3: Hata mig så mycket du vill (TH FF) |
Nästa del kommer här. I fortsättningen lär de inte komma ut lika ofta, för anledningen att jag skickat in verk nära varandra är att jag haft de färdiskrivna. Men jag vill inte känna någon press att skriva fort, utan ta det som det kommer och försöka göra det BRA i stället för snabbt.
Och era underbara sockerbullar, era kommentarer är de finaste man kan önska sig.
Jag gillar er :)
TRE
Jag träffade inte mina ”föräldrar” förrän på tågstationen i Hamburg. Tågresan hade jag ägnat åt att läsa mer om Tokio Hotel. Om några dagar skulle de infinna sig på en musikgala där de hade möjlighet att kamma hem flera priser. Edna sa att förhoppningsvis hade jag träffat Nikola då och var tillräckigt förberedd för att de skulle släppa iväg mig.
Nikola. Det var hon som kände Tom Kaulitz. Inte av hederliga avsikter, utan för att hålla koll på bandet och sedan rapportera det till Underneath the Sea, även kallat UTS. Nikola skulle jag få träffa så snart som möjligt. Jag hade fått reda på att jag skulle gestalta hennes kusin.
Under den här resan var jag inte längre Alexandra Evans. Jag var bara Alex Kühl. En tjej med tyskt blod i ådrorna men som aldrig hade varit här. Det kändes konstigt att ha en låtsad identitet. Ett låtsat pass och legitimation. En låtsad familj, låtsade vänner, ett låtsat liv. Men det var samtidigt lättare. Det betydde att det här inte hände mig personligen, utan personen jag låtsades vara. Nu hade jag verkligen gett tusan på att inte röras av det jag gjorde. Att inte tänka på vad jag gjorde mot de här människa, utan bara se det som ett jobb. Som Edna sa precis innan jag åkte - jag måste skilja på jobb och privatliv. Annars skulle jag inte palla det.
Min ”pappa” hette Lars Kühl och ”mamma” Heidi. Lars och Heidi hade egentligen andra namn, men de hade jag inte lagt på minnet. Jag hade fått hårda order att inte försäga mig och precis hela tiden måste jag bete mig som om de var mina riktiga föräldrar. Misstänksamheten fanns överallt och UTS litade aldrig på någon, och de sa sig vara säkra så länge de höll så strikta regler.
När jag klev av tåget visste jag inte vart jag skulle gå. Lars och Heidi skulle stå här och vänta på mig, men bland de skyndande människorna lyckades jag inte urskilja dem. Jag tog några tveksamma steg mot utgången och så såg jag två ansikten som liknade bilderna som jag hade fått se. Heidi tog genast på sig rollen som mamma och kramade mig hårt. Jag fick en snabb kram av Lars också, sen muttrade han att vi var tvungna att åka. Han trivdes inte med att arbeta med mig, det märkte jag. Men jag förstod honom. Om någon skulle sabotera det här så var det jag.
Vi begav oss inte genast till huset vi blivit tilldelade, utan träffade Ednas chef Robert Sandler först. Och eftersom jag arbetade under Edna nu, var han också min chef. Han nämnde egentligen inte mer än jag redan visste, men gav Heidi och mig en chans att tala ostört medan han själv pratade med Lars.
”Som du vet måste vi bete oss som en familj när vi är hemma, när vi är ute, när vi är någonstans bland folk. Därför vill jag prata med dig nu, när vi är säkra på att inte bli avlyssnade.”
Heidi log och jag nickade.
“Först vill jag be om ursätk för Lars tråkiga beteende. Han är aldrig glad, men jag sa åt honom att inte låta det gå ut över dig."
“Det är okej", sa jag förstående. ”Jag förstår om han inte vill arbeta ihop med mig. För honom är jag bara ett barn.”
“Jag kan inte förstå att du bara är sjutton. Du beter dig äldre, men du borde inte leva i den här världen. Det ger mycket pengar, det är sant, men även om jag inte är en stor del av... så gör det mig sjuk. När du har ett sånt här uppdrarg är man du inte tillåten att ha känslor.”
“Det är lättare då va?”
“Mycket.”, instämde Heidi.
Hon ruskade på sitt bruna hår och såg besvärat på mig.
”Jag tror inte Edna pratade med dig om det här... men kanske gjorde Elise det. När du träffar den där killen... Det kommer inte bli lätt. De har ett tajt schema och ingen av de har tid för tjejer. De letar inte efter någon flickvän, och om de skulle det så faller de inte för vem som helst. Den verkar helt galen den här idén. Man kan ju inte tvinga någon att bli kär! Det är ju sjukt! Känslor som kärlek... det är en helt del mer.”
Jag nickade. “Jag vet... Det verkar omöjligt. Men om jag inte gör det här vet jag inte vad som kommer hända. Jag har inget riktigt hem.”
“Åh", mumlade Heidi.
Hon sträckte ut armarna mot mig och jag föll i hennes famn, skakande av tårar. Fast jag hade svurit på
att inte fästa mig vid någon person, hade jag redan förlorat mig för Heidi. Hon var så varm och öppenhjärtad och hon påminde så mycket om min egen mamma. Jag grät mot hennes axel medan hon sakta gungade mig fram och tillbaka, samtidigt som hon nynnade på en vacker låt.
Jag sträckte på mig och torkade tårarna som sipprade nedför mina kinder. Det var så längesen jag grät att jag knappt mindes hur det kändes.
Heide fortsatte prata och jag lyssnade på hennes kloka ord och hon lurade mig till skratt flera gånger. Men så blev hon allvarlig och tog tag i min arm.
”Du, Alex... vad du än gör, förälska dig inte i honom. Det är meningen att det ska se ut så, men snälla, gör det inte. Det kommer förstöra allt för dig."
“Han ser verkligen bra ut...men jag tror inte att jag någosin kommer bli kär”, sa jag ärligt.
“Jag lovar dig, en dag kommer kärleken stå rakt framför dig och du kommer veta att det är ditt livs kärlek.”
Jag skakade skrattande på huvudet.
Den kvällen ägnade jag på mitt rum. Lars och Heidi hade hejdat sig med att packat upp och hade somnat framför tv:n båda två. Det kändes konstigt i den här lägenheten, men på något sätt rätt. När vi åt spagetti på kvällen kändes det som en kväll för länge sen när mamma levde och pappa fortfarande var som en pappa för mig.
Mitt rum var litet och mysigt och hade snedtak. Jag hade fått välja överkast på sängen och hade till Heidis och Lars förvåning valt orange med en stor mängd blå kuddar.
”Jag älskar färger”, hade jag förklarat och lett oskyldigt och sött.
Efter att ha bäddat hade jag nu tömt kassarna Elise skickat med mig och lagt in alla kläder i garderoben. Det var de jag hade testat på morgonen och de jag tyckte var acceptabla. Elise hade försökt tvinga på mig flera andra klädesplagg, men jag ville hålla mig lite till min egen stil också och inte bara gå efter hennes omdöme.
Jag trodde stenhårt på det jag hade sagt till Heidi. Kärlek var inte menad för mig, så var det bara. I över sjutton långa år hade jag klarat utan att kära ned mig i någon, så varför skulle det plötsligt hända? Men aldrig på de åren hade mitt hjärta dunkat så snabbt som det gjorde den här dagen.
Jag hade, för att visa bilden av en lydig dotter lovat Heidi att gå till den ganska närliggande affären och köpa mjölk. Samtidigt passade jag på att ta en liten promenad för att se hur det såg ut i grannområdet. Jag gick utan att tänka vart jag gick, längs trottoarerna och tittade på folk som levde sina normala liv. Eller det kanske bara var på ytan?
Jag skulle precis ta upp mobilen ur handväskan för att kolla vad klockan var, när jag i rörelsen slog emot någon. Min väska föll till marken och min mobil och lite andra saker föll ur.
Jag svor och böjde mig ned för att plocka upp sakerna.
Personen som jag hade gått in i började prata osammanhängande på tyska, och då jag inte förstod ett ord tittade jag förvånat upp på honom. Det var som en chock att se in i det där vackra ansiktet.
”I don’t understand…” började jag, samtidigt som min blick föll döskalleskärpet som höll upp hans svarta jeans.
Jag blev torr i halsen. Bara för att han var lång och hade dödskallar även på tröjan betydde inte det att… Jag andades ut när jag såg att han inte hade svart långt hår. Håret hade han gömt i en stor, grå luva och fast jag inte såg det var jag säker på att det inte tillhörde Bill Kaulitz. Hans ögon doldes under ett par solglasögon och fast ansiktet var likt, så var det såklart inte han. Jag skrattade nästan åt mig själv. Vad hade jag väntat mig? Bara för att jag befann mig i samma stad som Tokio Hotel-killarna, var det väl himla otroligt att jag skulle springa in i en av dem på stan.
”Förlåt, jag menade inte att...”
Han hade ganska ljus röst, vilket faktiskt förvånade mig.
”Det är okej”, mumlade jag generat medan hjärtat skenade iväg.
”Är du säker?”
Hans engelska var bra, men man hörde lite tyska drag i den. Helcharmigt.
”Jadå”, mumlade jag med blossande kinder. ”Det var så klumpigt av mig bara, förlåt.”
“Förlåt själv", sa killen leende.
Jag glodde på hans perfekta, fylliga läppar. Ändå så lik… Han räckte mig ett läppglans som rullat över trottoaren och jag reste mig och tog emot det. Våra händer snuddade snabbt vid varann. Det brändes.
”Tack...”
”Vi ses”, sa han. “Eller... antagligen inte."
Han skrattade. Ett underbart skratt som klingade i mina öron. Han höjde en hand… och var försvunnen i folkmassan.
När jag kom tillbaka satt en tjej som såg ut att vara några år äldre än mig i soffan. Heidi satt i fåtöljen och vred sina händer i knät, uppenbart besvärat. Tjejen, som hade brunt rakt hår i en snygg frisyr ned till axlarna log mot mig. Utan att besvara leendet satte jag mig i den återstående fåtöljen.
"Du måste vara Nikola", sa jag utan glädje.
"Och du måste vara Alex... iskalla Alex. Sött av dig att bjuda in mig hit! Men såklart har vi ganska mycket att prata om. Se inte så ledsen ut, han kommer inte falla för ett falskt leende.
Jag hatade henne redan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | | EMORAiNBOW - 26 jul 09 - 18:34 | | EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEH! <-- intelligent ljud som tyder på att texten var bra. ÖÖÖÖH! ... Jag kommer inte på något vettigt att skriva mer än att jag ska rusa till de andra delarna och sträckläsa den här historien för den är ruggigt bra!!!! | Juila - 19 jul 09 - 22:19- Betyg:  | Alltså, förstår du hur bra du är!? O.O
Om du inte förstår det så får du ta och lära dig det nu!
Du är underbar och superduktig på att skriva!
Du är The Best gumman <33 | | viunderregnmoln - 23 maj 09 - 21:24- Betyg: | | aah fint ^^ | | saraelskarbecca - 28 okt 08 - 12:59 | | Aah, brabrabra :D | | RowsahKanin - 5 okt 08 - 10:27- Betyg: | | Jättebra:)<3 | | sandruskapuska - 24 aug 08 - 08:28- Betyg: | shit , redan träffat han
//din sockerbulle xD | | unlook - 16 jul 08 - 16:23- Betyg: | Du MÅSTE maila när nästa del kommer ut..Denna är RIKTIGT
bra :D | | M-424 - 15 jul 08 - 17:53- Betyg: | :O <33 Nu har jag kärat ner mig i denna underbara novellen (AAA) <3
Keep up the good work! Du är Begåvad.
Måste bara tillägga att prologen var den bästa prologen eveer! ;) | | LoveMusic - 15 jul 08 - 13:13- Betyg: | *titta på skärmen som om den vore en gud elr ngt åt det hållet* DU SKRIVER JU SOM EN RIKTIG FÖRFATTARE! Du, man får inte... man får inte skriva så bra, det borde vara olagligt, man blir beroende! Du har ett sånt språk som gör en helt fast i det du skriver, man struntar i allt som finns runt omkring - bara man får läsa sin novell. Och du skriver, som om det faktiskt skulle kunna hända, i alla andra THFF's, möter man de oftast av slumpen och allt blir så... overkliget. Men inte nu, nu är allt bestämt, allt är planerat och du blir det verklighetstroget.
Och du ska inte känna dig stressad när du skriver... bara det blir så bra som du tycker att det ska bli...
Längtar sjukt mycket tills nästa del | | woops - 14 jul 08 - 20:49 | HilfMirFliegen: Klart jag gjorde! Tänkte faktiskt på det när jag lade upp denna del, hihi :) Du, jag har inga ord. TACk
Mangasagan: Åh, tack människa!
Lovely__: Du vet hur du ska göra för att sätta press på mig, eller hur? x_X Jag blir nervös ju, haha, kommer aldrig kunna leva upp till era förväntningar. Men åh, tack. En av de finaste kommentarerna jag fått.
Heartbeat: Och det ska komma från dig, the Queen? o___o Herrejösses, vad glad jag blir :$ Tack!!
TokioHotel4ever: Gah, åh, *snyft* Tack! Mer finns och mer kommer :)
lillolisen: Ja, jag får väl nöja mig med mer utförliga kommentarer when I meet you? :9 | lillolisen - 14 jul 08 - 20:27- Betyg:  | | hahaha okej hanna....XD | | TokioHotel4ever - 14 jul 08 - 20:17 | | Totaly amaaaaazing! :DDD Du skriver med stor talang och storyn är som jag sa förut, SUPER! :) Mer? (A) | | Lovely__ - 14 jul 08 - 20:02- Betyg: | Nu har jag sträckläst alla delarna, och jag måste säga att detta kan komma att bli det bästa jag har läst hitills! Och kanske det bästa du har skrivit.
För helt ärligt, du har kommit på en story som inte liknar någon annan. Inte någon som jag läst i varje fall.
Du har talang.
Jag ser fram emot nästa del och känn dig inte pressad att skriva.
Men jag skulle ju inte bli ledsen förstås om den kom snart^^
Helt klart värd en femma! | | Mangasagan - 14 jul 08 - 19:58- Betyg: | Jättebra!! <3 Du skriver helt fantastiskt! :D
Fortsätt! | | HilfMirFliegen - 14 jul 08 - 17:24- Betyg: | | Wiiiie :D Du höll vad VI lovade eller vad man ska kalla det xD Älskar den här, den är så jäkla speciell på nåt sätt. Jag älskar ditt sätt å skriva å det är så underbar handling, om du förstår vad jag menar ;) Och den här gången har jag inte hotat! Men du, jag vill ha mer NU! :D<3 |
|
|
|
