Jag önskar att jag sa något.. |
Jag och Erika var precis klara med sminkningen och några sista parfymsprut, när det ringde på dörren.
Det var han. Henrik. En person som inte var speciellt populär och som de flesta såg som äcklig.
Men jag gillade honom. Alla kallade honom för Hedman och han var en äkta bonde.
Jag kallar honom därför för Hedman i denna historia också, för att alla ändå gjorde det.
Han var inte så ful till utsidan, ganska söt faktiskt. Han hade brunt hår kommer jag ihåg, och gröna ögon.
Ganska kort fast lång emot mig då. Jag var 1.62 och han var kanske 1.65, ganska kort mot andra killar.
Vid den tiden var jag 15 år och fortfarande oskuld. Det mådde jag dåligt över,
’hur många i detta århundrade är oskuld vid 15 års ålder’, brukade jag tänka.
Hedman gick ofta i byggarbyxor eller mjukisbyxor och nästan aldrig i Jeans.
Det var ganska viktigt med utsidan då, runt år 2000, nästan viktigare än nu.
Han var min vän och jag tyckte om honom, som en vän alltså, till en början i alla fall.
Men saker och ting ändrade sig och jag började tycka om honom mer och mer även om det var förbjudet.
Kanske inte bokstavligen förbjudet men förbjudet för att inte göra sig själv töntigare än vad man redan var.
Han var ingen bra person att välja om man ville att folk skulle tycka om en. Helt fel…
Jag öppnade dörren och gav Hedman en bamsekram. Jag sa hej till honom och tog med honom till mitt rum.
När han såg Erika lyfte han bara ena ögonbrynet och sa:
- Tjenare Erika…
Erika hälsade såklart tillbaka fast lite gladare.
Jag och Erika hade precis blivit vänner så jag visste inte riktigt vad hon tyckte om Hedman.
Alla var ju snälla hon honom, han var en typisk byare, som vi kallade det.
Han var byns hjälpreda, hade man problem så ringde man till Hedman.
Men bakom ryggen på honom snackades det skit och han var förbjuden att tycka om.
Fast som vän kunde man ha honom, alla var vän med Hedman. Falska vänner…
Jag vet inte vad vi höll på med i mitt rum men vi snackade om något,
något viktigt samtidigt som jag kände hur det pirrade till i kroppen.
Men bara när jag kollade på honom…
Jag hade känt den känslan förut och jag var inte stolt över att jag kände den.
För jag visste vad det var, det var kärlek. Men jag kunde inte.
Jag blundade och tänkte efter och plötsligt la någon handen på min axel och
jag kände att det var han innan jag ens kollade, för jag kände den där stöten genom kroppen.
- Är det bra med dig? Frågade Hedman mig.
- Jo, det är väl bra…
Erika och Hedman snackade vidare och jag gick till min dator och skrev.
Jag kommer ihåg att jag skrev en dikt, en dikt om honom.
Jag hade datorn vinklad så att de andra inte kunde se vad jag skrev, som tur var.
Jag hörde att de andra reste på sig och gick åt mitt håll så jag raderade dikten
snabbt och satte på musik. Jag spelade hög och vild musik så att det dunkade i hela huset.
Vi var inte ensamma hemma, min pappa och hans tjej var hemma i pappas sovrum.
De kollade på film men musiken störde dem tydligen inte. Jag deltog i diskussionen
och de pratade tydligen om kärlek. Typiskt.
Erika frågade Hedman nu lite flörtigt vilka han hade haft sex med.
Okej, vi båda trodde att han knappast hade haft det förut men han flinade
så hemlighetsfullt så vi blev nyfikna.
- Va?! Med vem? Nästan skrek Erika åt honom.
- Det talar jag inte om.
Jag och Erika kollade på varandra, hon flinade och jag såg antagligen skräckslagen ut.
|
|
|
|
