Kapitel 4 |
Kyocii sa inget utan följde bara med. Det var första gången hon inte gick själv till skolan.
Hon undrade vad alla skulle undra när dom såg att hon kom till skolan hållandes i Kaito's hand.
Dom kom upp på gatan som lede till skolan när Kaito plötsligt släppte hennes hand.
''Du kan väll fortsätta till skolan, jag måste göra en sak först.'' Mumlade han tyst.
Kyocii viste inte vad hon skulle göra så hon sa okej och fortsatte mot skolan.
Var det så att han inte alls gillade henne eller var det bara att han var rädd att Miyu
skulle bli ledsen om han kom till skolan och höll Kyocii's hand.
Så hon bestämmde sig för att fråga honom senare.
Det ringde in och Kyocii gick in i klassrummet och satte sig på sin vanliga plats.
Hon kollade ifall Kaito skulle sätta sig brevid.
När Kaito kom in i klassrummet så kollade han sorgset in i Kyocii's ögon, och satte sig bakom henne.
Under lektionen så skickade Kaito en lapp:
Kyocii,
Förlåt för att jag inte pratar med dig här i skolan
Men alla skulle bli sura på mig.
Älskar dig, Kaito.
Kyocii förstod precis. Han hade ju alltid varit en av dom populära så han skulle nog inte klara av att plötsligt vara hatad av alla.
Men även fast hon förstod så kände hon sig ledsen för att han inte ens vågade prata med henne.
Ännu en skoldag var hon ensam. När skolan var slut och hon ännu en gång gick ensam på väg hem så kom Kaito springande.
''Vänta på mej'' ropade han.
|
|
|
|
