På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Våltäkt, svek och tårar (1)

Jag orkade verkligen inte fara på det där lägret. Allt kändes
som så fel inför det. Ville inte fara med dom, det var ju bara Anna
som jag kände.

Jag satta mig i bilen, vi skulle åka och hämta Anna.
Det gjorde vi oftast när vi skulle någon stans eftersom
hon inte hade någon som kunde köra henne.

Anna satte sig i bilen, hon verkade så glad. Så uppspelt
för att vi skulle åka nu.
Hon ate längtat länge, men jag hade aldrig riktigt kännt
den känslan. Sa till henne, men det är lugnt, den kommer dagen innan.
Men det gjorde den inte.

- Är ni taggade nu då tjejer frågad mamma.

- Ja, jag har varit taggad as länge svarade anna.

- "lite tveksamt men" jodå, jag e också taggad sade jag med
ett fejkat leende.

Jag tycker egentligen inte om att ljuga. Det är det värsta
jag vet. Men jag ville inte göra Anna besviken.

Mamma lämnade av oss på busstationen, innan vi skulle
åka med bussen.

-Hejdå älskling, ha det nu så bra så kommer jag och hämtar
er här om 2 veckor sade hon och kramade mig.

Förskökte komma mig loss hur hennes armar men det gick inte.

-Mm HEJ DÅ!! sa jag tveksamt och tittade bort mot bussen.

2 veckor, hur skulle jag stå ut! JAg ville verkligen inte
jag ville bort härifrån. Mitt hjärta skrek. Men jag kvävde
skriken. och gav ifårn mig något som säkert liknade
någon som ylade.

Vi satte oss ganska långt fram i bussen, det gör vi alltid.
Vet egentligen inte varför men. KAnske för att se vägen bättre.

Jag kände hur den där känslan kom krypandes. Och fick plötsligt
en stor klump i magen. Fan också!

-Vist kommer det bli kul Lovisa. 2 veckor utan föräldrar
och syskon, och få slippa den här hålan.

Jo, det hade hon ju iofs rätt i. Det kanske inte är så dåligt
ändå, kanske borde ge det en chans.

-Ja, så skönt det kommer bli att få komma bort ett tag.

Nu kändes det bättre, när jag insåg att jag får slippa
allt helvete ett tag och slippa alla idioter.

Jag stoppade in mina hörlurar i öronen och somnade några
minuter senare.

-LOVISA VAKNA! Sa Anna och knuffade i mig.

- Vah är det, är vi redan framme sade jag och log ett
stort leende.

-Jaa, och det är jätte fint väder.

Vi tog våra väskor och gick mot minibussen som sotg och
väntade på oss.

- Det måste vara ni som är Anna och Lovisa sade någon
och sträckte fram en hand mot oss.

-öh ja svarade jag förvanat.

-Hej, Anders, jag är huvudledare på lägret. Ni kan
slänga in väskorna där bak.

Det var trångt i bilen och det var varmt. Någon satt
och viskade bakom oss. Men jag brydde mig inte så mycket
mer om det.

Vi körde in på en grusväg och vi körde mot ett stort rött hus,
jag antog att det var där vi skulle bo.
Jag viste att vi skulle bo i stugor. Och jag hoppades verklgien
på att jag hamnade med Anna.

-Anna och Lovisa, ni sover i stuga nummer 15. här är nyckeln
sade Anders.

Min väska kändes tung och det kändes som om det var flera mil
till våran stuga.

- Lollo, här är våran stuga

Vi delade stuga med någon annan, men jag viste inte vem.
Och vi hade ett eget rum, vilket jag tyckte var skönt
att slippa andra.
Stugan var ganska stor. 2 rum och ett allrum, eller vad man
nu ska säga.

-"klocka ringer"

Vi skyndade oss mot samlingsplatsen.
"åhh, jag orkar inga lekar nu"
Så kändes det verkligen just nu.

- Hej och välkomna hit. Hoppas att ni kommer trivas bra.
Jag heter Anders och jag kommer vara lägerledare.

Vi körde en snabb namn runda innan vi skulle packa upp och
bädda sängarna. Det kändes som om lägret skulle bli bra ändå.

Vi gick mot våran stuga. kändes som om det var långt.
Och vi sa absolut inget.

- Hej tjejer. Vart bor ni då.
Jag tror jag hoppade en halvmeter i luften så rädd blev jag.

- ÖH, vi ska till våran stuga svarade Anna fövånat.

- Aha, vars bor ni då. Förrästen, jag heter Emma och vi är ledare här
Sade tjejen och stärckte fram handen mot mig.

-Och jag heter Erik sede killen.

- Vi borr i 15. Svarade jag och tittade på anna.

- Men då kan vi göra sällsk, för där bor vi med..

ÅH NEJ, tänkte jag, inte 2 ledare i samma stuga som oss.
Lägret är förstört. Fan också.

Vi fortsatte gå mot våran stuga och vi pratade på om
allt möjligt.

Erik och Emma verkade vara ganska schysta ändå.
Inte som andra ledare alltså, inte så stränga.

-Lollo jag vill ha den här sängen!!

- jaja skit samma ta den du.

JAg orkade verkligen inte bry mig. Inte om något just nu.
Ville mest bara sova efter jag packat upp och bäddat.

Den kvällen somnade vi fort, som klubbade kändes det som.
Och jag tror inte jag sovit så skönt på länge.

- Tjejer det är dags att vakna det är frukost.
sa emma med mjuk röst.

Det värmde när hon sa det. Det kändes varmt, och mjukt.
Det var underbart att vakna till den rösten.
Vi gick mot matsalen och Emma och Erik gjorde oss sällskap.
Vi kom rätt bra överräns.

Jag orkade inte äta någon frukost så jag satte mig utanför och väntade.
Jag hörde hur folk skrattade och pratade ljudligt inifrån.
Jag var less på allt just nu.

-Idag ska vi jobba med grupparbeten. ropade anders så att
alla skulle höra.
Orden ekade i huvudet på mig. Jag hatar grupparbeten.
Hatar det verkligen.

Jag hamnade med Anna och en tjej som hette Sanna. Vi skulle
ha Emma som ledare. vilket bgjorde mig glad. det värmde det med.
Dagen gick fort och det kändes bra. Jag kände att jag passade in.
Och jag ville inte sova när vi skulle...

- God natt tjejer sade Erik och blinkade mot Anna.

Vi försökte sova men vi kunde inte rikit.

-"knackar på dörren"

Vi ropade aja, kom in då.

- Skulle inte ni sova tjejer sade Emma och skrattade åt oss.

- Vi är på läger, då ska man inte sova. svara vi och log.

- Vill ni komma upp och se på film med oss. Vi säger inte till
Anders.

Vi gick och satte oss i soffan, men det kändes som om något var fel
Jag tänkte inte mer på det. Emma satte sig ner bredvid mig och
Erik satte sig bredvid Anna.
Allt kändes bara fel nu. Men jag ville intetänka på det.
Jag hade bestämt mig för att inte bry mig om den där känslan.
Skräckfilm. Oyes tänkte jag. Nej, jag hatar skräckfilmer.
är så lättskrämnd.

Ett ansikte dök upp i rutan och ett skrik hördes. jag
kurade ihop mig bredvid Emma och hon lade handen run min axel.
Kände mig mycket tryggare med henne.

Jag såg i ögonvrån hur Erik lade handen runt Anna. OCh hur hon
stelnade. Såg hur hans hand vilade på hennes axel.
Han drog henne närmare mot sig.
Jag ville inte se längre jag blundade och försökte tänka
på något annat.

Hörde hur musiken till eftertexten började och jag slapnade av
igen.
Emma höll om mig och tittade mot Erik. Erik nickade och hans
hand gled ner mot Annas bröst.
Allt blev tyst. Alla blev tysta, inte ens ett andetag hördes.
Han kyste hennes år. Jag såg att hon var rädd. Rädslan kom
krypandes inom mig men Emma lugnade mig genom att hålla om mig.

- Du säger inte till någon om det här sa Erik och lät förbannad.

-Nej jag lovar, sade jag med darrig röst medan tårarna bara rann.

Han drog i henne och drog in henne på deras rum.
Jag försökte slita mig loss ifrån Emmas armar men hon höll
fast mig hårt.

- Förlåt Lovisa. Jag vill inte släppa dig. Du är rädd. Jag med
Jag vågar inte göra något. Han är sån. Jag har vart med förut.
Och försökte göra något. Men fick ett slag tillbaka. sa Emma med
rädd röst och hennes tårar började rinna.

HOn höll om mig. och strök mig över håret. Jag ville inte
veta. Jag ville verkligen inte. Allt blev skit nu. FAAN.

Jag hörde hur Anna kved där inne. Och jag ville skirka, men
jag kvävde skriken. Det var skönt att sitta med Emma. Hon gjorde mig
lugn.

- Försök sova nu viskade hon i mitt höra och stoppade om
mig.

Sängen var kall och jag ville inte sova. Inte innan Anna kommit

(den här blev väldigt lång, och säkerligen dryg att läsa.
Detta är del 1. Därfölr blev den lång eftersom jag skrev 2an
först) KRAAM

Kommentera<3

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

SoGetLost - 15 jul 08 - 22:29- Betyg: