Den lustiga familjen del 1 |
Nu ska jag berätta en historia, en väldigt lustig historia med livets alla banor och vanor som finns i världen.
Familjen är INTE en vanlig Svenssonfamilj, nej nej utan en väldigt OVANLIG Svenssonfamilj. Dom är sju personer, fast oftast fler eftersom att vänner och bekanta besöker familjen var dag och till och med ibland var natt.
Nu ska jag presentera denna speciella lila (stora familj) för er:
Först har vi far i huset bestämd, envis men också en väldigt känslosam person som gör saker på sitt sätt.
Sedan har vi mor i huset bestämd, envis men också som en busig lillasyster nr de dragen kommer till.
Sedan har vi mig, ja jag är äldst och storasyster i huset. Att påstå att jag inte r bestämd och envis skulle vara att ljuga precis som meterologerrna på TV gör.
Sedan har vi äldsta lillasyster, superklipsk, envis och en riktigt konstnärssjäl. Som vill att alla ska veta precis allt hon känner, tänker och tycker. Men som jag älskar mer än allt annat på jorden
Och nu kommer vi till enda brodern i familjen. Han är mellanbarn och ensam pojke bland fyra flickor. Så det han inte vet om flickor det är inte värt att berätta. Han är också envis (ett familjedrag) och blir han sur, ja då är han sur och punkt på det.
Nu kommer de små nippertipporna i familjen, tvillingar är precis vad de är. Går på balett och gymnastik och att hjula mitt i vardagsrummet är en självklarhet för dem.
Och sedan har vi alla dess vänner till barnen och föräldrarna och ven till mig, men de ska jag inte skriva om här för då kommer ni fatta noll.
När jag var liten och vi åkte på semester så var det allid bråk.
"Jag vill sitta i mitten"
"Nej, jag vill"
"Nej, jag" Ja så fortsatte det tills mamma eller pappa gav sig in i leken och mödosamt försökte styra upp det analkande 3:e världskrig som var påväg att dra in över dem.
Sedan var det ju dessa saker att hitta rätt. Med en envis pappa blir det väldigt svårt, att han vill åka dit. Men vi säger hit och han vägrar tro att vi kan ha rätt. Vilket innebär att resorna alltid blev dubbelt så långa som de annars skulle blivit.
Sedan dessa semestrar i Halland som det var meningen att vi skulle bada och ha kul i havet, men alla gånger vi var där blev dt altid kall vind och regn, men mamma tyckte alltid att vi skulle bada.
"Kom nu barn, nu ska vi bada och ha roligt! Det är anledningen till att vi har åkt hit, så nu BADAR ni" Det slutade med att hela familjen knöglade in sig i bilen och åkte till närmaste badhus.
När min äldsta lillasyster skulle föddas, var jag helt totalt övertygad om att hon skulle bli en vit kanin, ni kan ju tänka er besvikelsen när en skrikande bedårande liten unge kom em istället. Eller ja skrikandes är kanske lite och ta i. Hon sov mest och var rätt lugn och tyst. Men att acceptera att denna lilla varelse skulle bli en del av vår familj var en gåta för mig. Så en dag föreslog jag att vi skulle låta vagnen rulla ner i vattnet. Självklart lydde inte mamma mitt råd.
|
|
|
|
