Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Valpsyndrom - del 0 <kille/kille>

:D:D:D:DD:D hej allihopa. Så jag fick lite spring i fingrarna och kände för att typ, skriva XD. SÅ ja. Här får ni någon halvtaskig början på min kille/kille novell :D Chale och Pups (Puppy, Pomander) närmare bestämt. Det kanske inte framträder så mkt nu i början, men det kommer hetta till inom kort 8D. Titeln är lite knas, men jag gillar den. Jaja, kommentarer = <3<3. Ju mer, desto större chans att jag fortsätter >D

"Tittar han åt vårt håll?" Det var svårt att missa upprymdheten hennes röst. Även om jag gärna velat.
"Jag vet inte." Min irritation bet inte på henne - hon var lika pigg i sitt sneglande som förut - men hon gjorde ett försök att sakta ned mig i och med att jag försökte fly in i skolbyggnaden så fort jag bara kunde.
"Åh! Jo det gör han!" Även om min blick hade naglat fast skolans entrédörr visste jag automatiskt att en lätt rodnad hade spridit sig över hennes kinder. Jag bet ihop och min blick smalnade instinktivt. Aj.
"Okej." Muttrade jag ointresserat som svar och sträckte mig framåt för att rycka upp dörren. Jag var inte på humör för att lyssna till hennes lyckliga predikan om snygga killar och dittan och dattan. Jag ville bort från det, helst så fort som möjligt. Till min besvikelse saktade hennes grepp om min arm ned henne - jag fick snällt stå ut med hennes suckanden några sekunder till.
Det kanske verkar lite underligt att jag är så possessiv i förhållande till Vanja, men vi är goda vänner och vi har varit tillsammans sedan sjuan, fram till att Vanja fick för sig att hon tröttnat på mig. Ett slag under bältet, jovisst, men vi går ändå fortfarande i samma skola och vi är fortfarande lika tajta.
Min irritation hade en tendes att göra mig aningen sadistisk, så jag visade ingen nåd eller sympati då Vanja rätt uppenbart hade problem med att göra flera saker på en gång. Med avundsjukans lätta beskhet på tungan snabbade jag på stegen istället för att sakta ned.
Hon höll tappert min raska takt, men hade problem med att le mot nykomlingen, tränga sig genom den högljudda skaran skolelever samt att jogga uppför de höga trappstegen på en och samma gång. Det var komiskt och tillfredställande.
"Jösses, kvinna." Pustade jag ut i ett tonläge jag hoppades på lät dramatiskt men avmätt. "Har du ingen skam i kroppen?"
Vanja gav mig en halvt road, halvt bekymdrad blick och fnös innan hon böjde sig ned för att rätta till de inbillade vecken på sin skoluniform - jag förstod inte varför hon småpillade så. Det fanns absolut ingenting med hennes utseende hon hade någon anledning att oroa sig för. Hon var slank, lagom solbränd och hade svallande långt, lockigt hår i en gyllene nyans. Under en mjuk lugg tittade ett par blå karismatiska ögon fram. Den vanligtvis tråkiga, beiga sommarskoluniformen såg förunderligt nog riktigt bra ut på henne. Jag var glad att jag slapp bära en beige uniform (pojkarnas var en matchande, dov marinblå) - jag hade nog sett rätt gräslig ut i den.
"Du är bara avis." Konstanterade hon kort. Om hon bara visste hur rätt hon hade. Jag bet ihop ännu en gång och kände irritationen svälla upp återigen. Utan ett ord lät jag henne rätta till min egna uniform: fixa kragen, knäppa upp knappar och rätta till skjortan för att sedan knäppa dem igen. Jag brukade strunta i slipsen - den var alltför formell för mig. Jag såg redan tillräckligt malplacerad ut för att det skulle räcka och bli över. Då hon höll på kunde jag inte avgöra vilken avsikt hon hade, mamma- eller hustru-beteende. Jag hoppades på det sistnämnda, men visste redan hur fel det var. Det var ändå lugnande.
Innan vi separerade oss för att bege oss till våra enskilda klassrum klappade hon mig på hjässan och rufsade till mitt redan ostyriga mörka hår.
"Vi ses senare, Pups." Leendet föll naturligt på hennes läppar.
För första gången under hela vår vänskap lät jag irritationen ta överhanden och vände mig om utan att besvara henne med det minsta 'tack' eller 'detsamma'.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Justmyfault - 3 aug 08 - 18:02- Betyg:
Jättebra! :)
iwonteverforgive - 31 jul 08 - 08:39
bara fortsätt att skriva denna är ju asbra den var grymm
woops - 30 jul 08 - 22:27
Beskrivningen av Vanja var... läskig.
På ett bra sätt. Jag kunde verkligen se henne framför mig, och likaså resten.
Du är begåvad. Ska läsa del ett ´nu =)
Nelly95 - 30 jul 08 - 21:19- Betyg:
Sjuukt bra, tack för komentaren till min prolog (:
lonelyheartXx - 30 jul 08 - 20:55- Betyg:
bra^^
Alexiz93 - 30 jul 08 - 20:33
bra:)
SoGetLost - 30 jul 08 - 20:03
mkt bra:D
ccooccaaccoollaa - 30 jul 08 - 18:06
Mycket bra! Mermer

Skriven av
xxzxczx
30 jul 08 - 17:59
(Har blivit läst 265 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord