Vår verkliga saga, Caroline |
Vi ville skriva och tomtar och troll Caroline, eller hur?
Vi ville skriva om det ingen annan än du och jag såg, om lekarna vi lekte och orden vi aldrig sade.
Att leka en lek med döden är inte det likadant som vår lek med orden?
Jag var livrädd när du försvann, när du bara sprang ifrån sådär, jag visste inte vad jag skulle göra och hennes blickar, inte dina utan hennes brände sig fast i mig som om jag var en försvarslös kanin och hon ett rovdjur.
Vi spelade upp våra scener precis så som vi ville ha dem. Vi genomförde vartenda litet steg precis som om det var den första månlandningen. Det var sådan presicion att bara du och jag visste hur väl våra scener skulle spelas.
Men vi spelade upp dem där framför alla andra, med klasskompisars stirrande och häpna miner. Men de var vana, de visste vilka vi var, eller de visste hur vi var rättare sagt.
Vi skrev våra sagor med så livlig fantasi att bara du och jag kunde förstå vad som enades vad som spelades upp framför våra ögon var något ingen annan kunde se, bara vi.
Maspsykos? Ja de kan man nog säga att det var, eller inte maspsykos, gemensam psykos kan man nog kalla det. Och ja, jag tror att det var de det var. Men vi älskade verkligen våra ord, våra sagor som ingen annan egentligen förstod sig på. Det gjorde kanske inte vi två heller, jag bara vet att vi älskade dem.
De där sagorna, dt var som om solen och månen bytte plats, så magiskt, så underbart och så vackert, eller hur Caroline, det var det vi tyckte. Att alt var så underbart helt obeskrivbart.
(ska jag fortsätta?)
|
| Kommentarer | | Mp3 - 16 jul 08 - 11:45 | | åH <3 | | Mangasagan - 15 jul 08 - 23:14 | Jag gillar sättet du bygger upp meningarna på. fastnade för den här redan vid det första stycket.
Fortsätt! |
|
|
|
