En förbjuden romans- 4: Väktarnas historia |
Väktarnas historia del 1
- I tidens begynnelse då världen stod på sin höjd av skönhet och majestät levde alla människor och varelser i fred. Inget störde deras gemensamma harmoni och balansen mellan Alvernas värld och vår var fullkomlig…, Rowen hade en drömmande blick då han påbörjade historien och hans sätt att gestikulera med händerna tydde på att han levde sig in i den.
- …Men all frid krossades dock då det som inte fick hända skedde och balansen mellan världarna rubbades. Innan dess hände dessutom många märkliga ting och det är här historien tar sin början…
- …Det var så att i det fjärran Alviska riket levde det en gång en drottning. En mycket mäktig en som styrde och ställde så att allt stod rätt till i deras rike. Denna drottning var dock inte lycklig på grund av hennes innerliga längtan av att få leva ett annorlunda liv där hon fick leva bland andra varelser än Alver. Detta sade hon förstås inte till någon eftersom hon visste att det var en ödesdiger önskan. En önskan som endast skulle kunna uppfyllas om hon trädde in i Portalen mellan världarna.
Tider gick och Alvdrottningen Alanna blev allt mer dyster till sinnes över att inte ha kunnat uppfylla sin önskan. Hennes bror Galadriel lade märke till henne nedstämdhet och föreslog en dag att hon skulle ta en kort semester där hon skulle spendera sin tid i skogarna för att liva upp sig. Drottningen Alanna som tänkte att hon nu äntligen hade fått ett tillfälle att kunna uppfylla sin önskan gav sig av redan dagen därpå.
Med endast få behörigheter med sig färdades hon genom den Alviska skogen. Skogen besatt en stor del av Alvernas magi och förnimde därför deras drottnings närvaro och försedde henne med massor av mat som hon behövde för sin färd. Flera dagar och nätter gick innan Alanna nådde slutet av skogens marker. Drottningen hade hittat en passage ut ur den Alviska skogen. Passagen ledde till en stor glänta med en liten bäck där ett vattenfall föll längst en hög klippa…, när Rowen hade kommit så här långt i berättelsen gav han Leonora en genomträngande blick varefter han harklade sig ljudligt och fortsatte historien.
- …Alanna förundrades över vattenfallet redan vid första anblicken eftersom den gav ifrån sig ett vackert turkost sken då den möttes av solens strålar. Drottningen satte av sin häst och lät den ströva omkring ett tag för att själv kunna studera vattenfallet. I hennes medvetande fanns dock en stark förnimmels om fara men drottning var för nyfiken för att bry sig om det. Hon lät en av hennes händer nudda vid det glimmande vattnet. Då endast hennes fingertoppar nuddade vid vattnet genomfors hon av en isande kyla som fick henne att huttra till. Plötsligt slog det ut gnistor ur hennes fingrar och ett bländande sken for ur vattenfallet vilket fick henne att förskräckt dra sig tillbaka några steg med baksidan av handen täckt för sina ögon. Då hon återigen öppnade dem befann hon sig inte längre i gläntan.
- Själv trodde den Alviska drottningen att hon förmodligen hade gått vilse…men nu vet vi väktare mycket väl att det var Portalen Alvdrottningen hade vidrört. Vattenfallet hade varit Portalen, Med en mystisk stämma tillade han:
- Portalen till vår värld.
Leonora genomfors av skräck och plötsligt ville hon inte lyssna till historien längre.
- Ska jag fortsätta eller?, sade Rowen och då hon återigen såg in i hans kalla ögon lade hon märke till hånfullheten som stod skrivet på han ansikte. Hon nickade motvilligt med ett tillgjort leende på läpparna.
|
|
|
|
