Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

2års psykiskt självmord . [om åren efter]

Jag har inte varit här på väldigt länge nu.
Om jag ska vara ärlig har jag inte orkat, det är så det ligger till.
Men nu är jag tillbaka. Vet inte om det är något att hoppa
högt för. you tell me! Men nu ska jag iallafall berätta
om hur livet efter alla övergrepp, all misshandel och allt
vad incest står för! Jag ska berätta om mitt psyke efter
att ständigt i två år blivit utsatt för incest. Egentligen
finns det ingenting att berätta, jag har varit så djupt
inom mig själv att jag ibland inte ens varit kontaktbar.
Jag har haft killar, jag har varit kär men livet har aldrig
varit tillräckligt för mig. Det kvittar hur mycket lugnande
jag än tar så får kroppen aldrig ro. Jag kan inte förneka
att mitt sexliv varit bra, för det har det. Ibland har det
varit så skönt att jag varit riktigt och då menar jag verkligen
riktigt nära att få ro i kroppen. Men ibland har jag bara
spelat upp alla scener med pappa, hur han spräcker min vagina
och min anal i hallen. Hur jag inte ens hunnit in i mitt
rum innan jag retat upp honom tillräckligt mkt för att han
ska munknulla mig så djupt att jag tror jag ska kvävas.
Men alla har de förstått. Eller alla och alla, de två stycken
som fått vara inne i mig, förutom pappa. De har vetat min
historia och de har varit försiktiga, och de har förstått.
De har förstått min gråt och de har förstått min ångest.
Jag har hatat mig själv och beviset sitter överallt.
Alla dessa jävla ärr. Överallt. Min spräckta anal, min sönder
knullade vagina, mina spräckta ögonbryn, mina ärriga kinder,
mina läppar som så ofta förr blött och hur hela min själ krossats
gång på gång. Där ärren sitter som djupast. Som sagt, tiden
läker alla sår men ärren finns där. Ärren som ständigt
påminner, får mig förakta varenda karl jag ser och spegelbilden.
Jag hatar mig själv för mitt psyke är förstört och krossat.
Jag hatar min spräckta kropp som ständigt äcklar mig.
Jag hatar alla dessa djävular i mig, som äter upp mig.
Jag hatar mitt krossade jag.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Chokladfluffins - 14 jul 08 - 15:53
shit gumman "/ <3
Finns hära om du vill prata
<3
LoveMusic - 14 jul 08 - 15:39
*mållös* Det finns verkligen inte ord för noveller som de här, för varje ord som man skriver blir bara obetydligt i jämförelse med vad man verkligen menar... det som har hänt dig borde inte få hända
CanYouKillMe - 14 jul 08 - 15:28
OMG ! :O
Fyfan !
Har din pappa gjort så mot dig?
Fyfan!
finns här <3 :'/
MisfitMarilyn - 14 jul 08 - 07:44- Betyg:
Otroligt djupt, närmast obehagligt, det sätter sig verkligen.

Skriven av
sometimesyou
14 jul 08 - 00:31
(Har blivit läst 100 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord