På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Sofy's (o)roliga liv [del7]

Jenna stod tyst och bet sig lite i läppen.
- Nej, nej! det kan inte vara möjligt, jag hade vetat om jag hade en tvilling. Jag har inga syskon, jag... Började Jenna, men hejdade sig.
Hon började tänka på gångerna hon bett sin mor om en lillasyster eller lillebror när hon var ca. åtta år. Och hennes mamma blev sträng, och sa att Jenna var det ENDA barnet och skulle alltid vara. Och alla gånger syster nämts upp hade hon ignorerat mig.
- Nej, det är bara ett missförstånd. Det kan inte vara så, jag borde och min mamma borde ha, och nej. Det är bara ett sammanträffande. Jenna försökte le och låtsats som hon inte trodde på det.
- Ja, det kanske det är. Men jag ska gå till Mikael nu, du kan komma till mig om du vill något.
- Ja, visst! Svarade Jenna kort och starx efter att Annie hade gått sjönk hon ihop. Hade hon en tvillingsyster? Var hon en moster? Fast båda var ju döda, och om Jennas mamma vetat det hade hon säkert erkännt allt och... Men om hon inte visste, att de var döda då?
Jenna gick ut ur rummet, och gick till en som jobbade på sjukhuset.
- Ursäkta, men har ni möjligtvis en telefon jag kan få låna?
- Jo, visst! Ta bara rakt fram och så går du ner en trappa då finns en löstelefon, då är det baar att ringa på! Men man får tyvärr inte ringa mobiler längre än en halvtimme och man får inte ringa till utlandet.
- Tack så hemskt mycket, nejdå! Jag ska ringa en fast telefon. Jenna små joggade ner för den kort trappen, telefonen var som tur var ledig.
Hon slog snabbt ett ganska kort nummer.
- 1578, det är Ann-Karin!
- Du, mamma!
- Åh, herregud! Vad tur att du ringer, jag har försökt få tag på dig. Hur är det med Sofy, lever hon? Och hur mår du, klarar ni er? såklart ni inet gör, jag kommer du behöve rinte säga mer, vi hörs!
- Sluta!
- Åh, var det något särskilt du ville?
- Ja, och kom inte till sjukhuset. Du är inte välkommen hit. Sofy mår bara bra, hon ligger i koma och...
- HUR KAN DU SÄGA ATT ALLT MED SOFY ÄR BRA OM HON LIGGER I KOMA?! Jag komemr omedelbart!
- Nej, lyssna på mej! Du får inte se Sofy förän du berättar mig sanningen.
- Ja?!
- Mamma, Jessica är död.
- Jaha, det var ju synd. Men vilken Jessica pratar vi om?
- Min tvillingsyster.
Det var tyst en långt tag i luren.
- Vad pratar du om?!
- Spela för helvete inte dum, jag vill inte att du ljuger för mig eller för Sofy mer. JAG HAR EN SYSTER, JAG ÄR EN MOSTER OCH SOFY HAR EN KUSIN, eller ska ajg säga HADE?!
- Jenna, börja inte nu!
- Nej, börja inte du nu. Jag hade en syster, och du sa inget. Du kunde åtminstånde säga det när jag blev arton. Mamma, din dotter tog självmord, för att ditt BARNBARN dog i leukumi.
Det var en lång tystnad i luren, och när Jenna vände sig om såg hon, att några tittade förvånat på henne.
- Förlåt, men det var så svårt. Jag orkade inte med två barn, så jag satte er på ett prov. Duktigaste barnet och minst skrikande barnet, skulle jag behålla och det andra skulle jag adoptera bort.
- Hur jävla dum i huvudet får man vara? Låt små bebisar sättas på prov, är du från vettet eller?
- Jenna, försök att förstå.
- Nej, det går inte förstå att jag hela tidne haft en syster och att min syster haft ett barn. Och att de dog och ajg kom inte ens på nån begravning. Jag skrattade förmodligen den dagen hon dog, jag hade säkert jättekul på hennes begravning. Gick ens du på den?
- Nej! Jag hade annat för mig.
- Ursäkta? Visste du hon dog, du sa inget till mig och kom inte ens på deras begravning. Vad är du för någon person?! Jo, det kan jag berätta. En person som ALDIG någonsin mer få se Sofy.
- Men.
Inget mer hann bli sagt, för Jenna bara kastade på luren. Hon föll en tår och sparng upp till barnavdelningen igen.
- Herregud, hur mår du Jenna? Plötsligt stod Annie bredvid henne.
- Nja, inte så bra. Du hade rätt, Jessica var min tvilling.
Annie sa inget om "vad var det jag sa" uatn sa bara;
- Kom, du behöver en stark kopp kaffe.
- Jag tar gärna te hellre!
Jenna fick för första gången på länge ett riktigt leende på läpparna...

jao, så gick dt. Nu är novellen slut! Haha, nej skoja bara! det är ganska mycket kvar ^^
så håll ut, jag jobbar på den ^^
skicka gärna ett mejl ;>
TACK FÖR KOMMENTARERNA <3

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

sonix - 4 aug 08 - 12:07

lika bra som vanligt följer den livet ut ^^

amaandus - 3 aug 08 - 21:36- Betyg: