om allt vore enkelt |
-Hallå Doktorn? Ja, jag är rädd att fallet är akut. Det står nämligen till som så att mitt hjärta och min hjärna inte passar så bra ihop. Ja, jo, jag har själv kommit fram till detta, men jag känner mig förhållandevis säker på min sak här. Det förhåller sig så att mitt förnuft och mina känslor dagligen står i starkaste opposition till varandra. Hjärnan vet bestämt hur något bör göras, men det envisa och motstridiga hjärtat vet, så gott som alltid, att det obestridligen vill någonting annat. Detta orsakar vanligen svårartade kroppsliga kortslutningar, och jag faller ur stånd till att prestera någonting alls. Ibland ter det sig än allvarligare, och hjärtat verkar koppla bort hjärnan helt och låta känslorna löpa amok. Detta mynnar inte sällan ut i gravt pinsamma situationer. Allt vad social kompetens heter försvinner i ett slag. Hjärtat står dock inte ensam för problematiken. Äkta smärtsamt blir det först när hjärnan tar över det arma hjärtat. Det skriker i den desperata tysthet huvudet tvingar det att fortsätta slå i. Nu undrar jag alltså: Finnes månne möjligheten att byta ut något av dem? Jag tänkte mig en slags enkel amputation, och alls inget mer komplicerat ingrepp. Om möjligheten ges mig att välja vilket av organen du tar bort, så avlägsna hjärtat tack. Jag vill gärna kunna fortskrida mitt leverne på jorden som en förnuftig människa.
|
|
|
|
