Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Havshäxan

Christina täckte för ögonen med sin händer och gick ner på knä.
"Häxa, häxa!" Skrek barnen runt omkring henne och kastade sten
mot hennes ansikte.
Christina sprang därifrån ut i skogen, hon klarade snart inte
mer. Hela tiden var dom på henne och anklagade henne för att
trolla och samarbete med djävulen. En häxa var hon faktiskt
men att hon skulle samarbete med djävulen var en fullständig
lögn.
Den enda andledning hon hade att trolla var att skydda sitt folk
och det gjorde hon men dom förstod inte det hela. Hon var
annorlunda och det var allt som behövdes för dom. Människorna
på den tiden var rädda för allt dom inte kände till men aldrig
trodde Christina att deras rädsla skulle förvandlas till en sån
ondska att dom började bränna folk som fick dom att känna sig
osäkra men hon hade underskattat människans ondska allt för
mycket.
Allt eftersom tiden gick blev det värre och värre och människorna
blev allt ondare och våldsammare. Till slut ställdes Christina
inför rätta. Huvudvittnet var en flicka med namnet Tina
Torsdotter och hon hittade på alla möjliga historier om Christina.
Hon sa att Christina tagit med henne till Blåkulla för att träffa
djävulen och att hon hade fått mjölken i byn att sina.
Christina fälldes till att halshuggas och sedan brännas.
I publiken satt hennes älskade Erik Torsdotter som var Tinas bror
och trots allt Christina och han gått ugenom tillsammans
rörde han inte en min när hon dömdes till döden och Christina
kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
_Live_life_
30 jul 08 - 14:10
(Har blivit läst 60 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord