Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Att leva med en sjuk storasyster, del 7

Efter den händelsen blev det ganska hastigt bestämt att jag skulle bli sjukskriven ett tag och troligtvis komma tillbaka till skolan sen. Fats mina föräldrar ville att jag skulle sluta helt, men jag vägrade.

I samma veva flyttade min familj till den fina huvudstaden och jag flyttade med. Jag lämnade movilligt mitt fina rum i den gamla staden och fick flytta in i ett litet rum i vår nya lägenhet. Jag hatade det från första stund, jag klarade bara inte av att bo där. Jag hade inga vänner och ingenting att göra, allt var liksom bara en enda stor sörja av svart och utav lera som kletade in hela min hud och höll fast sitt strypgrepp om min hals.

Att bara titta ut genom fönstret fick mig att må illa. Jag skämdes för mina vänner, inför den förändringen min familj hade gjort och att vi nu bodde i en stor lägenhet mitt inne i centrala Stockholm.

Jag kände mig så ensam och så övergiven, jag hade ingen att vara med, ingen att prata med eller något att göra. Eller jag hade börjat gå till en psykolog som speciellt pratade med ungdomar. Jag fick henne att förstå hur viktigt det var för mig att få åka tillbaka till Gotland och till mina vänner där. Men hon ville också att jag skulle börja äta antidepprissiv medicin. Jag var villig att testa eftersom att jag var beredd att göra vad som helst bara för att få må bra igen

Under tiden som det hände hade jag återigen flytt till internet och dess värld. Jag levde mitt liv där, det var dr jag hade mina vänner, fast nu i efterhand förstår jag ju att det inta var så särskillt bra vänner för mig. De uppmanade mig att göra saker jag inte ville göra. Och mannen, ja mannen på internet, jag hade blivit beroende av honom, han gjorde att jag skar mig mer och mer genom att säga att jag var så fånig och skar mig så dåligt och tog alldeles fr små överdoser av medicin.

Och mitt dåliga samvete gentemot mina småsyskon levde kvar, jag klarade inte av att befinna mig i samma rum som de, det fick mig bara att må väldigt dåligt och känna mig fruktansvärt värdelös. Deras misslyckade storasyster, det var så det kändes.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
dimalim
21 jul 08 - 19:05
(Har blivit läst 51 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord