Den andra striden - del 14 :) HPFF |
Tjoooosan! :DD Nu är kapitel 14 här och det blev extra låååångt! :) Hoppas ni gillar detta kapitel, och tillräckligt mycket för att lämna en kommentar! (A) Ha en braa natt! :)/flis
KAPITEL FJORTON
Hermione hittar något som kan vara till värde.
Det var en hel vecka efter Harrys syn, och han satt i soffan hemma hos Ron och Hermione.
Framför honom, på bordet av valnötsträ, låg högar av papper, en trave böcker, och flera exemplar av the Prophet. Fyra muggar med te, ett fat med chokladkola och en lampa med rosa skärm stod på de få lediga utrymmen som fanns. Lampan gav ifrån sig ett varmt rosaskimrande sken och stängde ut mörkret utanför så gott den kunde.
Under veckan som gått hade Harry flängt fram och tillbaka från Ministeriet där han pratat med Kingsley och andra högt uppsatta pampar. Kingsley hade blivit eld och lågor när Harry berättat om den där natten då han sett och hört Bellatrix, eftersom, trots att det var dåliga nyheter, det gav dem något att gå på.
De andra, däremot, hade lite svårare att tro på Harry. (”Mardrömmar, mr Potter”, ”Kan inte förlita oss på något som verkat vara i ett drömliknande tillstånd”, ”Ni var ju inte där på riktigt, mr Potter, de visar sig ju, då ni inte blev sedd.”)
Till slut hade han lyckats övertala dem, och då det var Kingsley som faktiskt var Minister, så hade det varit hans åsikt som varit den viktigaste.
Han hade nästan accepterat det på en gång, när Kingsley nästan bönade och bad på sina bara ben, att Harry skulle hjälpa till med fallet.
Trots att han hade hoppats om en lugnare framtid, kunde han bara inte ignorera det han hade hört Bellatrix säga i det skotska slottet, den becksvarta natten. Visst, hon kunde ha ljugit för att få de andra att lyda henne, men nej… Harry hade sett något i hennes brunnsdjupa, mörka ögon, hört något i hennes låga, men tydliga röst.
Iver, uppsluppenhet, vansinne och äkta ondska hade strålat ut från hennes gestalt, och det gick inte att missta sig på att hon talade sanning.
Han var inte rädd, rädslan hade nästan försvunnit den gången han skulle gå sin egen död till möte, och nu var rädsla något han knappt kunde känna. Kanske hade han haft för många nära–döden upplevelser så att den känslan nästan suddats ut från hans sinnen.
Han kände snarare hat och iver att förgöra den kvinna som inte kunde ha mycket mänsklighet i sig, hon verkade ha förvandlats från ond och galen, till själva ondskan personifierad.
”Harry? Vill du ha en kola?” Det var Hermione som frågade, och Harry väcktes från sina tankar han försjunkit i, då Hermione och Ginny varit uppe för att natta barnen, och Ron sprungit runt i hela huset för att få tag i Hugo, som var en mycket busig pojke. Tanken på att något vardagligt och gott som kola, existerade i den här förvirringen och nyväckta ondskan, fick honom att le lite.
”Öh, ja tack”, sade han förvirrat och tog emot en kola från det framsträckta fatet.
”Vid Merlins kalsonger!” utbrast Ron och pustade. ”Hugo får mer och mer Fred och George i sig för varje dag som går.”
Namnet på Rons döda bror Fred fick en tung tystnad att lägga sig över dem alla ett tag, och det rosa skenet från lampan tycktes bli mattare. De hade med tiden lärt sig säga Freds namn utan att tystna och få dystra uppsyner, men påminnelsen om hur han dött blev starkare efter att Harry hade berättat om Bellatrix.
Tillslut bröt Hermione den spända atmosfären med att säga:
”Såå… Vi ska alltså leta efter minsta lilla sak som kan ge oss ledtrådar om hur… Öh… hon, ni vet, har… jaa… kommit tillbaka?”
”Rädslan för ett namn…” mumlade Harry och Dumbledore låg genast i luften. Minnet av alla de förlorat verkade bli starkare och starkare, tyckte han.
Hermione harklade sig och Ginny bet sig i läppen.
”Vi vet hur Bellatrix har kommit tillbaka”, sade Harry. ”Grejen är bara att vi måste ta reda på så mycket som möjligt om den magin, och vad som stämmer och inte stämmer. Hur mycket av Voldemorts”, Ron ryggade tillbaka, och slätade över det genom att sträcka på sig, ”kraft har hon fått. Vad innebär det? Har hon fått allt som hör till? Horrukruxer? Vet hon hur man skapar dem? Har hon till och med gjort det redan?”
Han tystnade. Ingen sa något, och Harry gissade att tanken på horrukruxer fick dem att känna sig lika dystra och missmodiga som han kände sig.
”Men… Kan någon verkligen återuppstå från de döda? Det är omöjligt”, sade Hermione för den tusende gången, och Harry suckade djupt.
”Sluta nu, Hermione! Så där höll du på för flera år sen, och på några dagar har du sagt det… Jag vet inte… Några hundra gånger? Efter alla år i den här världen borde du fatta att saker som verkar omöjliga, kan vara möjliga”, fräste Ginny och sade allt som Harry ville säga.
”Jamen, Ginny…”började Hermione men blev snabbt avbruten.
”Harry återuppstod, om du kommer ihåg?” fortsatte Ginny och knyckte med huvudet mot honom, så att hennes röda hår hamnade i skenet från lampan.
”Jaa, men det skedde av en anledning, Dumbledore hade förutsett det, han gissade…”, försökte Hermione men den här gången blev hon avbruten av Ron.
”Hermione… Det här är äkta ond magi. Nästan allt är möjligt. Sluta vara så inbilsk”, sade Ron långsamt och Hermione gav honom en ilsken och sårad blick.
”Ska vi ta och kolla igenom allt det här då…?” frågade Harry med ett desperat tonfall och viftade med handen mot allt som låg på bordet.
Hermione lyste upp igen, tanken på pappersarbete och böcker gjorde väl henne uppmuntrad.
”Absolut. Men vi måste dela upp det”, sade hon, och för ett ögonblick kändes det som att sitta i Hogwarts bibliotek, och leta efter fakta till någon skoluppgift. ”Om jag tar de här böckerna” hon nickade mot den höga traven böcker, med läderpärmar, ”och Ginny tar tidningarna… Ja, det borde bli bra, eftersom du jobbar där, menar jag. Och så kan ni ta alla andra papper”, sade hon och tittade på Harry och Ron. Ron gjorde en diskret grimas och Harry grimaserade tillbaka. ”Sen kan vi dela upp lite av böckerna så småningom, men jag tror inte det ska bli nödvändigt”, avslutade Hermione och tog en tjock bok med gröna läderpärmar, som liknade ormskinn, från traven.
För ett ögonblick mötte Harry Rons och Ginnys ögon och alla tre flinade, innan de med tre lätta suckar, som skulle kunna varit en, tog i tag med arbetet Hermione delat ut.
Om det nu var möjligt, hade mörkret blivit ännu kompaktare där utanför, under de tysta timmarna som flutit iväg.
Det enda som hördes var när någon vände blad och trötta suckar.
Klockan på väggen slog ett. Där uppifrån hördes en liten smäll.
”Hugo sparkar alltid i väggen vid åtminstone ett, två klockslag”, mumlade Ron och bläddrade slött i ett häfte, utan att ens titta i det.
Halv två.
Harry tittade med halvöppna ögon runt i rummet. Vid helt medvetet tillstånd kunde man se att det var ett trevigt inrett rum, med bekväma möbler. En öppen spis inmurad i rött tegel med fotografier på spiselhyllan; Molly och Arthur Weasley vinkade glatt från ett fotografi med guldram. Mjuka mattor låg på det blankpolerade golvet, perfekt för små barnafötter att tassa omkring på. Rummet var en blandning mellan mugglarvärlden och trollkarlsvärlden. Det fanns en teve och en telefon, så att Hermione skulle kunna ringa sina föräldrar.
Det hängde ett draperi gjort av olika tygstycken i duvgrått och vinrött en bit från soffan, från de olika ändarna av rummet. Bakom draperiet hade Ron och Hermione ett arbetsrum.
Just nu syntes alla dessa saker bara i suddiga konturer för Harry, och ögonlocken blev allt tyngre.
Klockan slog två.
Ron suckade högljutt och lade sig ner mot en pösig kudde och fick något saligt i ansiktet, när han slöt ögonen. Harry orkade inte säga åt honom att fortsätta, då han gärna skulle låta huvudet sjunka ner i soffkuddarna, han med.
Halv tre.
”Vi kanske ska sluta nu? Vi kan fortsätta i morgon…” mumlade Ginny och brydde sig inte om att hennes röda hår hängde ner som rullgardiner framför de bruna ögonen, som hela tiden slöt sig och motvilligt öppnade sig igen.
”Bara en liten stund till”, mumlade Harry tillbaka. Som i trans bläddrade han vidare i pappershögen om olika händelser för flera hundra år sedan, som hade handlat om just kraftig, stark blodsmagi. Det här var viktigt, intalade han sig, viktigt, viktigt, viktigt. Dumbledore hade lärt honom en massa, även fast han nästan aldrig talat klarspråk och hållit undan med en hel del. Man kan inte bara ge sig ut och leta efter något man inte vet något om.
Men bokstäverna flöt obarmhärtigt ihop till en enda röra och dansade framför ögonen, skenet från lampan stack i ögonen och…
”Å!” utropade Hermione och rummet verkade vakna till liv igen.
”Har ni hittat något?” ropade mrs Weasley’s gälla stämma från spiselhyllan. ”Arthur, vakna!”
Ron satte sig upp från sin liggande ställning i soffan och lutade sig över Hermiones uppslagna bok. Den var svart och såg ut att vara tung som en tegelsten där den balanserade i hennes knä. ”Ron, akta dig! Jag ser ju inget”, fräste hon och Ron lutade sig tillbaka, för trött för att svara henne. Hermione flyttade lampan närmare sig, så att boken badade i en pöl av ljus.
”Vad är det, Hermione? Har du hittat något?” frågade Harry upphetsat och blev med ens mindre trött.
”Kanske inte direkt, men lyssna här”, sade hon och började läsa högt.
”Den trollkarl som vet mer än någon annan om den starka magin som kallas ’Blodsmagi’ heter Professor Ace Abeer och bor för sig själv i ett slott några mil utanför Kingston upon Hull. Där har han i åratal studerat den här dunkla sidan som utgör en av grenarna från vårat magiska kategoriträd. Blodsmagi är som sagt en sida av magikonsten som man inte vet så mycket om, men Professor Abeer har forskat sedan ungdomen och är ett levande uppslagsverk när det gäller ämnet.” Hermione tystande och såg förväntansfullt på dem alla. Harry tänkte efter så gott det gick i sömnens hårda grepp. Det kanske inte var det bästa att komma med, men å andra sidan: hur mycket kunde det stå om hur Bellatrix hade fått Voldemorts kraft, och vad de kunde ha för konsekvenser?
Såvida inte Bellatrix beslöt sig för att låta sig bli intervjuad för the Prophet, eller skrev en självbiografi fanns det inte mycket att gå på. Tanken kändes skrattretande, och fick honom att inse att Hermiones uppsnappande var det enda de hade än så länge.
”Det är bra, Hermione”, sade han och försökte få in lite varmt uppskattande i hans monotona, dvalliknande röst. ”Vi får väl göra ett besök hos Professor Abeer, då”, sade han och råkade blunda lite för länge. Ginnys varsamma, mjuka händer, lade hans huvud i hennes knä, och Harry somnade.
Han vaknade till doften av nyrostat bröd och te som spred sig in från köket till vardagsrummet. Det skarpa vinterljuset som kom från fönstren fick honom att vakna till och han stirrade upp i taket för att få ögonen att sluta se dubbelt.
Han kände sig plötsligt iakttagen och satte sig snabbt upp. Lite för snabbt, kände han sen, då rummet snurrade till lite.
Albus tittade okynnigt på honom med gröna ögon och hans lilla mun sprack upp i ett brett leende. Harry log nyvaket tillbaka. Vad hade han trott? Att Bellatrix skulle stå bakom soffan, beredd att kasta sig över honom?
”Mamma, pappa är vaken!” ropade Albus med den glädje som bara en liten unge kunde frambringa. Han hoppade upp i soffan och satte sig på Harrys mage, med en duns så att allt Harry ätit dagen innan skvalpade till. ”Pappa, pappa! Vet du vad? Igår när vi skulle sova berättade Jamie spökhistorier för oss!” sade han hänfört och hans ögon blev vidöppna och glittrande. I det ögonblicket, som i så många andra ögonblick, kände Harry så mycket kärlek för sin femårige son att det gjorde ont i honom.
”Jaså, det gjorde han? Hoppas att ni kunde sova sen, då?” log han tillbaka och förundrades över hur lik Albus var Harrys mamma, med de där gröna ögonen.
”Jag är modig! Och Lil’ fattar inte spökhistorier än” skrattade Albus glatt och hoppade sen ner och sprang in i köket. Harry följde efter, inte lika trött längre, efter Albus god morgon.
I köket var det fullt liv. Ron försökte mata Rose som sprattlade lekfullt, och Hermione dukade fram frukost på bordet. Ginny torkade upp mjölk vid Lilys barnstol, och Lily skrattade ett gurglande bebisskratt åt roliga miner som James gjorde åt henne.
”Morrn, Harry”, hälsade Ron lite sömnigt och bokstavligen tryckte in flaskan i lilla Roses mun.
”Ju senare på dagen, desto finare folk”, sade Hermione leendes, och Harry log tillbaka.
”Här älskling, sätt dig här”, sade Ginny och drog ut en stol. För den miljonte gången njöt Harry av hur otroligt fantastiskt det kändes att ha en familj.
Med en lycklig känsla i kroppen såg han sig om i det ombonade, fräscha köket. Glasskåpen och hyllorna var vaniljgula och innehöll porslin och glas. Väggarna var gräddvita och fotografier hängde även här inne. Ovanför en gammal stol med röd sammetsdyna hängde ett svartvitt fotografi på Fred. Han gnuggade sig nyvaket i ögonen och log sedan finurligt och glatt. På trägolvet låg en trasmatta i vitt, ljusgult och lindblomsgrönt som mrs Weasley vävt åt Ron och Hermione. Eller, Harry visste inte om hon hade vävt den helt själv eller om lite magi hade varit inblandat.
Köket var också, likt vardagsrummet, en blandning av de olika släktena. Det var inte det minsta likt Kråkboet, och även fast Harry tyckte att Kråkboet var ett av de mysigaste ställena han hade varit på, så tyckte han ändå att det rymliga köket med dess lite lantliga möbler var ett ställe att äta, skratta och trivas i.
”Rostat bröd, Harry?” frågade Hermione och for omkring i köket som ett torrt skinn.
”Ja tack, men jag kan fixa det sjä…”
”Å nej, ingen fara”, kvittrade Hermione och innan han visste ordet av hade han en tallrik med två rostade brödskivor på. ”Marmelad och smör finns på bordet.” Harry flinade mot Ron och knyckte med huvudet mot Hermione, som just nu ställde in glas i ett av skåpen.
”Värst vad Hermione är glad i dag då.”
”Hon är ivrig tror jag”, sade Ron och bredde rikligt med apelsinmarmelad på sin smörgås. ”Hon har planerat att vi ska åka och träffa den där Abeer idag… Tycker väl att det är bra om alla är på bra humör då, inte vet jag…”
”Eller så är hon bara snäll och glad för att hon är det”, log Harry och tog för sig av allt som fanns på bordet. ”Hon är ju inte en odräglig besserwisser hela tiden.”
”Jag hörde det där”, sjöng Hermione.
”Kan inte jag få följa med, pappa?” frågade James och ryckte i Harrys rockärm.
”Det går inte, Jamie”, sade Harry tröstande och strök sin äldsta son över håret. ”En annan gång.”
”Men jag…”
Ginny kysste James på pannan och log mot honom.
”Du får stanna här med dina syskon och Hugo och Rosie. Och mormor kommer för att se till er, vännen. Du vet väl hur mormor gillar att skämma bort er, va? Jag slår vad om att hon kommer ha med sig något gott.”
”Okej då”, sade James motsträvigt och med trumpen min. Sen vände han på tvären och sprang upp för halva trappan. ”Hejdå!” vinkade han och tog sedan resten av trappan i två steg i taget.
”Vi ska alltså transferera oss till några mil utanför Kingston upon Hull. Det blir lätt för jag har varit en bit där utanför med mina föräldrar en gång, så jag kan tänka på den platsen”, sade Hermione som kom in i hallen från köket. ”Sen får vi väl leta, antar jag.”
”Visst, det blir perfekt”, sade Ron med en röst drypande av ironi. ”Vi går omkring där i snön upptill midjan och…”
”Något bättre förslag?” frågade Ginny vasst och med en blick som sade: ”håll klaffen.” Hon och Hermione utbytte en blick som fick Ron att nästan krympa ihop. Harry skrattade lågt åt de två kvinnorna som så tydligt visade vad de tyckte om stackars Ron som blev ljusröd i ansiktet.
”Okej, ta tag i mig, Ginny och Ron. Harry, ta tag i Ron och Ginny. Och håll hårt.”
Harry hade redan fått kväljningar. Han föredrog kvastar framför att transferera sig.
”NU!”
De gick rakt in i intet och hela Harry pressades ihop. Lungorna snördes ihop, magen blev tung som en sten och allting var som svart kompakt luft man inte kunde gå igenom.
De landade i en skog med snö upp till knävecken. Träden var långa och kala, och himlen mulet grå. Det snöade inte för tillfället, och det var Harry tacksam över. Han frös ända in i märgen, och hans byxor var våta.
”Dags att börja leta innan vi förfryser oss”, sade Hermione hurtigt. ”Vi går åt olika håll då, sen ropar vi om vi ser något.”
De delade upp sig.
Snön var svår att gå i och Harry kände sig stor och klumpig. Nästan som den gången han förvandlats till Goyle under hans andra år på Hogwarts och inte var van med den stora kroppen.
Mödosamt lyfte han fötterna där han gick och spanade efter något som kunde vara ett slott. Det föll ner snö i nacken på honom från en tall och han rös till när den började rinna ner på ryggen.
”Skit också”, muttrade han. Inget slott vart han än tittade. De skulle behövt Felix Felicis för det här, tänkte han och mindes känslan av hur lyckosam och framgångsrik man kände sig. Bara en lite droppe…
”Här borta!” ekade Ginnys röst mellan träden.
Slottet var rangligt och liknade nästan en ruin.
”Är det så här Hogwarts ser ut för mugglare?” undrade Harry för sig själv. Slottet var i grå sten och passade bra in under den gråa himlen. Tinnar och torn sträckte sig vingligt upp mot skyn. Slottet såg ut att ha stått där sen urminnes tider, tyckte Harry. Det såg ut att höra ihop med marken och allt runt omkring det. Runt om själva huvudbyggnaden de såg till hälften ringlade sig en hög stenmur.
”Titta skylten”, sade Ron och puffade till honom. ”Inte särskilt villig att ha besök, va?”
Harry såg dit Ron pekade. En träskylt satt fast alldeles bredvid porten i muren.
Om ni ser denna skylt är ni icke mugglare och därför trollkarlkar eller häxor.
”Skarpsinnigt av honom”, fnissade Ginny.
Tyvärr spelar det ingen roll, för jag, professor Ace Abeer, vill inte ha något besök, från något släkte alls.
Ha en trevlig dag!
”Hur ska vi kunna klämma någon information ur den här gubben”, suckade Hermione, och Harry höll med henne.
Lämna en kooooommentaaaaar ;) PUSS&KRAM!/flis
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | DracoLove - 8 nov 08 - 16:55- Betyg:  | Duktigt av dig att skriva en sån lång och bra del :D
// Polly | | TokioHotel4ever - 10 aug 08 - 13:58 | Evviis: taaack :D <3
Punkygirl: ingen orsak, glad att hjälpa till ;) tack så mycket! :D <3
Jenny: hahha, tur att du har horrukruxer då, så att du inte dog! ;) Får skapa mig såna innan jag läser något av DIG, gudomliga skrivarbarn! Men tack så superdupermycket för din kommentar! :DDDD /flis | | JennnyJ - 9 aug 08 - 11:42 | underbart, JAG ÄLSKAR DEN!!!!! :D
Det känns banne mig som att läsa ur en HP bok, du får med så mycket som JK skulle få med... och aaaah, du e suverän på att skriva!!!!! :|
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! *Jenny dör*
Älskar den!! *kommer på alla de horrukruxer jag har som hindrar mig från att dö en plötslig död då jag läst något underbart bra på dikta*
MERA NUUUUU!!!!! /JvJ | | Evviis - 19 jul 08 - 20:25- Betyg: | ASET BRA!!! :O :D
Man kom verkligen i i berättelsen, hur personerna var, hur allt såg ut och så :)
Spännande, spännande.. Vill verkligen läsa mer snart ^^,
Stark femma ;D | | TokioHotel4ever - 18 jul 08 - 14:47 | angel96: haha, tack :DD
Irma:
haha, tack så mycket :) *orkar inte säga emot* :DD
Japp det ska jag :)/flis | | IrMiS - 18 jul 08 - 13:49- Betyg: | OMG!!!!!
Har inte läst något så bra på länge!
Mycket bra!
Rowling standard på denna! =D
Fortsätt skriva!
//irmis | | angel96 - 17 jul 08 - 14:01- Betyg: | du får aldrig sluta SKRIVA då kommer jag dö^^
Omg asa braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
kramar | | TokioHotel4ever - 16 jul 08 - 20:37 | NotAnAngel:
hahahah XD alltid vettu ;)
Ååååh, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN! :DD
ingen orsak, kul att jag kunde ge dig nåt :)
okejokej :) /flis | | _NotAnAngel_ - 16 jul 08 - 10:56- Betyg: | HAHAHHAHAxD Du fick in humor oxå:)
Tack för en fin pressent:D:D [fyller år idagx))]
Jättebra skrivet, nu ska jag installera fenixorden:p | | TokioHotel4ever - 16 jul 08 - 09:03 | Evelyn, IGEN ;): hehe^^, Evvs du skämmer ut mig *rodna* XD men tack för att du bryr dig så mkt *blir lite rörd* <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Mangasagan: hahaa, sov gott^^ :) Tack så jättemkt! ;D Men VÅGA inte säga att den är BÄTTRE ÄN HP!? Ojoj, lilla flicka... Passa dig^^ Men aja. XD Det kommer mera snaaart :DD
Harrypotterlover: hahaha ojdå! ^^ Skulle ändra klockan till senare, och glömde bort en, hehe^^ det är fixat nu :) och tack för berömmet :DD Kommer mer om ett tag ;)/flis | | Harrypotterlover - 16 jul 08 - 00:18- Betyg: | ojojoj, nu blir det spännande :) får rätta dig lite förrst då.
Längre upp har du skrivit att klockan blev två och sedan måste dem
ha vridit tillbka klockan för den blev visst halv två :O oj.
Om Ron rodnar syns det på öronen^^ inte i ansiktet :) så det var allt dåligt
Nu till det bra: Du äger!! NOVELLEN ÄGER!! Gud vad du kan skriva. Typ mkt bättre än mig..
avvis... ^^ men älskar novellen och älskade att den var såå lång^^ perfekt!!! haha. Har väntat
och väntat, och väntat på del 14 ^^ här är den och den blir bara bättre och bättre varje gång ;)
Väntar på del 15 och vet att den är lika bra som dem andra delarna!! så skriv skriv skriv så blir jag
lycklig ;) | | Mangasagan - 15 jul 08 - 22:28- Betyg: | Satt typ och log hela tiden jag läste, men det kan bero på att jag är väääldigt trött xD Eller så kan det bero på att den här delen fullkomligt ÄGDE! <3<3 :D Haha xD Du skriver så OTROLIGT BRA! Det är nästan som att det kommit en ny HP bok, iallafall är det lika bra, om inte bättre! <3 :D
Och nu vill jag ha Mer! MYCKET MEEEEEEEER! xD <3<3<3 /mimmi :D | | Chillaah - 15 jul 08 - 22:22 | | okej nu är det såhär att jag (klara evelyn löfgren, alias :chillaah) tycker att denna novellen har fått FÖR lite kommentarer. TRE st! kom igen folket, kommentera! för detta verket och hon som skrivit de förtjänar verkligen det! visst, kalla detta reklam eller vad ni vill. men ni vet säkert hur det känns att ha många läsare, men ingen som orkar kommentera? kan inte tvinga er, men tänk så glad man blir när ett UNDERBART verk får iallafall ett litet "bra". så kom igen!:D/ evelyn<3<3<3 | | TokioHotel4ever - 15 jul 08 - 22:09 | hanochhon:
tacktack^^<3
Evelyn:
blir alltid lika glad för dina roliga kommentarer! <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3 tror jag redan nämnt det mesta över mns, va? ;) och japp, självklart ska vi till England också! :DDD
Madde:
hahaha, din kommentar var visst rolig! :) skratta åt det där med täckbyxorna, men ack! du har så rätt så, Madde! ;) tack så jättemkt! :) Men tyvärr finns det inget att sno (A)
//flis | | Maadelen3 - 15 jul 08 - 21:16- Betyg: | jättebra. fast jag tycker dom är knepiga som inte har täckbyxor *klaga*.. men du skriver bäst. förlåt att jag inte orkar kommentera roligt eller bra eller mkt, men ja.
du skriver u n d e r b a r a s t (jag snor din förmåga snart ) <3 | | Chillaah - 15 jul 08 - 20:47- Betyg: | åååååh ! som jag längtat efter denna asså!xD och låång var den! PERFEKT!
haha, medans jag läste och njöt av denna UNDERBART BÄSTIGA novellen tänkte jag på att det var som en fortsättning på harry potter bökerna.
när hermione delade upp arbete till dom kändes det för mig som om dom var tillbaka på hogwarts !
vilken underbar känsla jag fick av att läsa det! precis som när jag alltid läser denna:D
det är verkligen OTROLIGT hur bra du är på att skriva! jag menar allvar!:O det är helt fantastiskt att läsa man sugs liskom fast vid orden och kan inte slita sig ifrån!
önskar jag kunde skriva sådär, men, som jag brukar säga, alla jag ju inte vara mirakel barn;) fast då brukar jag mena mig själv, fast nu menar jag dig:D
och flis ska vara stolt att Frau Kaulitz delar med sig av sin "mirakelhet" till Madam Malfoy. för det är inte alla som får vara med att dela den;)
haha, jag tycker att vi äger när det gller att prata om vårt speciella samtalsämne som alltid får oss att bli...ja...ähm...om man kollar våra visningsbilder på msn så förstår man;)
och jag ska börja köpa trisslotter nuxD hoppas att man vinner mycket, för sen måste vi bege oss till ENGLAND också! har du tänkt på det? jag kom precis på det iallafallxD men då är vi inte två utan tre stycken!(IIIIIIIIIH)
OHNEJ! nu börjar evvs igen...flis! hjälP! jag måste sluta....IIIIIIHH...kommentera denna nu innan....GAAAAAAAH....det händer! SUPER......ÅÅÅÅÅÅÅÅH!....bäst var denna! SKYNDA MED MER !...GAAAAAAAAAAAAAAAASCH!<3<3<3<3<3 <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3<3
(jag tror inte dte var många som förstod det där va felicity?xD<3) | | hanochhon - 15 jul 08 - 20:40- Betyg: | Jätte bra:D Fick värsta stämningen av att det var mörkt och allt här XD
Men JohOBRA ^^ Ser fram emot fortsättninge :)
kram dea <3 |
|
|
|
