Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

namnlös - del ett

Here it is, skulle ju skriva en lättsam novell för en gångsskull, och här är resultatet

och om ni har några andra förslag på namn är jag hemskt tacksam





Det syns direkt när jag sätter min intet ont anande ljusblå converse innanför dörren. För det första var det mängden skor som låg slängda lite nonchalant, skor som jag tyvärr kände igen. Andra beviset var den tjocka röken.
Som ett sista tecken på den stundande undergången låg Chris favorit barbiedocka, den blonda som av någon anledningen aldrig har kläder på sig, i röran av skor. Utan huvud.
Mina instinkter säger åt mig att sticka härifrån, fort, så jag vänder mig om igen, och ska precis kliva ut genom dörren när jag hör Lucas röst.
”Välkommen hem älskling!”
Jag stelnar till, och funderar på om det är någon ide att försöka springa iväg. Fast om jag har otur släpper Lucas ut Chris för att leta efter mig. Det var inte så kul sist hon kom delvis springande, delvis rullande efter mig in i parken med enbart en blöja på sig. En använd.
Alltså tar jag av mig skorna, sakta, som för att liksom dra ut på det hela. Sedan går jag in i köket.
Dom sitter i en rund ring, vilket kanske inte hade varit så konstigt om de hade suttit kring ett bord, men nu sitter de på golvet. I mitten har de vattenpipan och ett antal färggranna drinkar.
Lucas lyser upp när han får syn på mig, antagligen letar han efter ett nytt offer att testa drinkar på, och klappar på golvet bredvid sig.
”Hej pappa” Jag besvarar automatiskt hans kram, och sätter mig tveksamt ner på golvet. David, som sitter bredvid ger mig en blick, och jag skyndar mig att säga ”Hej pappa” till honom också, innan han börjar med någon predikan om varför-hälsar-du-inte-på-mig-med- jag-är-faktiskt-lika-mycket-din-pappa-som-han.
J a, alltså, jag har två pappor. Lucas och David. Jag antar att det jämnar ut sig iochmed att jag inte har någon mamma. I alla fall ingen som jag kommer ihåg. David och Lucas adopterade mig när jag var fyra, då Lucas började tjata om sin biolgoiska klocka.
”Hej gumman” David rufsar om mitt hår, vilket han gjort konstant sedan han såg på något program att det får barn att känna sig mer uppskattade. Det enda det får mig att känna är rufsig.
Lucas sitter, vilket jag befarade, redan och mixtrar med en drink åt mig. Till sist stoppar han i ett paraply. Jag skojar inte. Ett rosa jävla paraply.
”Skål raring!” Fem andra glas sträcks fram mot mitt eget, tillskillnad från vanliga människor så viftar dom inte bara lite med glasen när dom skålar, dom ska köra in glasen i vandra, vilket resulterar i att jag får halva drinken på tröjan.
Bredvid Lucas sitter Robin och Jesper, och bredvid David William. Behöver jag ens nämna att ingen av de närvarande, förutom jag, tänder på det motsatta könet?
Robin och Jesper sitter till min lättnad och pussar på varandra. Alltså inget äktenskapsråd ikväll.
”Gick det bra på baletten?” Undrar William, och tar tillfället i akt att fylla på mitt glas. Den här gången med något illgrönt.
William jobbar, precis som Lucas, på någon sorts reklamfirma. Han är runt 26, och halvitalienare. Det italienska arvet har resulterat i gyllene hy, fast det kan också bero på de två timmarna i solariet han spenderar varje söndag, och stora, bruna ögon, samt världens mjukaste röst.
Till råga på det så har han en förkärlek att klä sig i små tajta t-shirts i Chris storlek.
Kvällen till ära har han en rosa.
”Det gick bra” Ljuger jag.
”Jag har alltid velat gå på balett” Suckar Jesper och sträcker sig efter vattenpipan.
”Kommer du ihåg den där gången du skulle gå ner i spagat och inte kom upp igen? Det var såååå pinsamt på sjukhuset!” Påpekar Robin dramatiskt.
”Nejmen, jag skulle ju inte dansa. Bara kolla på andra. Tajta trikåer!”
Alla, förutom jag, brister ut i ett unisont, väldigt omanligt, fniss.
Lucas slutar skratta, och suckar så där som bara en full bög kan.
”Jag måste nog byta blöja på Chris” Klagar han med en ”håhåjaja, vad synd det är om mig” röst, men rör sig inte en millimeter.
”Det behövs inte” Säger jag. ”Hon har redan bajsat.”
”Hur vet du det?”
”David sitter i det”




Okej, nu vill jag ha en massa konstruktiv kritik, och vill även veta vad ni tkr om det. Är det värt att fortsätta på`?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)
Sindy_15 - 16 jan 09 - 18:18- Betyg:
Den här var oehört bra! Absolut något att fortsätta på (som jag ser att du gjort).
Finns inget negativt att säga, du skriver strålande! :)
sandruskapuska - 27 nov 08 - 06:54- Betyg:
ahah super go xD
spader4 - 26 sep 08 - 09:30
jo det verkar vara en bra historia och du skriver bra, men jag tycker nog att det är lite för mycket stereotyper av hur bögar "ska" vara..
sandruskapuska - 24 aug 08 - 07:19- Betyg:
=)
Xoonie - 7 aug 08 - 17:47- Betyg:
Haha det var ju jätte bra <333
Danding1nTheDark - 1 aug 08 - 22:30
Nej men jag har läst den här delen och den var (som jag sa i min förra kommentar ...) jättebra!

Ska läsa nästa, men ville bara ge en till kommentar för att den förra försvann ^^.
Mp3 - 22 jul 08 - 23:19
:d <3
Emma_Mattias - 19 jul 08 - 10:15- Betyg:
Haha den e skitbra!
fortsätt, den e jätte bra!
prickigthallon - 18 jul 08 - 19:45- Betyg:
Du vet att jag älskar den :D Och jag vill att du fortsätter och utvecklar den en massa fint :)
Namnet vet jag dock inte än, för man har liksom inte fått in hanldingen än ^^'
Puss på att du är bäst :*
Snuffy - 18 jul 08 - 19:30- Betyg:
Det här va lite anorlunda men väldigt bra :D

Skriven av
sockervaddsmoln
18 jul 08 - 19:04
(Har blivit läst 219 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord