Esther vaknade tidigt dagen därpå. Hon vad hoppfull och märkte att hennes pyjamas måste ha växt, den var mycket större. Hon bäddade sin säng och tog bort dem ljusa hårstråna som låg på kudden. På sista tiden så hade hon fällt flera mängder med hår. Egentligen så borde hon vara orolig över det, men Esther orkade inte det.
Esther duschade snabbt och satte på sig kläder som varken stack ut i mängden, eller gjorde henne osynlig. Sen drog hon fram boken som låg under sängen och började skriva.
Kära dagbok 26/6 – 07 Tisdag morgon
Idag ska jag och Miranda (psykologen) till stan. Jag vet ärligt talat inte varför jag är så hoppfull, kanske är det för att jag inte har varit utomhus på dem senaste...veckorna. Pappa har förbjudit mig, han tror att så fort jag ser solljus så börjar jag springa. Och jag får inte springa, får inte träna. Men han vet inte att jag fortfarande cyklar på träningscykeln, och det är riktigt tur. Jag vore såå död av överviktighet (finns det ens ett sånt ord?) om jag inte hade den.
Tillbaka till Miranda nu. Hon måste ha haft det jävligt jobbigt när hon var i tonåren (14, 15 år). Hon visade kort, och hon hade typ anorexia då. Hon babblade på jättemycket om hur jobbigt det var, och det var ganska tröttsamt.
Hon tror säkert också att jag har anorexia. Asså, jag fattar det inte. Jag är ju fetare än en överviktig blåval...
”Vad skriver du?”
Esther hoppade skrämt till vid ljudet av Mirandas röst. Hon tittade upp och såg henne stå skrattandes och med armarna i kors i dörröppningen. Hon hade den blåa baskern igen. Ett par ljusblå hängselbyxor med en röd och -vitrandig tröja under hade hon också på sig.
”Hur länge har du stått där?” frågade Esther förskräckt.
”Tillräckligt länge för att undra vad det är du skriver.” svarade Miranda finurligt med ett snett leende.
Esther smällde igen boken och slängde sedan in den under sängen.
”Inget särskilt.” svarade hon och låtsades vara oberörd.
”Dagbok?”
Esther hatade Mirandas förmåga att kunna se igenom människor.
”Du vet, det är bra att skriva dagbok.” fortsatte Miranda. ”Man får ur sig allt. Jag kommer ihåg; jag fick själv en dagbok när jag var elva. Jag blev stormförtjust och året därpå var vi tvungna att köpa en ny – den gamla var utskriven. I tidig tonår så skrev jag jättemycket, men nu skriver jag mindre.”
”Ska vi gå?” avbröt Esther.
Esther tyckte inte att det var särskilt intressant att lyssna på Miranda, inte när hon pratade så länge i alla fall. Hon kände sig lite elak som avbröt, men inte så elak så att hon bad om förlåtelse.
Esther både hatade och gillade Miranda på samma gång. Hon hatade den där dumma psykologen som bara var där för att se till så att hon inte tränade och också trodde att Esther hade anorexia, vilket bara var dumt. Det var skrattretande enligt Esther.
(men allvarligt enligt andra)
Men ändå så gillade Esther Miranda. Hon hade en cool stil, och var allmänt väldigt cool. Hon gillade ungefär samma musik som Esther, hon var väldigt snäll och hade dessutom bra humor.
Frågan vara bra vad Esther mest gjorde. Hatade eller gillade Miranda. Det stod nog rätt lika.
”Ser jag ut som en persika i den här?” frågade Miranda och granskade sig själv i spegeln.
Esther försökte undvika ett skratt och tittade istället noga på den persiko-oranga tröjan som Miranda prövade.
”Nja..” sa Esther tveksamt. ”Kanske lite.”
Miranda tittade först på Esther i spegeln och sen på tröjan.
”Du har rätt. Den var lite för..konstig helt enkelt.”
Esther nickade och gick ut ut provrummet för att låta Miranda byta om.
Miranda hängde tillbaka tröjan, men fick samtidigt syn på en annan. Den var grön och Miranda tittade på Esther med en glimt i ena ögat. Esther höjde frågande på ena ögonbrynet.
”Den passar så bra till dina ögon! Framhäver verkligen det där gröna.”
Esther tvekade när Miranda sa till henne att testa den, men gick sedan iväg till provrummet.
Hon drog av sig den tröjan som hon hade på sig, och blundade samtidigt, för att slippa se sig själv i spegeln. Hon drog snabbt den gröna tröjan över huvudet och studerade sig själv i spegeln. Tröjan var alldeles för liten, en bit av magen visades, och Esther skulle precis dra av sig tröjan igen, då Miranda öppnade provrumsdörren och utbrast:
”Åh herregud! Den passade ju dig perfekt.”
Esther tittade sig försiktigt i spegeln igen.
”Jag önskar jag hade gröna ögon, tröjan passar verkligen till dem.”
Esther funderade. Kanske inte tröjan var för liten, kanske det inte syntes lika mycket av hennes fett som hon trodde. Kanske så la man inte märke till det.
”Ska jag köpa den?” frågade hon Miranda tveksamt.
”Du måste köpa den.” svarade Miranda bestämt.
Esther köpte tröjan, och dem fortsatte sin vandring genom stan. Miranda köpte en till tröja, en svart som visade en bit av axlarna, och med stora armar.
”Kan vi inte fika här?” frågade Miranda och pekade mot ett litet café.
Esther stannade. Hon tittade upp mot skylten som visade namnet på caféet. Café Moonlight.
”Nja..jag vet inte.”
”Varför inte? Kom igen, jag är så sugen på kaffe.”
Esther bet sig i läppen.
”Okej då.”
En kille satt vid ett av borden och skrattade med en tjej som Esther inte kände igen. Killen kände hon däremot igen, och Esther ångrade sig. Hon skulle inte ha gått in.
Ni vet vad ni ska göra. ;D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| osynlig_flikka - 5 sep 08 - 14:59 |
| ... |
sandruskapuska - 26 aug 08 - 00:58- Betyg:  |
| =O hennes kompis |
| r_osa - 14 aug 08 - 11:05 |
| SuperduperBra!! |
| Dj_snuffe - 11 aug 08 - 08:21- Betyg: |
Hon blir bättre och bättre, *hurrarop!* Jag älskar denna serie :*
kram |
| sorgen - 1 aug 08 - 21:19 |
| Bra! |
| anack - 26 jul 08 - 16:36- Betyg: |
tigger om komentarer va >:3
Hoppas det inte tar allt för lång tid till nästa kapitel!!! Om det ändå vore en bok så man slapp vänta -_-
Med andra ord: Värkligen bra; bra skrivet och en berättelse som fångar en. |
| lakrisfian - 25 jul 08 - 21:31 |
| skiiit bra :D |
| dinmamma - 25 jul 08 - 01:09 |
| omg vad bra hela 'serien' är :* |
| _NotAnAngel_ - 24 jul 08 - 19:06- Betyg: |
CHARLIE:D:D:D
Älskar<3:) Men du måste forts skriva nu! Jag har väntat på denna hela dan><x"D |
| babe_love_you - 24 jul 08 - 18:54 |
åh... har som jag har skrivit, läst alla 10 delar! Måste ha mer!! Nu!!
Älskar! <3 |
| Ifos95 - 24 jul 08 - 18:24 |
lona_skriva400: Tack så mycket :)
Och nej, absolut nej, det är inte mig själv jag skriver om.
men jag känner "x" antal människor som har det som Esther,
och jag bestämde mig för att skriva en historia om det,
så att det skulle öppna ögonen på folk, så att dem skulle
förstå vilken hemsk sjukdom anorexia är. |
| lona_skriva400 - 24 jul 08 - 18:10- Betyg: |
| väldigt bra skrivet! är det dej du skriver om....??? |
