[I henne ögon] (del 5] |
Flickan tar första steget in i ambulansen, där han hon se hur henne mamma ligger så fint och prydligt under den orange gula filten. Hon får en känsla i kroppen som ett slags rus, att hon ska springa där ifrån så fort hon kan. Det är något som hon inte gillar med det här. Men vem skulle villa vara i det där läget?.
'' alla på sina platser'', säger den grön klädde mannen vid ratten, men han får inget svar tillbaka så han vrider sig och tittar efter själv, sen startar han ambulansen och rusar fram på vägarna med blå ljuset på, alla bilar på vägen saktar in och vissa fotgängare stannar upp tittar, mer glor. Det var ungefär en mil till sjukhuset, redan hade dom hunnit halv vägs. Flickan kände hur snabbt han körde, hon börjar må illa, men hon kan ju knappast säga till att han ska köra saktare, inte nu, inte denna gång. '' jag får väll spy när jag kommer fram då, eller vänta, dom kanske har spy påsar här'', hon börjar titta runt efter om hon kan se någon , men hon kan inte se något som kan likna ett spy påse, bara massa olika prylar som hon inte ens har sett förut, och massa sladdar och apparater. Hon inser att det finns nog inge spy påsar och ger upp sin ögon jakt, sedan tittar hon ut och ser hur alla träd, hus, bilar bara försvinner bakåt .
Hon kan höra du dom där framme halv viskar om något, men hon kan inte höra vad som blir sagt. '' nu är vi framme'' säger den grön klädda kvinnan. Så fort bilen har stannat så rusar dom alla ut och öppnar dörren , och drar fram henne mamma och springer i väg med henne in i sjukhuset, men hon, flickan hon sitter bara kvar där och ser hur allt upp speglar sig framför ögonen på henne som en film. Hon känner en hand mot henne axel, hon vänder sig om, det var den grön klädde kvinnan.'' ska du följa med in?''frågar hon, flickan tittar tillbaka på henne sen tittar hon på sjukhuset i några sekunder, '' ja, jag följer med'', första steget ut ifrån ambulansen fick henne nästan att falla omkull, hennes ben är helt skakiga, men hon är uppe på bena fort igen och försker gå. Den grön klädde kvinnan ser hur mycket hon skakar '' herre gud du skakar ju som ett asplöv flicka lilla'' men hon lyssnar inte, hon kan inte höra den där meningen klart, allt runt omkring henne blir bara mindre och mindre för varje steg som blir taget, nu kan hon inte se klart, pladask, så låg hon där på marken, hon svimmade på grund av alla press, alla tankar, men bara ett par tjugo minutrar efter så vaknar hon upp i en säng, hon börjar titta sig runt, först fick hon inte till dig, vad hon gjorde där, men sen kopplade det.
Hon rusade upp hur sängen och började leta och leta efter sin mamma, men hon hittade henne inte, '' hållå ! Vad är min mamma!'' började hon ropa runt, men ingen syntes till, nu fick hon verkligen panik. Nu kom det där illamåendet tillbaka , hon var tvungen att sätta sig ner en stund , så att hon inte skulle svimma igen. Efter ett litet tag kom en sköterska fram till henne '' oj då, du ser inte så pigg ut, hur mår du?'', flickan tittade upp på henne '' ja jag mår inte så bra, för min mamma håller kanske på att dör just nu och jag vet inte ens var hon är!'' sköterska tittade lite fundersamt ut på flickan på golvet, sen öppnade hon munnen'' är det du som är Maritas dotter?'' en lite tystnad, '' ja det är min mamma!, var är hon, är hon död!!?'', gumman ta det lugnt, hon ligger på avdelning D och ligger i rum åtta, hennes läge är stabilt men vi har inte fått kontakt med henne än'' sa sköterskan .. hon väntade på vad flickan på golvet skulle säga när hon tittade ner på golvet så hade hon redan hunnit rest sig och sprungit en bit.'' avdelning D rum åtta, avdelning D rum åtta''.. det var det ända hon hade i huvudet just nu, nu kunde hon sa på en smal liten skylt vid taket, avledning A,B,C,D,E, där D stog var det en pil pekad med vänster håll , hon sprang i den smala gången , sen såg hon numrera på dörrarna, där! Dörr åtta, hon rusade in i rummet, men henne fart saktades upp, där blev hon stående med tårarna i ögonen...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | YourRomance - 25 aug 08 - 21:05- Betyg:  | aww gumman du skriver bäst!
man slutar ju nästan andas här när man läser!
så hemskt, men sjukt bra skrivet
längtar efter fortsättningen <33 |
|
|
|
