30. Stich Ins Glück [ff] |
Jaa, hallå hallå i stugan! Nuu... har Jennifer hjälpt mig att hitta på ett bra namn här. Taack gullunge! (fortessoftears) <3 men, ja, enjoy !
Kapitel trettio
I’ve got a lot to say to you
Bills fråga chockade henne. Stort. Hon bara såg på honom med ögon som kändes lika stora som fotbollar. Bill borde inte veta om att hon skar sig. Hon hade aldrig nämnt det i hans närhet, och hon hade nästan alltid långärmade tröjor på sig. De enda som visste någonting var några vänner hon haft i Sverige, och Tom. Ingen i hennes familj kände till det, och i Tyskland borde det bara ha varit Tom som visste. Hade Bill verkligen förmågan att läsa tankar? Det verkade som så, och hon visste hur han annars kunde ha listat ut det.
- Hur kan du…? började hon, men Bills höjda ögonbryn och gissa-tre-gånger-blick fick henne att tystna. Plötsligt var det glasklart hur han hade fått reda på det. Hon suckade och slöt ögonen. Inte ens det hade han hållit tyst om. Hon hade verkligen varit dum som litade så på honom.
- Tom, sa hon för att bekräfta sina tankar, mest för sig själv. Men Bill nickade, som om han trott att det var en fråga ställd till honom.
- Han kom till mig samma natt som han upptäckte dig i badrummet, sa Bill och den glädje som funnits i honom innan, när de lyssnade på skivan, var som bortblåst nu. Istället var hans röst allvarlig, nästan sorgsen.
- Va? sa Julia förvånat.
- Ja… han kom till mitt rum och väckte mig. Sen berättade han allting. Hur han hade hittat dig i badrummet på nedervåningen och hur förkrossad du hade varit.
Bills röst var svår att bedöma. Han lät saklig, på ett sätt, samtidigt som allting han sa lät så overkligt att hon hade svårt att tro på det. Skulle Tom ha gått bakom ryggen på henne en gång mer än bara nyss. För ett halvår sen, dessutom. Hon trodde att det var en hemlighet, dem emellan. Hennes och Toms vetskap som ingen annan delade. Men det första han hade gjort var alltså att gå och skvallra för Bill.
- J-jag trodde att… stammade hon chockat.
- Julia, det du gjorde mot dig själv är inte bara någonting man kan acceptera, vilket Tom först verkade tro, jag hoppas att du förstår det, sa Bill allvarligt och lät plötsligt som en alldeles för väl vetande vuxen.
- Men… jag har slutat nu… Det är inte… det är över, och det var tack vare Tom. Men han… va?
Hon förstod ingenting. Allting snurrade runt, runt i huvudet på henne och tycktes inte ha någon mening. Toms svek. Flera gånger. Han hade ljugit för henne då, och han hade sen undanhållit det i sex månader. Sex månader när hon hade gått runt och trott att han hållit det för sig själv.
- Han visste inte vad han kunde göra, så han sa att han inte kunde bestämma över dig. Att han inte kunde hindra dig från att… skada dig så. Det tog nästan hela natten för mig att övertala honom till att han var tvungen att göra någonting.
Båda två satt tysta och såg på varandra. Julia kunde knappt andas medan hon försökte ta in vad Bill just hade sagt. Tom hade inte tänkt hjälpa henne först. Han hade tänkt ignorera det, som om ingenting hade hänt. Hur?
Hur kom det sig att han ens kunde föreslå det?
Det enda svaret hon kunde hitta i sin kokande hjärna var det hon helst av allt inte ville inse. Hon nästintill vägrade, men förstod också att det trots allt, var så det var. Han älskade henne inte, och hade aldrig gjort det.
- Han älskade mig aldrig, sa hon tyst. Det borde inte ha hörts. Eller, rättare sagt så borde inte Bill ha uppfattat hennes extremt svaga röst, men nästan direkt efter att hon hade sagt orden flög Bills hand upp på hennes axel och han hasade sig närmre henne på golvet.
- Det är klart att han gjorde, sa han mjukt och lät fingrarna stryka tröstande fram och tillbaka över axeln. Hon skakade bestämt på huvudet, och kände hur håret föll ner för hennes ögon och klibbade fast vid kinden. Hon hade börjat gråta igen.
- Nej, det gjorde han inte, kved hon olyckligt och försökte göra sig så liten som möjligt. Hon ville inte bli sårad mer. Hade han inte gjort nog nu? Eller fanns det fler hemligheter som hon inte kunde anat i förväg? Kände Bill till allt, eller dolde Tom saker även för honom?
- Jo då, det gjorde han verkligen. Du skulle sett hur olycklig han var den kvällen. Han visste inte vad han skulle ta sig till, och han svamlade om att han inte räckte till för dig. Att om det inte vore för honom så skulle du inte ha fortsatt med skärandet. Han la all skuld på sig själv, och det enda han egentligen sa den natten var att han älskade dig. Tro mig Julia, du har gjort honom lyckligare än någon annan någonsin, och de två åren ni inte hade kontakt var han som en zombie. Det gick inte att få kontakt med honom, och varje ledig stund spenderade han ensam med sin gitarr. Jag bodde ihop med honom då, för jag var orolig för att han inte skulle äta och ta hand om sig själv alls. Då visste jag ju inte vad det gällde, men jag kan säga att jag aldrig har sett honom så olycklig som då. Och de gånger han har kommit hit för att ni har bråkat, har han varit dödsorolig för att det skulle ta slut mellan er. Så jo, Julia. Han älskade dig till fullo, och så vitt jag vet gör han det fortfarande, avslutade Bill och ärligheten i hans ögon förbluffade henne. Hon förstod att det han sa var sant, det var det ingen tvekan om, men hans ord skapade ändå ett par frågetecken till.
- Om han nu älskade, eller älskar mig… varför gjorde han då såhär? frågade hon och tårarna som för en sekund hade avtagit, kom tillbaka som ett bombnedslag.
Bill klappade henne på axeln igen, men lät sen handen glida ner till hennes egen. Han strök hennes hands ovansida med sin tumme och försökte få ögonkontakt med henne.
- Jag… jag tror, att det inte hade någonting med dig att göra, ärligt talat. Det låter konstigt… men jag var arg på honom, och såg honom stå och prata med den där fransyskan. Hon bad nog bara om en autograf, men jag tog ju för givet att han skulle bjuda med henne till rummet som han gjorde förut. Det var idiotiskt gjort av mig, men jag sa åt honom att tänka sig för, vilket såklart gjorde honom ännu argare än han redan var. Och, eftersom jag är hans bror, så var han såklart tvungen att göra motsatsen till det jag sa. Och under flygresan hem grälade vi igen. Jag sa åt honom att berätta för dig innan du läste det någonstans, och han struntade väl i det. Och jag har inte pratat med honom sen dess. Jag antar att jag hade rätt, sa Bill dystert.
Julia nickade, och tänkte efter vad Bill egentligen hade sagt, och hon kom fram till att det var extremt barnsligt gjort av Tom. Men det var också typiskt honom att agera så. Han var en aning barnslig. Det var en av hans dåliga sidor. Hon förstod bara inte hur han kunde låta sin barnslighet förstöra hela deras förhållande.
- Du svarade ändå inte på min fråga. Varför började du… skära? frågade Bill igen. Hon såg upp på honom med nästan lika stora ögon som innan. Den frågan hade hon nästan glömt bort, och det var ingen enkel fråga heller. Hon blundade. Det var så länge sen. Sex år sen hon hade gjort det första gången. Hon mindes dagen, och hur hon hade skurit. Tre små streck hade hon dragit med skalpellbladet, precis under varandra och i lagom höjd för att kunna dölja dem med sin klocka. Och anledningen var klarare än någonsin, trots att hon hade försökt glömma den i alla år.
- Johannes dog, sa hon med tårarna hotandes att rinna över för säkert femte gången den dagen. Hon mindes alltihop så starkt att det lika gärna hade kunnat vara en film som spelades upp gång på gång för hennes inre.
- Johannes? upprepade Bill. Hans röst var sorgsen, omtänksam och orolig, medan som hans grepp om hennes hand hårdnade en aning. Hon nickade, flera gånger och blundade igen. Hon kom ihåg Johannes som hans riktiga namn faktiskt var, också, alldeles för väl. Han var en av de första som verkligen brydde sig om henne. Det var han som dök upp, precis när hennes andra vänner helt utan anledning vände henne ryggen. Det var han som introducerade Tokio Hotel för henne. Han hade fått henne att förstå vad vänskap var, och det var av honom hon fick höra att hon var värdefull för första gången.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 3 dec 08 - 04:52- Betyg:  | | lipar nästan, och förstår hur mkt han måste betytt för henne<3 | | ILoveTAKIDA - 10 aug 08 - 09:09- Betyg: | Håhåhå, nu blev det spännande ;p Jag vill veta
mer om Johannes! <3 NU! | | LoveMusic - 20 jul 08 - 20:25- Betyg: | skickar en till, bara för att pigga upp dig (snäll jag är va?) *le ett sockersött leende*
Och bara för att jag gör det, kan inte du typ pigga upp mig och skicka in en ny del, typ... snart (A)
för du vet, att din novell är bara bästa, och man lever sig verkigen in i det du skriver. Jag vet inte hur du gör, men på något vis lyckas du fånga mig mer och mer för varje del du skriver och jag fattar inte heller varför det itne är fler som läser och kommenterar det här, det är ju en riktig härlig och minnesfull läsupplevelse (det lät vuxet xd)
Och just nu vill du att jag ska skynda mig, men jag tycker att vi kan skriv lite till, för du vet att den som väntar på ngt gott väntar aldrig för länge :P *retas*
*tänka*
Fast NEJ, om jag skickar kommentaren så kanske du börjar att skriva, och då får jag läsa tidigare (I)
(du skriver underbart) | | mikaelanystrom - 20 jul 08 - 18:45- Betyg: | Bill äääär så bäst! så underbar! ÄLSKAR HAN! julia är sötiiis <3
åhå! alltså verkligen wow, helt sjukt bra, jag älskar den och jag hoppas du skriver mer snart *_*
jag är helt fashinerad (eller hur fan det nu stavas?) *_* | | LoveMusic - 20 jul 08 - 17:28- Betyg: | JAAAAAAAAAAAAAAAAA En ny del, WOOOHOOOOO! *springa runt och skrika av lycka* *försöka fatta självbehärskningen* *misslyckas med att försöka fatta självbehärskningen* *skrika ett sista glädjeskrik* *lugna ner mig*
Såå, nu kanske jag kan läsa *andas ut* läsa delen*
WOW! Du är verkligen ett underbarn när det gäller att skriva, eller hur? jag fattar verkligen inte varifrån du får alla dina ord ifrån. Dina meningar är ju helt perfekta, för att inte tala om resten. *beroende* Skynda dig med att skriva, vill veta vilken Johannes är (var?) | | FortessOfTears - 20 jul 08 - 14:59 | | Jag har ingen aning om vad jag ska säga. Förutom att Bill är typ bäst och bara räddar alla hela tiden. Tryck in mig i novellen och låt miig krama Bill? xD Älskadesötalillafinadu <3 Älskarälskarälskarälskar det här! | | prickigthallon - 20 jul 08 - 14:11- Betyg: | | GAAAH! Jag vill veta vem Johannes är jue :O Dessutom borde du logga in på msn (A) <33 | | Berri - 20 jul 08 - 12:00- Betyg: | Asså det här ju sjukt bra !!!!!
Mejla när väsra del kommer äru snäll :D | | xzandra - 19 jul 08 - 23:40- Betyg: | | ååh, jättebra;D där fick du mig igen:P | | HannahKarlsson - 19 jul 08 - 22:41 | åh.
Så sjukt bra. Vet inte mer vad jag skall säga alltså.
JÄTTEJÄTTEJÄTTEBRA.
Kommer sitta hela natten och sukta efter en fortsättning. |
|
|
|
