Fångad i ett mörker |
Kylan hade tungt lagt sig i rummet.
Hon kände egentligen inte av den, visste bara att den
var där. Känslan. Det fanns inga fönster,
och lampan hade gått i taket. Det betydde att det var
alldeles svart i rummet. Hon låg nedanför sängen,
på golvet, och lyssnade genom golvbrädorna
på vad som hände på undervåningen.
- Något måste göras. Vi kan inte fortsätta så här.
Rösterna vad dämpade, men hon visste ändå vad de sa.
Samma samtal hade nämligen tagits upp kväll efter kväll,
och hon kunde det snart utantill.
- Vad finns att göra? Vi kan inte prata med henne,
hon lyssnar inte på oss längre.
Hon hör plötsligt hur någon tar sig upp för trappen,
och snabbt sätter hon sig på sängkanten,
stoppar fötterna under det kyliga täcket och låtsas sova.
Ingen skulle någonsin få veta att hon tjuvlyssnade
på deras samtal. Dörren skjuts upp på glänt,
men stängs lika snabbt igen.
Ett lås vrids om från utsidan med ett klick.
- Hon sover.
- Väck henne inte då. Hon behöver sova.
Fotstegen förs ned för trappen igen, och snart
är det alldeles tyst. Då passar hon på att rota
under kudden. Hennes hand greppar tag om en sista
tändsticka, som hon försiktigt tänder mot asken den låg i.
En mjuk låga uppstår i rummet, och av det svaga
ljuset kan hon se hur kläder slarvigt ligger slängda
på golvet. Hon suckar, och av sucken vajar lågan oroväckande,
som om den överväger. Ska jag slockna, eller
fortsätta lysa upp flickans liv?
- Håll dig kvar, viskar hon rossligt mot lågan.
Men den slocknar, och hon var
åter igen fångad i ett mörker..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzigirl - 20 jul 08 - 17:36- Betyg:  | | den var bra... skit bra ... men lite sorglig |
|
|
|
