En förbjuden romans - 5 : Alvdrottningens kärlek |
här är då fortsättningenj på min o violets novell^^
kom ihåg att kommentera o kritisera :D
-------------------------------------------- --
Rowen såg på Leonora som otåligt trummade med fingrarna i väntan på att han skulle fortsätta berätta.
- Det hade börjat skymma när ljudet av klapprande hovar nådde hans öron och han rätade på ryggen. På vägen förbi gården där han arbetade, kom en ung kvinna ridande. Hon red stolt med rak rygg och högburet huvud på en vit hingst. Hennes ljusblonda hår skimrade vackert i solskenet och han stirrade förundrat på henne. Hon mötte hans blick och han såg för några sekunder rakt in i hennes glittrande blå ögon, innan han generat vände bort blicken och åter började jobba med potatislandet. Plötsligt upphörde hov klappret tvärt och han såg upp.
- Är det ni som äger gården? Frågade den unga kvinnan med en sjungande och vacker röst.
- Ne – nej, miss? Stammade han och såg frågande på henne.
- Alanna, Alanna av Dúrindúel.
- Mäster Faldenbergh äger gården, om ni vill kan jag gå och leta rätt på honom, hasplade han ur sig.
- Tack, men jag följer gärna med er. Vad heter ni?
- Elías, Elías Oak.
- Jaha, Elías, kan du föra mig till din husbonde?
- Ja, miss.
Han borstade av sina jordiga händer på de färdigt smutsiga och lappade byxorna och lyfte upp en korg med jordiga potatisar. Sedan tog han några långa kliv mot den sandbelagda vägen som ledde till boningshuset. Alanna steg av hästen och log mot Elías, medan hon ledde det ståtliga djuret bakom sig. De gick upp längs med sandvägen under tystnad och Elías som annars brukade vara självsäker, kände sig nervös vid Alannas närvaro. Hon kunde inte vara mycket äldre, ja hon kunde till och med vara yngre än honom. Tankarna vandrade omkring i hans huvud och när han stannade vid stallet så stammade han inte ens.
- Jag kan ta hand om er häst ikväll, miss, sa han och tog emot tyglarna. Han ledde in den och när han efter några minuter kom tillbaka kände han sig ganska avslappnad.
- Sådär, sade han och de fortsatte upp till boningshuset som var byggt i sten med halmtak. Elías öppnade artigt dörren för Alanna och ropade sedan på sin husbonde.
Mäster Faldenbergh hälsade förvånat på den unga kvinnan som frågade efter natthärbärge och lät henne med glädje stanna.
Rowen såg på Leonora.
- Så det var Elías och Alannas första möte.
- Men fortsätt!, avbröt Leonora ivrigt.
- Alanna stannade inte bara en natt utan en hel vecka. Hon trivdes bra på gården tillsammans med den gamle mäster Faldenbergh, hans unga son Gabe och drängen Elías. Hon hade dessutom börjat fatta tycke för den långa, mörka ynglingen som hon träffat första dagen. De började träffas i smyg och om det inte varit för Gabes svartsjuka så skulle de kanske ha stannat kvar på gården. Men en natt rymde de tillsammans, efter att Alanna hört Gabe planera ett mord, ett mord på Elías. De red genom skog och mark hela natten och när gryningen kom, närmade de sig Alvskogen och vattenfallet.
- Du tänker väl inte rida igenom där?!, utbrast Elías när Alanna styrde hästen mot en
stig som löpte längs med bergväggen och fram till själva vattenfallet.
- Jo, sade Alanna och Elías öppnade munnen för att protestera, men stängde den tvärt när han såg hennes blick. Allt var tyst och stilla, endast ljudet av vattnets brus och vinden som susade svagt och fick ormbunkarna att vaja, hördes i gläntan. Himlen hade en rosaaktig nyans och solen steg allt högre upp.
Elías blundade när Alanna red rakt in i vattenfallet, men till sin förvåning blev han inte ens blöt. Nyfiket öppnade han ögonen och blev ofantligt förvånad. Framför dem bredde sig det vackraste landskap han någonsin skådat. En flod rann sakta förbi och färgglada blommor växte längsmed den. En pil doppade sina grenar i det lugna vattnet och ljudet av fågelsång hördes. De red längsmed floden en bit, tills de nådde en bro.
Rowen tystnade åter och Leonora uppmanade honom ivrigt att fortsätta.
- På andra sidan floden löpte en väg som de sedan följde, de red genom den Gamla Alviska skogen och in i en stad, alvernas stad, Tál Gaél. Alla hus och byggnader var ståtligt byggda i vit sten och i mitten av staden fanns ett stort torg med en vacker springbrunn föreställande en hjort och en kvinna. Bredvid torget stod ett ståtligt palats byggt och Alanna berättade kort för Elías att hon var av kunglig börd och alvdrottning.
Dagarna gick och Elías och Alanna bodde tillsammans i drottningens flygel, något som ogillades skarpt av drottningens fader Alendón, den gamle alvkungen. Efter en tid i Tál Gaél upptäckte Alanna att hon var gravid och när hon några månader senare födde en son, var Alendón utom sig av ilska. Han beordrade i hemlighet att Elías skulle mördas och pojken skulle sändas iväg till det Alviska skogen där han senare uppfostrades av Jenn-släktet.
Rowen tystnade.
- Vad hände sedan? Frågade Leonora.
- Pojken växte upp till Väktare och Alanna fick lov att besöka honom en gång per år och nu är vi här...
|
|
|
|
