McDonald och blivande tonårsmammor del 10 |
Vet ni vad? Jag ger upp! Två delar gick bort och så går jag vidare. Sorgligt nog var det två delar som skulle betytt mycket för novellen, men jag fick inte ned dem. Men här är del tio.
----
Under täcket så syntes inte magen, den gjorde väl knappt det under kläder heller, men när jag stod naken framför spegeln i badrummet efter att ha duschat så fanns den där. Magen buktade ut, som om jag hade en stor bula där. Men nu syntes den inte under det tjocka täcket med tjocka ränder i massor av olika färger. Mitt favorit täcke för det var mjukt och inte alls lika strävt som alla andra täcken efter de tvättats.
Tröttheten hade nästan tagit över mig vid femtiden, och nu när jag låg instoppad mellan lakanen och huvudet på en mjuk kudde kände jag mig dras mot sömnen, men tydligen så fanns det andra planer för min dörr öppnades och där stod min mamma och såg på mig.
”Kan jag komma in?” frågade hon, och jag nickade sömning till svar.
”Visst.”
Mamma satte sig på sängkanten och kollade ner på mig där jag halvsov redan, bara någon minut efter jag gått och lagt mig. Sängen guppade under min mammas mjuka kropp som inte var så slank som den var innan jag föddes. Nu var hon mulliga mamma som var vacker trots de skavanker i ansiktet, och linjerna som framträtt efter åren. Med en suck kollade hon bort mot gossedjuren som fortfarande stod där och spänt undrade vad min mamma ville säga mig.
”Jag var gravid en gång, innan jag fick dig, ” sa hon, och plötsligt så gjorde hon en min jag aldrig sett henne göra förut, en bitter, sorgsen men ändå inte alls, ”jag var sjutton år då, bara ett år äldre än dig.” Och där, sittandes på min säng, blev min mamma en person med ett förflutna, med erfarenheter och en ungdom bakom sig. Det kändes konstigt att tänka på min mamma som mig, ung och hela livet framför sig, men ändå allt förstört. ”Mina föräldrar var emot aborter så de tvingade mig att behålla barnet, trots att jag inte ville ha det.” Äntligen fick jag reda på en av anledningarna till varför min mamma inte höll kontakten med sina föräldrar, fick se hur djupt såret faktiskt gick; de hade försökt att förstöra min mammas framtid genom att tvinga henne göra något hon inte ville, ”och jag vågade inte säga emot dem, så jag behöll barnet,” sa hon med ett axelryck.
Framför mig satt en kvinna, min mamma, och berättade om något jag inte kände att jag hade något rätt att veta. En del av mig ville sträcka mig fram och röra vid axeln, trösta henne med några lätta drag över det mjuka bommulls tyget som min mammas hemmatröja bestod av. Men den andra delen av mig ville vara tyst och låta henne berätta, säker att hon skulle komma fram till något som gjorde att jag hade en anledning att göra det här.
”Jag skämdes så mycket över min situation, och pappan till barnet friade till mig kort där efter, ” hon skrattade, ”jag var sjutton år och det jag hade skulle bli mitt liv, jag kunde inte förstå det”. Gossedjuren på hyllan var tysta, de hade inget att säga min mamma, kanske ville de höra historien de med? ”Men en dag fick jag kramper, började blöda, doktorn kallade det spontan abort, missfall,” sedan kollade hon på mig med ögon som var nästan identiska med mina, gråa ögon med lite grönt i. ”Mina föräldrar, förstås, trodde jag att jag hade gått igenom en abort, trots att de förbjudit mig, och pappan till barnet bröt förlovningen när han inte var tvungen att gifta sig med mig längre, och så slängde mina föräldrar ut mig på gatan.”
Rummet var tyst, bara min mage kurrade för jag var hungrig igen. Den röda hunden grät emot nalles axel, och kollade på mig anklagande.
”Trots det, så var det en av de bästa saker som hänt mig, ” sa hon, och log ledsamt, ”jag växte upp, men jag slapp det fulla ansvaret, jag slapp att ta beslutet att gå emot mina föräldrars önskningar, och jag behövde inte träffa mina föräldrar mer,” sa hon, och det lät som ett avslut på en mycket längre historia än den hon berättade för mig.
”Anledningen till att jag säger det här är att jag respekterar ditt beslut, för jag vill inte tvinga dig göra något som du inte vill, för då vet jag att vi kommer förlora dig, ” sa hon, och kysste mig på pannan, ”jag ser framemot att bli mormor till det här barnet,” erkände hon med en hand på mig mage. Sedan ställde hon sig upp och gick ut ifrån mitt rum.
Jag stirrade länge på gossedjuren där på hyllan, lyssnade länge på kanin som tyckte att jag förstörde mitt liv, på lilla tigern som inte kunde vänta på det lilla barnet i min mage. Röda hunden snyftade och sa jag skulle själv bestämma vad jag tyckte var bäst. Inne i huvudet skrek jag åt dem att hålla tyst, men de pratade på och väntade inte en sekund på vad jag själv hade att säga. Mot dem kunde jag inte skydda mig själv ifrån.
---------
Kan ni inte bara kommentera en kort släng? Är den bra? kommentera? dåligt? kommentera? sådär? kommentera? Jag vill jätte gärna höra vad ni tycker. Kan bara vara ett "bra" "sådär" "njae" eller vad ni nu vill!!
Så nu förväntar jag mig att tjuvläsarna ska testa på finger-musklerna!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sorgen - 1 aug 08 - 19:52 | | Bra! | Roseaf - 30 jul 08 - 00:22- Betyg:  | | as bra ! <3 | | BlackDream - 27 jul 08 - 19:55 | | Skitbra! | | hanniz - 26 jul 08 - 22:34 | | Superbra=) | | bopping_girl - 21 jul 08 - 09:56 | | Den är asssbra... | | ILoveTAKIDA - 19 jul 08 - 17:26- Betyg: | | Mktmktjättebra! Gillar ditt sätt att skriva på :) | | Rosapapper - 19 jul 08 - 16:43- Betyg: | | Usch så bra :D | | sofiiie - 18 jul 08 - 15:19 | | bra (: | | ccooccaaccoollaa - 18 jul 08 - 14:15 | | mer! såå bra | | Alvinnea - 18 jul 08 - 12:24- Betyg: | Jääätteeeebraaa!! Mera nuuu!!
Det som gör den så bra är att du beskriver allt så noga och med mycket detaljer.
Det blir mkt lättare att läsa när det är så!!
Vill du mejla mig när nästa del är ute?? | | dimalim - 17 jul 08 - 20:28- Betyg: | | oj! superbra | | Selleberg - 17 jul 08 - 20:23- Betyg: | | Jag tycker den är superbra:) Mera?(a) |
|
|
|
