FLickan Amanda, 9 |
Jag orkade inte så mycket, maten kom upp efter varje måltid och jag blev så trött och skakig. Jag orkade knappt stå upp på mina darriga ben.
Att bara andas krävde mer ork ä vad jag hade.
"Amanda, varför äter du inte"
JAg satt mest på min säng inne på mitt rum och lyssande på cd-böcker och spelade Snake på min mobil. Eller så satt jag vid TV:n
Sakta men säkert började jag vänja mig vid att vara på avdelningen.
Men jag skar mig varje dag, smugglade in rakblad till avdelningen och eftersom att jag var frivilligt inlagd så fick de inte visitera mig. Även fast både jag och mina föräldrar om det så vägrade de visitera mig.
"Varför kommer du inte och säger till när du vill skada dig Amanda?"
"Jag vill ju skada mig, varför ska jag hindra mig själv från att göra något som jag vill?"
Mina svar var alltid de samma, jag ansåg att jag inte gjorde något fel, det var ju min kropp jag fick väl skada mig hur mycket jag ville det var väl inget de skulle lägga sig i. Efter ett tag insåg jag hur jag skulle kunna smuggla in tabletter också, så jag tog en överdos ungefär varann vecka på avdelningen utan att personalen märkte något fören jag låg och spydde i sängen.
Men alla saker jag utsatte min kropp för gjorde att den inte orkade, efter ett tag fick jag jätte långt blodvärde och då tog mamma och pappa iväg från avdelningen, de litade inte på personalen utan de ansåg att jag for illa av att vara där.
|
|
|
|
