Det här var den där dagen. Dagen som Elin äntligen skulle få lämna sjukhuset. Hon hoppades att hon aldig skulle behöva vara nära det igen. Den sterila lukten, skyndande steg av läkare. Sjukhusdörrarna gled upp och solen bländade Elin. Elin tittade sig omkring och trodde att hon drömde. Framför henne stod Henrik. Hennes värsta fiende. Det borde inte vara han som stod där. Det borde vara hans storebror. Men det var Henrik. Han räckte henne en ros och gick sin väg. Fast i rosen satt en lapp.
Förlåt mig!
Elin satte sig ner på en bänk och tittade sig förvirrat omkring. Henrik hade gett henne en blomma och bett om ursäkt. En blygsam ilning av glädje gick över hennes ryggrad. Henrik med sitt röda hår, lika rött som hennes. Med sina bruna ögon och fräknar. Henrik inte Noa hade kommit till sjukhuset. Elin drog fingret över ett blodrött rosenblad. Hennes mamma stannade bilen framför sjukhuset.
- Vem gav dej rosen?
- Henrik.
Bilresan hem var tyst. Skulle allt bli annars nu? Skulle det bli samma? Men vad som än hände skulle Elin alltid komma ihåg Henrik i solskenet med en ros i sin hand. En ros till henne, en ros till Elin. Lägenheten var ren och det fanns inte en skymt av sprit. Elin gick in i tvrummet. Soffan var tom, där låg ingen gubbe. Hon öppnade toalettdörren och stirrade på badkaret. Det var fortfarande bara ett badkar. Ett badkar med slitet porslin. Elins smink stod fortfarande i toalettskåpet. Spegelbilden var den samma. Hon var fortfarande Elin Granström. Men nått hade förendrats. Ett leende lekte på hennes läppar. Det var länge sen hon log. Allt skulle lösa sig.
Tegelhuset. Elins helvete. Hon segade så mycket som möjligt men kom oundvikligt tillslut fram till dörren. Den gled upp lika lätt som det alltid hade gjort. Hon hängde med huvudet och stirrade stint ner i golvet och väntade. Men inget hände.
- Hejsan Elin, sa en tjej och tog henne under armen.
Tjejen ledde henne genom korridorerna. Fredrika hette hon. Hennes hår var blont och hon var osminkad. Men hon gick med Elin. Ingen hade förut gått med Elin. Fredrikas mun gick i ett. Det fullkomligt sprutade ord.
- Å javisttja, Henrik ska ha fest, han sa att han ville att du skulle komma, vill du det?
- Om Henrik frågar själv.
Fredrika hade bara nickat åt svaret. Hennes stora blå ögon spärrades upp när Noa kom gående mot dom. Elin förstod. Fredrika och Noa. Noa och Fredrika. Noas arm om Fredrika. Fredrikas fniss. Men till sin förvåning kände Elin ingenting. Noa var bara en kille och sånna fanns det massor av. Klassrums dörren. Elins bänk. Läraren hälsade på henne. En timmes lektion. Inga horlappar landade på hennes bänk. Lunchrast.
Fredrika och Elin satt på en bänk. Pratade. Elin tittade upp och såg Henrik komma gående.
- Elin, vill du komma på min fest?
- Jag vet inte.
- Ingen kommer vara dum! Det ska jag se till!
Elin funderade en stund. Om hon sa nej så skulle hon aldrig få några vänner. Aldrig vara en av alla dom andra. Fester med hög musik. Fulla människor. Elin gillade inte fulla människor.
- Jag gillar inte fylla, ingen att prata med!
- Jag svär på mitt namn Henrik att jag kommer inte dricka en droppe.
- Okej jag kommer.
Henrik nickade och gav henne en tid. Han släntrade bort. Med sina trasiga skor och vände sitt fräkniga ansikte mot solen. Elin log också mot solen. Elin på en fest. Det hade aldrig hänt förut. Hon var glad.
Dunkande musik. Skratt och dans. Ett hus fullt av människor. Elin svalde klumpen av nervositet som hade satt sig i hennes hals och vägrade ge vika. Henrik kom fram till henne med en cola i handen. Han var nykter, inte full alls. Som han hade lovat. Dom gick ut på balkongen. Nattluften var sval. Elin stod på en balkong med det som mobbat henne mest av alla och hon kände sig blyg.
- Förlåt för att jag varit dum, jag vågade inte lära känna dig, du är så fin ju, viskade Henrik så det knappt hördes.
Henrik tog hennes hand i sin. Hans hand var inte svettig utan sval. Elins lilla hand försvann i Henriks stora. Där stod dom, hand i hand och kollade på ljusen över standen. Elin och Henrik. Henrik Svensson höll hennes hand och hon gillade det. Kvällen gick utan att Henrik lämnade hennes sida. Dom dansade tillsammans. Skrattade. Henrik var en rolig och snäll kille när han lät folk lära känna honom. Kvällen var slut och Elin var trött. Ute i hallen tog hon på sig skorna när Henrik kom. Kyssen som han tröck mot hennes läppar var sval och samlad. Inga tungor, inget smack, bara Henriks läppar mot Elins. Han smakade v6.
- Godnatt.
- Godnatt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) |
Lizzi92 - 6 jun 09 - 19:11- Betyg:  |
| gullig och bra skrivet |
| sandruskapuska - 28 dec 08 - 00:15- Betyg: |
| Sött =) |
| sorgen - 27 nov 08 - 16:08 |
| Jättebra! |
| DracoLove - 27 nov 08 - 13:28- Betyg: |
Bra ^^
Man kan inte få nog av din underbara novell ^^
// Polly |
| Mangasagan - 4 aug 08 - 22:21- Betyg: |
| Jättebra! <3 |
Trisslott - 1 aug 08 - 19:02- Betyg:  |
| Fortsätt skriva :) |
| SoGetLost - 1 aug 08 - 10:29- Betyg: |
| lika bra som första:D som ja sa innan: älskar ditt sätt att skriva:D hur bra som helst:D |
| lillhopp - 1 aug 08 - 09:45 |
| Du skriver på ett intressant sätt, annorlunda. Men det är sjukt bra : D Jag gillar'T (8 |
