Michelle. |
Sorgen slår dig så hårt hon kan
du skriker, ber henne att låta bli.
Du har träffat din överman,
ber och bönar för att du ska få gå fri.
Du vet att hon snart kommer att ge sig av,
Inte för alltid, men ändå för en stund
du passar på att minnas allt som din älskade gav.
Och äntligen kan du kanske få sova en blund
Undanskymd från sorgen ser du sjärnorna i natten,
du ler åt tiden ni fick, även om den nu är slut
Sedan kommer hon tillbaka, i de lugnaste vatten
och ditt hjärta brister, som så många gånger förut.
Hon plågar dig ständigt, biter sig fast i ditt hjärta
Du har slutat försöka göra dig fri,
måste lära dig leva med din smärta,
för lycklig, det kommer du aldrig mer bli.
Timmar passerar, dagar månader och år
Men jag kommer alltid att minnas,
hur lång tid det än går,
för i mitt hjärta, älskade, där kommer hon alltid att finnas.
Och Sorgen hon hittar någon annan som hon plågar,
för det börjar kännas bättre nu,
och kanske, förhoppningsvis, om jag vågar,
kan vi leva tillsammans, för i mig, där finns också Du.
tillägnad michelle, himlens vackraste ängel
jag älskar dig.
|
|
|
|
