Omnia Vincir Amor 2 |
KAPITEL TVÅ
Hogwarts
Stora salen var otrolig med sina fyra långbord, det förtrollade taket och honnörsbordet där alla lärare satt. Jean som inte tillhörde något speciellt elevhem ännu satte sig tillsammans med de fyra pojkarna som hon redan trivdes med, trots att hon nästan bara pratat med Remus om deras gemensamma minnen och utbytt några få ord med Sirius. När hon satte sig ner fick hon syn på Jill, Katie, Toby och Sean som hon suttit med på tåget. Hon höjde handen till en hälsning och de gjorde likadant. ”Vi undrade just vart du tagit vägen; men du hittade alltså. Ja, det var ju tur” Katie lät inte alls som hon gjort tidigare under dagen, det fanns en kyla i den som inte funnits där innan. När Jean följde hennes blick till pojken som satt mittemot henne förstod hon. Hon hade alltså gissat helt rätt när hon antog att Sirius var en flickmagnet av högsta klass. Så märkte han att hon tittade på honom och hon vände sig snabbt mot Remus igen.
”Jag kommer ihåg att du ville bli sökare, hur har det gått med den drömmen, har den gått i uppfyllelse än?”
Hans vänner vände sig mot honom och såg ganska chokade ut, detta var tydligen något dom inte visste om.
Remus ignorerade dock sina tre vänner och svarade ”Nja.. den gav jag upp så snart jag läste om att man kunde bli trolldomsminister!” De skrattade allihopa och så fortsatte han ” men du var ju redan då duktig som jagare, eller hur? Spelar du i något lag nu?”
”Jag spelade för mitt elevhem på Dumstrang då jag gick där, men just nu är jag öppen för förslag…”
”Vad sägs om lördag kväll klockan åtta?” Sirius hade böjt sig en bit fram över bordet och tittade på henne med spjuveraktig blick och ett, vad hon antog han tyckte var, ett charmigt leende i ena mungipan.
”Eh… Va?”
”Ja, en liten promenad sådär på tumanhand, bara du, jag och månen…” Han såg uppfodrande på henne.
”Hallå? Du är ju sjuk! Jag pratar om Quidditch, inte om dejting!” Hon skrattade och de andra föll in i det. Alla utom Sirius som faktiskt såg lite förnärmad ut.
En lång rad med förstaårselever om nu in i salen, och en efter en satte de på sig hatten och blev utvalda till olika elevhem. Till sist reste sig Dumbledore och sorlet från eleverna tystnade.
”Sådärja, nu när alla förstaårselever har hittat till sina elevhem så tycker jag vi ska välkommana Jean Rowes, som ska fullfölja sin utbildning här efter att ha gått sina första år på Dumstrang i Rumänien… Visst var det Rumänien?” Hon nickade och Dumbledores blå ögon verkade gnistra till. ”Nåväl, eftersom att miss Rowes ska gå här på Hogwarts behöver hon ett elevhem hon också, så välkommen fram till hatten! ” Han sade det sista med en svepande gest mot sorteringshatten och hon reste sig upp för att gå fram till den. Hon hörde Sirius och de andra pojkarna tjoa ett högt ”Lycka till” innan satte hatten på huvudet och den sjönk ner över ögonen på henne. Oron gnagde i magen på henne och för ett ögonblick var allt tyst innan en röst som verkade komma från hatten själv började tala i hennes öra. ”Hm… Jean Rowes? Rowes, Rowes… Javisst! Nu minns jag, din mamma gick här i Rawencalw! Det verkar som om du ärvt hennes intelligens och snabbtänkthet… Men där finns mer... Du är både modig och slug, men du sätter dina vänner i första rummet, så det lutar mest åt Rawencalw eller Gryffindor med tanke på det.. Å andra sidan ser jag något lite mörkare inuti dig också., en böjelse för mörkare krafter.. Slytherin skulle nog inte heller vara helt fel…Vart vill du själv? Jaså, Gryffindor? Nåväl, det låter för mina ögon riktigt bra, lite av varje liksom.. så får det bli.. ”Och så skrek hatten ut i hela salen : GRYFFINDOR!
När Jean drog bort hatten från huvudet och försiktigt lade ner den på pallen såg hon hur Gryffindoreleverna hurrade och klappade i händerna,
Hon fick syn på sina nyvunna vänner och kände oron hon fyllts med för att hamna någon annan stans än tillsammans med dem sköljas bort och försvinna.
Något hon inte märkte när hon glad gick fram mot Gryffindorbordet var det mörka ögonpar från Slytherinbordet som följde henne under hela hennes vandring och sedan smalnade när hon satte sig bland de fyra Gryffindorpojkarna.
”Grattis hördu!” James dunkade henne i ryggen och de andra skrattade när hon höll på att trilla framlänges av kraften i slaget. När hon vacklande kom på fötter igen mötte hennes ögon några hon kände till sedan innan. De var mörkt, mörkt bruna och pojken stirrade på henne. Förundrad ruskade hon på huvudet och vände tillbaka sin koncentration mot bordet, precis lagom för att höra Sirius lågt säga till Remus ”Det är inte så väldigt långt kvar till nästa fullmåne nu, vi borde göra något extra, det är ju första gången den här terminen.. Vi får prata om det ikväll men James och Peter, men du kanske kan försöka tänka ut något du med?”
Jean låtsades som om hon inte hade hört men inombords bestämde hon sig för att ta reda på vad det var pojkarna dolde för henne. Att det hade att göra med att Remus var varulv hade hon förstått, men det andra var rena rama grekiskan för henne. Tids nog skulle hon nog lista ut det, och trots allt så var det, precis som Sirius sagt, ett tag kvar tills månen blev full och Remus skulle förvandlas.
OoOooOoooOooOoO
Gryffindors uppehållsrum var stort och hemtrevligt, fyllt med tjocka fåtöljer och soffor som såg ut att vara utplacerade lite på måfå. I ena änden av rummet sprakade en hemtrevlig brasa och väggen mittemot täcktes av trappor som gick kors och tvärs till vad hon antog var sovsalarna. Hon fick syn på Jill och Katie och följde efter dem på avstånd. Efter en slingrande spiraltrappa kom de in i ett stort rum med fyra sängar längs med den ena väggen. Framför varje säng stod en stod en stor garderob och mittemellan de två mittersta fanns en dörr som hon antog ledde till badrummet.
Till Jeans förvåning var hennes koffert redan där, och hennes saker låg prydligt uppackade på en av sängarna.
Så fick Jill syn på henne, ”Men hej! Så du hamnade i Gryffindor? Vad kul! ”
Sen kände hon en arm på axel och blev ledd till ett lite mörkare hörn av rummet. Den som tagit tag om henne var Katie. ”Jag såg att du satt med Sirius, Potter, Lupin och Pettigrew i stora salen” hon tog en liten paus och drog efter andan innan hon fortsatte ” Bara så att du vet – Sirius Black är min. Om du rör honom…!” Hennes röst hade blivit ännu lite lägre och greppet hon hade tagit hårdnade.
”Men herregud människa – lugna ner dig! Ni är ju knappast gifta eller hur?”
Så hördes Jills röst bortifrån en av sängarna. ”No, but she wishes!” Katie släppte irriterat Jeans arm och började gå därifrån. Halvvägs bort vände hon sig om, och nu lät hon mycket normalare på rösten ”Nu vet du det i alla fall, och du gör bäst i att passa dig!”
Jean hörde dörren till sovsalen stängas efter henne och Jill och så blev det tyst. Antagligen hade de gått för att träffa Sean och Toby och Katie skulle säkert försöka få till det med Black, så desperat som hon varit för att inte Jean skulle hinna före, fast hon inte alls var ute efter något sådant, snarare var det han som… Visst såg han bra ut men hon gillade honom bara som en vän.
Jean gick fram till ett av de stora fönstren som fanns längs med rummets kortsida och som gav henne utsikt över hela slottets område. Hon satte sig på den tjocka fönsterkarmen och lutade sig mot väggen, tittande ut mot skolområdet. En liten stuga stod vid utkanten av den Förbjudna Skogen som Dumbledore pratat om vid middagen precis innan de gått upp till uppehållsrummen. Skogen såg både mystisk och skrämmande ut där den vilade i dunklet och hon var glad att vara inne i slottet och värmen eftersom regnet piskade mot rutan där hon satt.
Så avbröts hon i sina tankar av att en rödhårig flicka kom in genom sovsalens dörr. Hon hade vackra gröna ögon och det röda håret hängde rakt ner över hennes axlar även om det lockade sig lite grann i topparna.
”Hej”
”Hej, jag såg dig förut, du satt med James och dom andra vid maten va?” flickan tittade på Jean, försökte se henne i mörkret där hon satt.
”Jo.. Äh, börja inte du också…! Dom där Jill och Katie skällde nyss ut mig för att Sirius Black tydligen tillhörde Katie och minsann skulle jag akta mig…!” hon kunde inte hjälpa att hon lät irriterad, men Katies påhopp hade för Jean verkat så meningslöst, men ändå hade de verkat som om det gällde liv eller död för Katie.
”Eh… va? Visst är dom lite störda men.. Herregud.. Vad svarade du då?”
”Jag frågade om de var gifta…” Irritationen försvann som om en god fe hade viftat med sitt lilla trollspö och fått den att försvinna. Hon hörde själv hur fånigt det lät, och brast ut i skratt. Flickan mittemot henne såg först förvånad ut, men sedan började hon också skratta.
Så snart de hämtat andan frågade Jean, ”Så du känner dem i alla fall?”
Vid Jeans ord rodnade den andra flickan och svarade, ”Jo, jag är tillsammans med James.. ”
”Nämen, va kul! Jag är säker på att ni passar superbra ihop, jag kan se erat bröllop framför… Eh.. jag menar… Vad roligt, grattis!” Hon tog en kort paus och en liten, pinsam tystnad lade sig över dem, så sa Jean plötsligt ”Vad heter du?”
Den rödhåriga flickan skrattade åt hennes lilla förvirrade tal och svarade ”Lily Evans”.
”Jag heter Jean Rowes, men du kanske minns det från middagen.”
Lily nickade, satte sig i en fåtölj som stått i ett hörn och Jean inte lagt märke till, och där satt de länge, pratandes om allt mellan himmel och jord. Det sista Jean tänkte innan hon somnade efter att ha krupit ner i sin säng den kvällen var att det nog inte skulle bli så tokigt på Hogwarts ändå, trots allt hade hon redan skaffat sig flera vänner som hon redan nu visste att hon kunde lita helt och fullt på…
så, ett andra kapitel :)
kommentarer uppskattas och ökar på det hela :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 3) | | sockervaddsmoln - 2 aug 08 - 14:27 | vadå går att läsa?
PAH, det är superbra, du skriver jättebra, verkligen! om man jämför det här med de flesta andra hp ficarna så är det helt underbart! | HIM - 28 jul 08 - 08:51- Betyg:  | | Nja, det går väl att läsa. Jag gillade själva iden. |
|
|
|
