörren och sa åt dom att komma in. ”Damerna först” sa Adam. Dinah smålog och gick in med Adam bakom sej.
”Ska vi börja med Last Christmas då?” frågade Anja och gav Adam och Dinah varsitt papper med låttexten. De ställde sej upp, och Anja började spela på pianot. Bredvid texten hade Anja, eller något annan, delat upp styckena och skrivit Adam och Dinahs namn, så att de visst vad de skulle sjunga. Dinah skulle börja.
”Last Christmas, I gave you my heart, but the very next day you gave it away. This year, to save me from tears, I'll give it to someone special”
“Mycket bra!” sa Anja samtidigt som hon fortsatte spela. ”Och så Adam!”
”Last Christmas, I gave you my heart, but the very next day you gave it away. This year, to save me from tears, I'll give it to someone special” sjöng Adam.
“Once bitten and twice shy, I keep my distance, but you still catch my eye” sjöng Dinah.
“Tell me baby, do you recognize me?”
“Well, if it’s been a year, it doesn’t surprise me”
De fortsatte med hela låten. Då de hade sjungit klart applåderade Anja och log stort mot dom.
’”Mycket bra båda två! Det kommer bli perfekt! Noel och Emma, er tur” De två reste på sej, och Dinah och Adam gick och satte sej.
”Du var jätteduktig” sa Adam och log mot henne.
”Tack, du med” sa Dinah och kollade på Noel och Emma som fick varsitt papper. Anja började spela.
“Come stop your crying, it will be all right, Just take my hand, hold it tight. I will protect you from all around you, I will be here don’t you cry. For one so small, you seem so strong. My arms will hold you, keep you safe and warm. This bond between us can’t be broken, I will be here, don’t you cry…” Både Emma och Noel började sjunga på refrängen. Dinah stirrade storögt på Noel. Han HADE bra sångröst.
“Utmärkt! Jättebra!” sa Anja och slutade spela. ”Men jag undrar om inte…” Hon kliade sej i huvudet och kollade på pianot. ”Jo, det skulle nog bli bättre… Vänta här så kommer jag tillbaka strax!” Hon försvann ut genom dörren och lämnade de fyra ungdomarna ensamma.
Till en början satt de tysta, men så började Emma prata.
”Gud va kul att vi fick sjunga den där duetten ihop Noel! Den passar perfekt! En kärlekslåt, och så får vi sjunga den!” Dinah grimaserade. “Och vad fan vill du?!” Dinah kollade på Emma.
“Vadå?”
”Jag såg väl vad du gjorde!” Dinah skrattade.
”Och? De behövde väl inte va åt dej!” sa hon, men la tyst till ”…fast det var det” Emma flög upp från stolen och ställde sej framför Dinah.
”Jag hörde det där” väste hon.
”Det var meningen” sa Dinah och Emma kom ännu närmre.
”Du ska…” började hon, men avbröts av Noel.
“Emma, lägg av” Emma rätade på sej och kollade på honom.
“Vad nu då?”
“Lägg av bara, okej?”
“Varför skulle jag? Du gillar ju henne inte heller, det sa du senast igår till mej!” Noel kollade generat ner i golvet.
”Emma, sluta” sa han. Hon gick fram till honom istället.
”Som du vill” Hon satte sej ner på sin plats bredvid Noel. ”Men jag är inte klar med dej än” väste hon åt Dinah.
”Så rädd jag blir!” sa Dinah och hånlog. Emma flög upp, men blev nedtryck i stolen igen av Noel.
”Du gillar henne inte va?” frågade Adam låg.
”Verkar det som det?” flinade Dinah. Anja kom in igen.
”Så, nu är jag tillbaka, och vi fortsätter med repetitionerna! Dinah, Adam, kom upp och kör refrängen en gång”
En halvtimme senare skulle de byta plats med sologruppen. Emma och Noel gick genast bort till ena hörnet av scenen. Dinah tog tag i Adams arm och drog sej med honom till motsatta hörn, så långt bort de kunde komma från Noel och Emma.
Ett par timmar senare svepte Dinah med blicken över skolgården, letandes efter Melina och Emilia, men de verkade inte synas till någonstans. Hon suckade. De tre skulle träffas nu efter skolan och diskutera showen, men de verkade ha gått utan henne.
Då hon var på väg ut från skolan kände hon en hand på sin axel. Hon vände sej om och fick syn på Adam.
”Hej!”
”Hej…”
”Jo, jag undrar bara om vi typ, ska ha sällskap hem?”
”Bor inte du nere i stan?” frågade Dinah.
”Ibland”
”Ibland?”
”Mamma bor där, men när jag är hos pappa bor jag ungefär vid dej”
”Hur vet du var jag bor?”
”Jag har väl sett dej” Dinah nickade och började gå med Adam vid sin sida. ”Jag måste bara säga att du ar väldigt bra sångröst” sa han efter en stunds tystnad.
”Tack” log Dinah. ”Du också” Han log mot henne.
”Vad tycker du om Emma och Noel då?” frågade han.
“Vadå?” undrade Dinah.
”Ja, alltså, vad tycker du om dom två, och låten och så…”
”Åh, jaha…” Hon tänkte efter en stund. ”Jag tycker inte att deras röster passar ihop” Adam nickade instämmande. ”Emma har så… hög röst, när hon sjunger, och Noel är mer lugn, hon hoppar omkring och gestikulerar och så, men han står bara still… Hennes röst passar inte till den låten”
”Precis vad jag också tycker. Noel är, som du sa, mycket lugnare. Hans röst passar till den låten. Han skulle behöva ha en tjej som är lugnare om han ska sjunga den låten med nån” Dinah nickade sakta.
”Jag ska in här” sa Dinah och stannade framför den vita villan hon och hennes pappa bodde i. Adam stannade också.
”Vi ses väl snart antar jag, på repetitionerna” sa han.
”Ja, vi gör väl det” sa Dinah. Han gick fram och gav henne en hastig kram.
”Hej då” sa han och gick iväg. Dinah stod förvånat kvar. Varför hade han kramat henne? Dom kände ju knappt varann! Hon skakade på huvudet och gick in. Hennes pappa jobbade. Då hon tog upp nycklarna ur fickan hörde hon hur det ringde inifrån. Hon låste snabbt upp och sprang in och svarade.
”Dinah?”
”Hej det är Emilia!”
”Åh, hej” muttrade Dinah till svar.
”Vi kunde inte vänta, förlåt”
”Lugnt” ljög Dinah.
”Men kommer du över då, så…”
”Kan inte” avbröt Dinah. ”Måste träna på låten”
”Men vi kan ju träna tillsammans!”
”Tyvärr, måste va själv. En annan gång” Hon la på utan att säga hej då. Dinah gick tillbaka till hallen och drog av sej ytterkläderna som hon inte hade tagit av sej innan hon svarade och stängde ytterdörren. Hon gick in i köket och bredde en macka samtidigt som hon småsjöng på låten hon och Adam skulle framföra. Hennes tankar gled över på Noel.
Hon hade inte haft en aning om att han hade så bra röst. Hon kom att tänka på vad hon och Adam hade sagt…
”Emma har så… hög röst, när hon sjunger, och Noel är mer lugn, hon hoppar omkring och gestikulerar och så, men han står bara still… Hennes röst passar inte till den låten”
”Precis vad jag också tycker. Noel är, som du sa, mycket lugnare. Hans röst passar till den låten. Han skulle behöva ha en tjej som är lugnare om han ska sjunga den låten med nån”
Plötsligt slog det henne. Adam hade menat henne. Det var henne han menade – Dinah och Noel. Dinah var lugn, hon gestikulerade inte alltför mycket, och hade en ganska låg men ändå kraftfull röst. Hon skakade på huvudet åt tanken. Varför skulle hon sjunga ihop med Noel? Om hans framträdande skulle gå helt åt skogen skulle hon inte bry sej det minsta, för det första var det inte hennes problem och för det andra tyckte de inte ens om varandra.
Dörren öppnades, och strax därefter hördes hennes pappas röst i hallen.
”Hallå?” ropade han.
”Jaa” ropade Dinah tillbaka och gick in i vardagsrummet och slog på tv:n. Mattias kom in och satte sej bredvid henne i soffan.
”Hur gick det på repetitionen idag då?” frågade han.
”Bra…”
”Jag visste inte att han, Ica-Pers grabb, kunde sjunga” Dinah ryckte på axlarna.
”Inte jag heller, men det kan han tydligen. Han sjunger jättebra”
”Men det är ju bra…” Han reste på sej. ”Vad vill du ha till mat?”
”Tacos?” Mattias nickade.
”Jag tänkte också på det. Följer du med och handlar?” Dinah nickade.
”Det kan jag väl göra”
”Ica?” Dinah fnissade till. ”Ne, men vi tar Kvantum idag” Mattias gick ut i köket och började riva i skåpen, troligtvis efter bilnycklarna eller plånboken eller nåt liknande. ”Vet du var jag la mina bilnycklar?” ropade han från köket.
”Byrån i hallen kanske? Du hade ju bilen till jobbet” Mattias gick ut i hallen och kom in med nycklarna i handen.
”Smart där” Dinah reste på sej, tog på sej skorna och jackan och så gick de ut och satte sej i bilen. ”Kvantum då?” frågade Mattias och startade bilen. Dinah nickade. Mattias backade ut, och började köra mot Kvantum. ”Övade ni hela dagen?” Dinah skakade på huvudet.
”Tre timmar på morgonen. Sen hade vi vanliga lektioner. Vi ska träna på måndagar, tisdagar och fredagar”
”Oj då, fullt upp” Dinah log ett snett leende och kollade ut genom rutan.
En stund senare svängde Mattias in på Kvantums parkering. Han parkerade nära ingången och de klev ur bilen.
”Hämtar du gurkan, så tar jag köttfärs?” frågad Mattias när de hade kommit in i affären. Dinah nickade, och började gå bort mot grönsakerna samtidigt som Mattias gick åt andra hållet. Hon trängde sej förbi en kvinna som stod och plockade i tomater i en påse och tog upp en gurka och kollade på den. Den dög. Då hon vände sej om för att gå bort till sin pappa stod någon och blockerade vägen för henne. Hon knackade personen irriterat på axel. Personen vände sej om, och så stirrade hon in i Noels bruna ögon.
”Öh… Du blockerar hela vägen” sa hon och väntade på att han skulle flytta på sej, men det gjorde han inte. ”Så, skulle du kunna flytta på dej?”
”Dinah, dom funder…” Noel avbröts.
”Noel, hämtar du lite dr… Jaså, och vem är den här lilla tösen då?” frågade en lång, smal man som var otroligt lik Noel. Dinah blängde till på honom – lilla tösen?!
”Jag heter Di…”
”Diana… Eriksson” sa Noel snabbt. ”Detta är min pappa” sa Noel, med betoning på ’pappa’. ”Jag kommer snart” sa han vänd mot sin pappa, tog tag i Dinahs arm och drog med henne en bit bort från sin pappa som gick vidare. ”Vad tänker du med?! Du kan ju för helvete inte stå och säga ditt namn till honom!”
”Vadå då?” sa Dinah trotsigt. ”Jag skäms inte för att jag är Mattias dotter om du tror det! Om det är någon som ska skämmas är det du, och han!” Noel stönade.
”Men han bryr sej inte om sånt. Du förstår inte vad han skulle göra om han förstod att det var du” Dinah drog åt sej armen, som Noel inte hade släppt taget om.
”Det här är ju löjligt” sa hon och började gå därifrån. Noel grep tag om hennes arm igen och drog henne mot sej. ”Vad är det?!”
”Dom funderar på att byta plats på dej och Emma” sa han.
”Va?” Noels grepp blev lösare.
”Du hörde mej”
”Äsch, så säger du bara…”
”Nej. Jag hörde Anja idag innan vi slutade. Hon pratade med Gerd” Dinah skakade på huvudet och drog åt sej armen.
”Du är ju för fan inte klok” Hon vände på klacken och lämnade Noel. När hon hittade Mattias slängde hon ner gurkan i korgen.
”Vad lång tid det tog!”
”Mmm…” muttrade Dinah. Hon tänkte efter på vad Noel hade sagt. Kanske var det bäst att dom skyndade sej ändå? ”Jag går och hämtar pitabröd och grönsakerna…”
Fem minuter senare stod de i kön. De hade inte sett skymten av Noel och hans pappa – kanske var de redan klara – och det var Dinah glad för. Men då Mattias stod och läste på löpsedlarna kom Noel och hans pappa och ställde sej i kön bredvid. Dinah kollade förskräckt på dom. Noel, och inte heller hans pappa, hade fått syn på dom än. Vad skulle hon göra?! Hon kollade på Noel, tänkte att efter en stund skulle han känna sej iakttagen och kolla tillbaka, och tillslut gjorde han det. Dinah pekade diskret på sin pappa. Noel spärrade upp ögonen och vände sej mot sin pappa. Hon uppfattade några ord som ”glömt nåt?” och ”grönsaker!” Han pappa kollade på honom och skakade på huvudet, pekade på korgen och sa något om ”i botten”. Noel pappa riktade uppmärksamheten framåt igen, och Noel skakade på huvudet åt Dinah. Dinah suckade.
”Vad är det?” frågade Mattias och vände upp blicken.
”Nej, ingenting…” mumlade Dinah och sneglade på Noel, som också började prata med sin pappa. ”Ska jag hjälpa till med maten sen?” Mattias nickade.
”Ja tack, det skulle vara snällt” Det blev deras tur. Dinah lastade snabbt upp matvarorna, i hopp om att de skulle hinna ut innan Noel och hans pappa ens hade hunnit fram till kassan. Så fort alla varor var uppe skyndade hon sej ner och packade i dom i påsen.
”Varför så bråttom?” frågade Mattias utan att slita blicken från matvarorna han höll på att packa i.
”Jag är hungrig” ursäktade sej Dinah och kollade bort mot den andra kassan. Noel stod och packade i varorna, sakta, och sneglade åt hennes håll. Noels pappa kom ner, och kollade bort mot Dinah. Han petade Noel på axeln, som kollade upp, pekade på Dinah och så vinkade han. Dinah höjde diskret på handen. Sedan puttade Noels pappa honom i ryggen i riktning mot Dinah. Noel skakade på huvudet, men hans pappa nickade uppmuntrande mot honom. Noel gick med osäkra steg mot Dinah, samtidigt som hans pappa slank ut ur affären. Då Noel kom fram till henne kollade Mattias upp. Hans ögon smalnade.
”Du ser bekant ut…” sa han och lyfte upp två påsar. Dinah tog den tredje.
”Eeh…” stammade Noel.
”Pappa, detta är, ähhm…”
”Niklas” presenterade sej Noel.
”Åh, då var du inte den jag trodde att du var” sa Mattias och slappnade av. ”Jag går ut så länge Dinah” Dinah och Noel stod kvar.
”Det där var nära…” muttrade Noel.
”Jaa du Niklas” flinade Dinah.
”Diana” grimaserade Noel. De två började skratta, men slutade tvärt då de insåg vem det var de stod och skrattade med.
”Äh, jag måste gå…” mumlade Dinah.
”Jo, jag med…” De började gå mot utgången, skildes åt utan att säga någonting. Dinah hoppade in i sin pappas svarta BMW. Mattias startade bilen.
”Han verkade trevlig” sa Mattias.
”Mmm…” mumlade Dinah, och tänkte på hur nära det hade varit att de två hade fått syn på varann.
”Vad heter han i efternamn?”
”Johnsson” svarade Dinah, utan att tänka sej för. Mattias ögon smalnade igen.
”Han är väl inte släkt med…”
”Nej” svarade Dinah snabbt. ”Absolut inte”
”Bra… För om du skulle börja umgås med nån av den släkten vet jag inte vad jag skulle ta mej till” Dinah suckade tyst. Han skulle bara veta. Tänk om det Noel hade sagt var sant, att de skulle byta på henne och Emma. Emma skulle bli totalförbannad, det visste hon.
Mattias svängde in på garageuppfarten och klev ur bilen.
”Går du och låser upp så tar jag påsarna?” frågade han och sträckte fram sin nyckelknippa. Dinah tog emot den och gick in i huset och sparkade av sej skorna och slängde ner ytterjackan och gick in i köket. ”Dinah, häng upp jackan efter dej!” hörde hon sin pappas röst från hallen. Hon suckade och gick in i hallen och gjorde som han sa. ”Ta en påse” sa han. Hon tog upp den lättaste, gick in i köket och började sätta in mjölken i kylskåpet. Mattias kom in.
”Fixar du tzatsikin så tar jag hand om köttfärsen?” Dinah nickade och öppnade kylskåpet igen.
Efter den tråkigaste helgen hon någonsin haft såg hon faktiskt fram emot att gå till skolan. Så, vid åtta på måndagsmorgonen när hon var på väg till skolan i regnet var hon faktiskt glad. Längtade till skolan, det gjorde man på lågstadiet, men idag var ett undantag. Att få komma in i skolan, när det ösregnade ute, och öva. Hon hade grubblat hela helgen på om det Noel sagt var sant.
En buss med elever kom och åkte förbi. Det var bara lite drygt femtio meter kvar till skolan, och hon ökade farten – dels för att hon inte ville bli så blöt, dels för att hon ville in och ta reda på om det var sant.
Då hon kom fram stod Noel vid dörren som ledde in till skolan. Hon sänkte farten en aning, men var ändå framme vid honom efter en stund. Hans våta hår låg platt mot hans huvud. Dinah drog ner luvan på sin jacka. Noel kollade snabbt på henne, hoppade ner från trappräcket och öppnade dörren åt henne. Hon kollade skeptiskt på honom.
”Tack…” sa hon, lite halvt förvånad över att det var Noel hon sa tack till. Han nickade kort och satte sej på trappräcket igen. ”Ska du inte in?” frågade hon.
”Inte än” svarade han. Hon stängde dörren och gick bort till sitt skåp och drog av sej den blöta jackan.
”Hej gumman! Varför har du inte hört av dej?!” utbrast Emilia bakom henne.
”Det har ju inte du heller gjort”
”Ne, men alltså, jag…” började hon, men tystnade. Dinah tog ut pappret med låttexten och gick bort till en av bänkarna med Emilia efter sej.
”Vart har du Melina?”
”Sjuk” Dinah nickade och började nynna lite smått på låten. Hon kollade på klockan.
”Jag måste gå, ska vara i musiksalen om två minuter” Dinah reste sej upp och började gå bort mot musiksalen. Då hon kom fram stod Adam där.
”Anja har inte kommit än” sa han. Dinah nickade. ”Tränat nåt?” Hon nickade igen. ”Jag också” En blöt Noel kom, med Emma bakom sej. Konstigt, de brukade jämt hålla varann i handen. Anja kom strax därefter.
”God morgon” sa hon och låste upp. De klev in. ”Nu är det så…” började hon så alla hade slagit sej ner. ”… att vi ska göra en liten ändring. Dinah och Emma, ni två ska byta”
”Va?!” utbrast Emma. Noel sneglade på Dinah med en vad-var-det-jag-sa-blick.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | BlackDream - 14 nov 08 - 18:41- Betyg:  | Håller med cheetah.
Jättebra med denna långa del =) | | sandruskapuska - 26 okt 08 - 03:38- Betyg: | | Skitbra! Håller med cheetah, men kul att det liksom sker mot deras vilja. Sen sp var det väldigt bra med så lång del =D <3 | | nanna_limpan - 6 okt 08 - 18:18 | | JätteBra!<33 | | abeer - 11 aug 08 - 23:01- Betyg: | | jätte braaaaaaaaa!!! | | sviken_1 - 4 aug 08 - 12:45 | | sjukt bra, längtar tills nästa del kommer ut!! | | JessicaKarlsson - 4 aug 08 - 04:25- Betyg: | skiitbra, som alla andra noveller, du skriver fan underbart ! :O
meeeeera nuu ! , jag är förälskad i dennaaaa novellll (a)
mejla sen när du har lagt ut nästa (; | | Justmyfault - 3 aug 08 - 19:45- Betyg: | | Jättebra! :) | | inmydreams - 3 aug 08 - 18:16- Betyg: | | Fy fan vad jag älskar dina noveller :) super bra ska du veta :P | | FlummKuuNg - 3 aug 08 - 01:23- Betyg: | | MEJLA NÄSTA DEL! <3 | | Rosapapper - 2 aug 08 - 21:57- Betyg: | | Jääättebra:D | | J_love - 2 aug 08 - 21:42- Betyg: | Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaas bra!!!!:D
Hur ska jag kunna vänta i en heeeel
vecka O__o...mejla mig när nästa
del kommer:)<3 | | wow_93_ - 2 aug 08 - 21:04- Betyg: | hhhahaha, omajgaad denna novell är verkligen en av dina bästa
lixkom, du måste bli författare :D du e skit bra på skriva
längtar till nästa deeeel :D:D<3/Woowi | | beckesnack - 2 aug 08 - 20:47 | | Sjuuuuuukt bra :D Skicka till mig när nästa del e ute :)<3 | | Berri - 2 aug 08 - 20:44- Betyg: | Jätte braaaaaaaaaaaa!!!!
NEEEEEEEJ, kan inte fatta att jag får vänta en HEL VECKA till nästa del :( | | tjoh - 2 aug 08 - 20:27 | | sååå bra :D superduper ^^ längtar tills nästa del kommer ut så ge mej gärna ett meddelande då ;) | | Xoonie - 2 aug 08 - 20:20- Betyg: | | Hihi, Noel & Dinah är tvungen att vara tillsammans hela tiden *asg* xD När kom nästa del nu igen!? | | nattizz_ - 2 aug 08 - 18:04 | | skit bra, fortsätt å skriv :D |
|
|
|
