Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Vi två

Nu är det dags igen, att gå till teaterskolan som mamma har anmält mig till. Det är ganska roligt där ändå men oftast lite lång tråkigt. Det jag tycker är roligt är att få gå in i omklädningsrummet och bli sminkad exakt så där fint som modeller i tidningar. Det är bara i min teaterskola som jag får sminka mig, annars får jag det inte för mamma, eftersom hon tycker att jag är för liten. Alla mina kompisar får sminka sig men inte jag. Jag känner mig utanför. För ungefär sex månader sen så fick jag inte ens ha urringad tröja, inte heller bh eller string. Men nu har hon släppt lite på kopplet. Hon säger alltid: nej du får inte sminka dig som en slampa, vad glad för att du får klä dig som en. Pappa bryr sig inte så mycket han tycker jag ser ut som en ängel, men det gör jag inte. Det är Ulrika i min klass som gör det. Det är hon som får alla killar. Det är ganska svårt att bli kompis med henne. Men alla vill vara det, även jag!

Jag och min bästis, Emilia, vi har det likadant för hon får inte heller göra så mycket för sin mamma.
Våra mammor är kompisar och ibland tycker vi att de sätter löjliga gränser. Jag och Emilia brukar gå tidigt till skolan och snabbt gå in på den trasiga toaletten för att byta kläder och sminka oss. Sminket är undangömt men kläder brukar vi ofta inte byta för att det brukar duga med de vi har på oss. Om vi inte sminkar oss och har fina kläder får vi inte vara med Ulrika. Vi brukar göra henne tjänster oftast olagliga. Eva ska ha fest i helgen, eftersom henne föräldrar är bortresta men om de är hemma skulle hon ändå köra över de för att ha festen. Eva är Ulrikas bästis. Det är många som kommer att komma på festen, även jag och Emilia, fast man måste vara utklädd. Jag och Emilia har pratat med våra mammor och vi får gå för en gång skull. Vi fick pengar till kläder som vi ska ha på festen. Men först sa mamma att vi skulle ta råttdräkterna som ligger i källaren men vi sa nej eftersom något sådant vill vi inte ha på festen, vi gick inte ens ner och tittade på dem. Vi sprang till affären och köpte ett par vampyr tänder som såg äkta ut. Emilia tyckte att vi kunde strunta i vampyrkläderna och ha vanliga istället och det gjorde vi!

När vi väl var där så var alla utklädda till alla möjliga saker t.ex. pumpor, döda människor och lejon.
Det vara bara jag och Emilia som var vampyrer. Det var såklart bara Eva och Ulrika som var utklädda till slampor. Egentligen kan man säga att det är Eva som bestämmer, Ulrika är bara nyckeln till vänskap med Eva. Vi har lyckats hittills eftersom vi blev bjudna till festen – Trodde vi ja! Vi blev dit bjudna eftersom den här gången så ville de ha några ”offer” på festen som de kunde göra till åtlöje.
Såklart det blev vi. Hampus som är kompis med Ulrikas kille Lukas, har alltid varit intresserad av mig i alla fall vad jag har märkt dem senaste dagarna. Emilia tycker däremot om Simon, som är Evas kille.
Emilia bryr sig inte så mycket om det utan gick fram till Simon och kysste honom framför näsan på Eva. Eva kunde inte göra någonting eftersom hon befann sig i chock tillstånd. Men eftersom hon var i närheten och eftersom Simon var där så tog Emilia chansen. Simon dumpade Eva direkt efter det där. Än så länge har de inte gjort mig och Emilia till åtlöje. Det var bara jag, Emilia, Simon och Eva i det rummet när det hände, men ingen vet riktigt varför Eva uteslöt oss från att vara med de längre? Var det bara för att Emilia snodde hennes kille Simon? Simon blev utesluten han med och Hampus ”hoppade av”. Det var bra tills ryktena spred sig långt, så jag och Emilia bestämde oss för att hämnas. Alla i hela skolan skrattade åt oss. Ryktena blev bara värre och värre. Jag och Emilia visste inte ens vad saken handlade om men Hampus och Simon kom in i gänget igen och lämnade oss.

Simon och Hampus hade sagt alla våra hemligheter och hittat på en mängd andra saker som vi hade gjort. Det var där läckan var. Nu hade vi fler personer att hämnas på. Det är snart halloween igen och Eva ska återigen ha fest. Jag och Emilia har planerat vår hämnd skall utföras på festen. Alla dagar vi har kämpat, bara för att vara med dem där idioterna, alla gånger vi har gjort tjänster åt dem.
Alla gånger vi de har förvärrat vår rykte. Varje dag har vi blivit sårade och ner pressade i marken. Nu är det dags, nu var stunden kommen! Vi gick ner i källaren och hämtade råttdräkterna. Ingen fick känna igen oss. Det vi inte visste var att de här dräkterna inte såg så gulliga och söta ut som vi trodde utan mycket bättre de var hemska och kunde skrämma livet ur vem som helst, även av mig och Emilia.
Sedan tog vi väskan med saker som vi behövde. Allt var i sin ordning. Ingen av våra mammor visste om att vi blivit mobbade av Ulrika och Eva utan de trodde att vi fortfarande var vänner med dem. Vi gick ut genom dörren, men innan vi gick så lämnade vi ett brev till våra föräldrar där det stod följande; Var inte missnöjd med vårt beslut, vi ses snart igen. Undertecknat Amelie och Emilia, det är jag som är Amelie.
Nu när vi bestämt oss för det här kunde ingen hindra oss för att genomföra det. Vi räknade med att det skulle vara ungefär 20 stycken på festen, så vi hade tillräckligt med grejer för att det skulle räcka. Vi gick in genom dörren och nu var vi där. Det är nu det kommer att hända. – Våra hämnd. Emilia tyckte synd om de andra som var där eftersom de också skulle bli offer, men vi ordna lätt. Vi gick och berättade för var och en att festen var inställd och om de inte gick så jävlar. De flesta gick sura därifrån men en del stannade kvar. Det var bara att börja. Vi gick in till Evas rum och kunde vi hitta henne gråtandes eftersom hon inte förstod varför alla gick hem. Det är tur att hon bor i ett hus tänkte jag för mig själv. Och att huset inte ligger så nära andra hus. Eva blev rädd när hon såg oss stå där med våra hemska råttdräkter. Hon tittade på oss och log – Tack för att ni inte lämnade festen sade hon till oss.


Jag och Emilia gick närmare henne och vi kunde känna att hon blev lite rädd. Vi tog upp våra händer och styckade henne i små bitar med en kniv. Vi lät henne ligga där i sitt rum. Vi fortsatte vidare och letade efter Hampus. Evas död var lämplig, alltså jag menar själva verktyget vi använde, hon älskade knivar, inte vet jag varför, men det gjorde hon. Vi hittade Hampus tillsammans med Ulrika i vardagsrummet. Tidigare på kvällen hade vi lagt i sömntabletter i deras glas som blandades med deras öl. De hade gått till vardagsrummet och somnat, det så mest ut som att de hade däckat där i soffan. Vi drog dem på golvet till toaletten och vi låste dörren efter oss. Vi hade gjort en liten bomb som vi lärt oss i kemin. Både jag och Emilia hade MVG i Kemi. Nu var det sista året i skolan dessutom. Allt kändes bra och blev som en lättnad för oss när vi förstod att allt var slut, att allt var över. Men inte riktigt än, vi hade tre uppgifter kvar.

Vi tejpade fast bomben på Hampus mage och kedjade fast Ulrika och Hampus i toalettstolen. Så lätt får de inte smitta. Ulrika vaknade till och skrek när hon såg på mig och Emilia, vi hade fortfarande på oss dräkterna. Och det började bli varmt. Vi tejpade för Ulrikas mun för att hon skulle sluta skrika. Vi tog sedan fram en flaska med ett gift i som vi är lätt tändande den kan börja brinna bara man ens är i närheten av eld. Tillbacka blick; Simon hade vi redan av klarat av innan, vi gav honom ett glas med öl i, det var vad han trodde vi hade lagt gift i och vid det här laget skulle han redan ligga död någonstans i huset och vara död. Bomben på Hampus mage ut löser sig bara om det är varmt i rummet. Vi hade med oss bensin i petflaskor som vi hällde ut lite här och där. Emilia tog fram tändaren och tände eld på en flaska whiskey med tidnings papper i öppningen och hela huset började brinna men innan vi eldade ner hela huset så tog vi smycken, kläder, smink och en spegel ifrån Evas rum och lite schampo och balsam. Vi kastade alla saker vi inte hade användning för in i huset och lät dem brinna. Vi stod där och såg på hur huset brann ner. Vilken lättnad det kändes att se det brinna ner! Det var skönt och nu var vi fria från allt. Ingen kan förstå hur vi kände oss den dagen. Vi gick ner till sjön som låg en bit bort ifrån Evas hus. Vi klädde av oss dräkterna och tog fram schampot och balsamen och tvättade av oss och torkades av vinden. Vi tog på oss Evas kläder, smycken och sminkade oss, Nu satt vi där vid sjön och nu när allt var slut så var det skönt att koppla av, att ligga där och titta på stjärnorna tillsammans med min bästa vän Emilia. Vi hade fortfarande en uppgift kvar. Jag tog fram sprutorna och vi log mot varandra, jag och Emilia och vi sa till varandra; ”Vi ses snart igen” och stack sedan sprutan i armvecket medan vi höll varandra i handen och vaknade sedan aldrig mer.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Jnk727
17 mar 06 - 20:49
(Har blivit läst 171 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord